Kapitel 25 Pillow Counting and so did the war begin
jag sjönk ner mot dörren och kände hur Mecky kramade om mig.
- vad har hänt?, frågade Ryan.
- han slog mig, fick jag fram.
- vilken jävel slog dig?.....
Justin
när jag såg hennes chock över att jag örfilat henne ångrade jag mig direkt. hon hade rätt som hon jämnt hade. jag gick därifrån för jag kunde inte se henne med tårar efter vad jag hade gjort. jag hatade mig själv. när jag hörde någon komma springandes och såg att Miranda sprang där skrek jag hennes namn. Jag skrek flera gånger men hon stannade inte. jag klandrade henne inte. Hur kunde jag slå henne? jag älskade henne av hela mitt hjärta. efter några minuter gick jag fortfarande runt i parken. jag fick ett sms. Ryan.
Hur kunde du?
Jag vet inte.......
svarade jag och kände hur jag började gråta. om jag inte hade varit känd skulle inte det här ha hänt. men jag skulle inte träffat Miranda. skulle hon haft det bättre då? efter allt jag hört på rättegången, hur kunde jag vara så dum och slå henne precis som hennes pappa gjorde. hade jag sjunkit så lågt efter att jag slagit den där papparazzisn. jag fick flera sms under dom senaste tio minutrarna. alla av mina vänner och alla frågade samma sak. HUR KUNDE DU?
Miranda
jag skakade och låg i Ryans säng. Mecky låg vid fotändne och Ryan låg på kuddarna och jag i mitten. jag andades knappt. det stack fortfarande i kinden efter att Justin hade slagit mig. jag fingrade på ringen på min vänster hand. skulle jag behålla den eller skulle jag göra slut och börja om?
- Mecky kan du inte ta några kuddar det börjar göra ont i ryggen.
- släng över, sa hon glatt och sträckte upp armarna i luften.
en kudde... två kuddar... tre kuddar.... fyra kuddar... fem kuddar
jag somnade.
när jag vaknade så kände jag en kudde i ansiktet.
- OH NO YOU DIDEN'T!!!
jag hörde skratt och jag såg att alla mina vänner stod med varsin kudde i handen. jag tog en kudde i varje hand och sedan slog jag tillbaka. vi började skratta allihopa och sedan var kuddkriget igång.
Justin
jag hörde hennes skratt. det högg till i hjärtat, hur kunde jag?
hon skrattade högre och jag kände hur mitt mod sjönk. jag satt utanför Ryans rum. Chaz hade släppat med mig upp men jag hade vägrat gå in. jag visste inte hur Miranda skulle reagera. jag gömde ansiktet i händerna och jag hörde hur dörren öppnades. skratten hade dött ut och jag tittade upp.
Miranda
Han såg ledsen ut. men det gjorde fortfarande ont i kinden och jag hade precis sminkat över rodnaden. jag hatade honom inte men det var på gränsen att jag sakta började sluta älska honom. Han ställde sig upp och jag tittade argt på honom. han viskade förlåt men jag brydde mig inte. min hand for upp mot rodnaden och Justin såg så skuldmedveten ut.
- Jag behöver bara tänka och vara ifred ett tag.
sa jag snabbt innan jag försvann. det var idag begravningen skulle vara.
- vad har hänt?, frågade Ryan.
- han slog mig, fick jag fram.
- vilken jävel slog dig?.....
Justin
när jag såg hennes chock över att jag örfilat henne ångrade jag mig direkt. hon hade rätt som hon jämnt hade. jag gick därifrån för jag kunde inte se henne med tårar efter vad jag hade gjort. jag hatade mig själv. när jag hörde någon komma springandes och såg att Miranda sprang där skrek jag hennes namn. Jag skrek flera gånger men hon stannade inte. jag klandrade henne inte. Hur kunde jag slå henne? jag älskade henne av hela mitt hjärta. efter några minuter gick jag fortfarande runt i parken. jag fick ett sms. Ryan.
Hur kunde du?
Jag vet inte.......
svarade jag och kände hur jag började gråta. om jag inte hade varit känd skulle inte det här ha hänt. men jag skulle inte träffat Miranda. skulle hon haft det bättre då? efter allt jag hört på rättegången, hur kunde jag vara så dum och slå henne precis som hennes pappa gjorde. hade jag sjunkit så lågt efter att jag slagit den där papparazzisn. jag fick flera sms under dom senaste tio minutrarna. alla av mina vänner och alla frågade samma sak. HUR KUNDE DU?
Miranda
jag skakade och låg i Ryans säng. Mecky låg vid fotändne och Ryan låg på kuddarna och jag i mitten. jag andades knappt. det stack fortfarande i kinden efter att Justin hade slagit mig. jag fingrade på ringen på min vänster hand. skulle jag behålla den eller skulle jag göra slut och börja om?
- Mecky kan du inte ta några kuddar det börjar göra ont i ryggen.
- släng över, sa hon glatt och sträckte upp armarna i luften.
en kudde... två kuddar... tre kuddar.... fyra kuddar... fem kuddar
jag somnade.
när jag vaknade så kände jag en kudde i ansiktet.
- OH NO YOU DIDEN'T!!!
jag hörde skratt och jag såg att alla mina vänner stod med varsin kudde i handen. jag tog en kudde i varje hand och sedan slog jag tillbaka. vi började skratta allihopa och sedan var kuddkriget igång.
Justin
jag hörde hennes skratt. det högg till i hjärtat, hur kunde jag?
hon skrattade högre och jag kände hur mitt mod sjönk. jag satt utanför Ryans rum. Chaz hade släppat med mig upp men jag hade vägrat gå in. jag visste inte hur Miranda skulle reagera. jag gömde ansiktet i händerna och jag hörde hur dörren öppnades. skratten hade dött ut och jag tittade upp.
Miranda
Han såg ledsen ut. men det gjorde fortfarande ont i kinden och jag hade precis sminkat över rodnaden. jag hatade honom inte men det var på gränsen att jag sakta började sluta älska honom. Han ställde sig upp och jag tittade argt på honom. han viskade förlåt men jag brydde mig inte. min hand for upp mot rodnaden och Justin såg så skuldmedveten ut.
- Jag behöver bara tänka och vara ifred ett tag.
sa jag snabbt innan jag försvann. det var idag begravningen skulle vara.
