Kapitel 30 Lynn

doktorn kom in och tog med mig in i operationsalen. Jag var inte rädd längre men ändå
tänkte jag, tänk om jag aldrig vaknar igen?
när jag vaknade så var inte Justin där. Jag tittade mig omkring och såg en kvinna. Hon var lång och hade kolsvart hår med blonda slingor. hon såg ut exakt som jag förutom håret och att hon såg lite äldre ut.
- mamma?, frågan kändes som om jag hade kommit fel.
- Nej jag är din syster Lynn. Din mor dog samma dag som Sofie, det var en riktig sorlig syn.
hon tittade ner i marken men tittade upp nästan direkt.
- Jag undrar om du vill komma hem till mig och bo där efter so mjag nu är din föremyndare. Jag tänkte att vi kunde lära känna varandra lite. Om du vill såklart.
jag nickade coh log svagt. när jag tänkte efter så kom jag på att hon prataed svenska och jag svarade på engelska.
- bor du i sverige?, frågade jag på svenska den här gången.
- Ja i samma hus som McKay alltid bott i. Men du behöver inte följa med.
- Men jag vill, jag kramade om henne.
Mina sista familjemedlem som fortfarande var i livet. Justin kom in och log stort mot mig. Han hade sovit, det såg man efter som han fortfarande hade morgon frisyr och att han fortfarande var smått sömnig. Han tittade på mig och sedan tittade han på Lynn som log stort mot honom. Han tittade på mig igen och sedan spärrade han upp ögonen och tittade på Lynn igen. Jag började skratta fast var tvungen att sluta efter som jag fick så ont i revbenen. Justin kom fram till mig och masserade lite lätt där som han ibland gjorde.
- Jag heter Justin, sa han efter ett tag.
- Lynn jag är Mirandas syster.
- jaha jag trodde du var hennes mamma efter som ni är så lika.
- Ja alla döttrar som vår mamma fått liknar henne. Sofie liknade oss också fast hon var rödhårig och mycket kortare. Jag är inte så mycket äldre än Miranda.
- jag beklagar att Sofie dog.
- det gör inget. Sofie hade ändå tjatat om att rymma och att dö. hon hade ingen livslust längre. hon var ju bara tjugo år gammal.
- hur gammal är du?
- jag är arton, hon log stort. Men nu ska jag lämna er ifred jag väntar här ute.
sa hon och gick snabbt ut. hon hade pratat om Sofie på ett underligt sätt. som om hon inte brydde sig om att vår syster dog. Justin satte sig på sängkanten och satte en hårslinga bakom mitt öra. Jag hatade mitt hår. han kysste mig på pannan och log stort.
- Jag älskar dig Justin.
- Jag älskar dig Miranda, han satte på mig ringen jag hade fått av honom, vår förlovningsring.
- jag trodde den var borta, sa jag förvånat.
han skakade på huvudet och log igen. Vi satt och pratade ganska länge och efter ett tag frågade han vad jag tyckte om Lynn. jag ryckte på axlarna, vad skulle jag säga jag kände henne inte på det sättet. Jg frågade vad han tyckte och han sa samma sak.
- Men jag tror jag vill bo hos henne ett tag.
- Jag kommer och besöker så mycket det går.
- Om du ställer in en konsert så kommer jag go crazy on you!
- Sure Angel, sa han och kysste mig.

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: