Kapitel 22 My Father?
klockan blev mycket och vi somnade allihopa på golvet. jag tyckte det var skönt att sova på golvet men Justin satte sig upp och började protestera mot att vi skulle köpa mjuka golv när vi två köpte hus. jag nickade och kysste honom innan vi alla började packa för att åka tillbaka till U.S.A
(tillbaka i U.S.A)
jag satt utan för salen som rättegången skulle hållas i. Justin sat bredvid mig och jag höll krampaktigt i hans hand. rädd för att säga något satt jag där tyst och skakig. två minuter till starten och jag vågade knappt andas. det var flera poliser där och vi hade även Kenny med oss som stod och pratade med en utav poliserna. Kenny verkade missnöjd med något men jag kunde bara konsentrera mig på dom vid öppna dörrarna som visade att vi skulle gå in och börja. jag satte mig längst bak till en början med för varje ny folkmassa som kom in flyttade jag mig längre och längre fram. när dom stora dörrarna åter igen stängdes så satt jag längst fram precis bakom stolen som jag skulle suttit i om jag skulle sitta bredvid min advokat. min advokat Mr. Hensen vände sig mot mig och log brett.
- Det kommer gå bra, sa han och log bredare innan han vände sig framåt igen.
tio domare alla i olika åldrar gick in, domaren längst fram var en kvinna i medelsåldern och hon hade skakiga händer och långt kritvit hår. hon verkade sur men ändå trevlig. det var två advokater, det var min och sedan Aris. Aris satt själv bredvid sin advokat med en polis på ena sidan. det var hela fem poliser i salen och förutom sina batonger hade dom även varsin pistol. folket som satt i publiken pratade ivrigt om dagen eller om sitt jobb medans jag nervöst satt och iaktog Aris stela ställning som berättade att han inte sovit på ett tag. Justin tog tag i min hand åter igen och tvingade mig att slappna av. jag svalde hårt varför skulle jag oroa mig? jag hade Kenny på vänster sida, Justin på min höger och fem poliser och en hel lokal med vuxna personer. Aris kunde inte göra något mot mig längre. en dörr öppnades och alla tystnade. en man i vit rock och brunt skägg kom in och satte sig bredvid min advokat. han viskade något och jag kände hur Mr. Hensen blev orolig. det var något i mig som kunde känna det men allt jag visste var att det var dåliga nyheter.
- Då säger jag Mrs. Conor den 9 Juli 2011 att den här rättegången kan börja.
alla tystnade och frågorna började. Aris erkände allt. Han erkände att han hade våldtagit mig sedan jag var åtta år, att han hade misshandlat mig och mycket mer. Jag bet hårt ihop medans allt kom fram. jag ville inte att Justin skulle höra det här men jag ville inte berätta det själv. nu när allt strömmade ut ur Aris mun stelnade jag till. Han berättade om dagen jag kom tillbaka med Justin. han berättade vad han hade gjort i rummet. han hade njutit av mina skrik. jag rös och ville försvinna.
- Allt för dig Miranda, sa han och tittade på mig.
blickar föll på mig och hans advokat frågade om jag ville vittna. jag hade nickat och svurit eden om att jag inte skulle ljuga. det gjorde jag inte heller, jag berättade allt. till sist fick jag gå. jag gick skakigt tillbaka till Justin och gömde mig mot hans axel. mannen med rocken och det bruna skägget gick fram.
- Jag har dåliga nyheter. Aris Sunnet är biologisk fader till Miranda McKay och Sofie McKay. även mördare till Sofie McKay och Louis Somber.
jag frös till is. min egen far hade våldtagit mig. jag tror inte att Aris visste om att jag var hans dotter men jag borde vetat bättre. han hade ju pratat så mycket om mamma och om deras liv. hur kunde jag varit så dum.
Aris hade fått livstid i fängelset. jag hade bara min mamma som föremyndare nu. min nya dröm i mitt liv var att hitta henne. mannen i rocken och det bruna skägget gav mig ett brev. mina tårar hade hindrat mig från att läsa så Justin läste högt för mig.
Sofie McKay ska ha sin begravning den tolfte Juli och
du är härmed bjuden att komma och hålla tal.
Jag ville inte gå. men min mamma kanske skulle vara där. eller någon annan i min familj som jag inte hade haft förrut. Aris räknades inte längre. han var inte min far. min far hade dött för länge sen i en olycka precis som Aris berättat för mig.
- du ska väl gå?, frågade Justin med skakig röst.
- bara om du följer med, sa jag med svag röst.
han nickade.
- Anything for my Angel
(tillbaka i U.S.A)
jag satt utan för salen som rättegången skulle hållas i. Justin sat bredvid mig och jag höll krampaktigt i hans hand. rädd för att säga något satt jag där tyst och skakig. två minuter till starten och jag vågade knappt andas. det var flera poliser där och vi hade även Kenny med oss som stod och pratade med en utav poliserna. Kenny verkade missnöjd med något men jag kunde bara konsentrera mig på dom vid öppna dörrarna som visade att vi skulle gå in och börja. jag satte mig längst bak till en början med för varje ny folkmassa som kom in flyttade jag mig längre och längre fram. när dom stora dörrarna åter igen stängdes så satt jag längst fram precis bakom stolen som jag skulle suttit i om jag skulle sitta bredvid min advokat. min advokat Mr. Hensen vände sig mot mig och log brett.
- Det kommer gå bra, sa han och log bredare innan han vände sig framåt igen.
tio domare alla i olika åldrar gick in, domaren längst fram var en kvinna i medelsåldern och hon hade skakiga händer och långt kritvit hår. hon verkade sur men ändå trevlig. det var två advokater, det var min och sedan Aris. Aris satt själv bredvid sin advokat med en polis på ena sidan. det var hela fem poliser i salen och förutom sina batonger hade dom även varsin pistol. folket som satt i publiken pratade ivrigt om dagen eller om sitt jobb medans jag nervöst satt och iaktog Aris stela ställning som berättade att han inte sovit på ett tag. Justin tog tag i min hand åter igen och tvingade mig att slappna av. jag svalde hårt varför skulle jag oroa mig? jag hade Kenny på vänster sida, Justin på min höger och fem poliser och en hel lokal med vuxna personer. Aris kunde inte göra något mot mig längre. en dörr öppnades och alla tystnade. en man i vit rock och brunt skägg kom in och satte sig bredvid min advokat. han viskade något och jag kände hur Mr. Hensen blev orolig. det var något i mig som kunde känna det men allt jag visste var att det var dåliga nyheter.
- Då säger jag Mrs. Conor den 9 Juli 2011 att den här rättegången kan börja.
alla tystnade och frågorna började. Aris erkände allt. Han erkände att han hade våldtagit mig sedan jag var åtta år, att han hade misshandlat mig och mycket mer. Jag bet hårt ihop medans allt kom fram. jag ville inte att Justin skulle höra det här men jag ville inte berätta det själv. nu när allt strömmade ut ur Aris mun stelnade jag till. Han berättade om dagen jag kom tillbaka med Justin. han berättade vad han hade gjort i rummet. han hade njutit av mina skrik. jag rös och ville försvinna.
- Allt för dig Miranda, sa han och tittade på mig.
blickar föll på mig och hans advokat frågade om jag ville vittna. jag hade nickat och svurit eden om att jag inte skulle ljuga. det gjorde jag inte heller, jag berättade allt. till sist fick jag gå. jag gick skakigt tillbaka till Justin och gömde mig mot hans axel. mannen med rocken och det bruna skägget gick fram.
- Jag har dåliga nyheter. Aris Sunnet är biologisk fader till Miranda McKay och Sofie McKay. även mördare till Sofie McKay och Louis Somber.
jag frös till is. min egen far hade våldtagit mig. jag tror inte att Aris visste om att jag var hans dotter men jag borde vetat bättre. han hade ju pratat så mycket om mamma och om deras liv. hur kunde jag varit så dum.
Aris hade fått livstid i fängelset. jag hade bara min mamma som föremyndare nu. min nya dröm i mitt liv var att hitta henne. mannen i rocken och det bruna skägget gav mig ett brev. mina tårar hade hindrat mig från att läsa så Justin läste högt för mig.
Sofie McKay ska ha sin begravning den tolfte Juli och
du är härmed bjuden att komma och hålla tal.
Jag ville inte gå. men min mamma kanske skulle vara där. eller någon annan i min familj som jag inte hade haft förrut. Aris räknades inte längre. han var inte min far. min far hade dött för länge sen i en olycka precis som Aris berättat för mig.
- du ska väl gå?, frågade Justin med skakig röst.
- bara om du följer med, sa jag med svag röst.
han nickade.
- Anything for my Angel
