Rachelsnoveller

Justins perspektiv

Jag var orolig för Miranda så jag satt nervöst i hotel rummet med Scooter framför mig som gick av och an. jag darrade och höll mobilen kramaktigt. Usch vad jag hatade detta. Fast delvis hade vi druckit förut men då hade jag inte tänkt på att hon bara var sexton år. Jag sälv är ju sjutton och snart arton men jag hade själv druckit alkohol ganska många gånger och jag vet konsekvenserna men det vet inte Miranda.

Mirandas Perspektiv

Jag drack upp innehållet i glaset och fyllde på det igen. Mecky och dom andra två killarna gjorde likadant. precis när en av tjejerna skulle fråga någonting hörde jag hur nyckeln vreds runt i låset.
- Det kanske är Justin, sa en av tjejerna och började hoppa upp och ner.
In kom Frank och han såg riktigt arg ut. Han skickade ut alla förutom Mecky och mig och sedan började han skälla ut oss. Han skrek hela tidne och upprepade hur besviken han var på mig. Jag som aldrig sett honom arg blev ganska rädd och höll för öronen. Jag var även ganska full så jag vinglade till när jag skulle ställa mig upp. Mecky följde efter och snart stod vi båda framför honom.
- Frank.... Jag måste säga hej, sa jag och log och fnissade.
- Miranda du får inte gå utan för detta hus på tre månader och ingen telefon eller dator! tyvärr kan jag inte göra samma för Mecky men jag litade verkligen på dig Miranda!
- AHH! du förstår ju inte ett skit.
skrek jag argt tillbaka och sprang upp för trappan till mitt rum. Jag gömde undan min mobil och tog fram en annan som var en fake men såg exakt ut som den jag hade. JAg la mig gråtandes i sängen och jag visste redan vem som hade berättat. Justin hur kunde han berätta?

Justins perspektiv

Frank hade skickat ett medelande till mig men det var inga goda nyheter. Miranda hade redan blivit full när han kom dit. Jag ville skicka ett sms men Scooter pratade om att hon skulle smsa först. Vuxna kommer jag någonsin förstå mig på dom? klockan var ganska mycket och jag var trött men jag var tvungen att få sms av henne först. Min mobil vibrerade hon ringde. Miranda ringde.
- Miranda?

Mirandas Perspektiv

- Miranda hallå?
- Varför berättade du?, frågade jag med gråten i halsen.
- Jag var tvungen du är minderårig, sa han trotsigt.
- Det är du med och du klagade inte precis när vi var i skogen och drack!
- Det var annorlunda....
- Hur då annorlunda?, skrek jag tillbaka på honom.
- Miranda du är full lugna ner dig.
- Nej jag tänker fan inte lugna ner mig, hoppas du är nöjd nu, skrek jag och tryckte av samtalet.
Jag slängde mobilen på golvet och la mig sedan bekvämt i sängen. Jag somnade ganska sanbbt fast jag inte ville. Jag var arg på Justin för att han hade berättat och hur kunde det vara annorlunda när vi drack i skogen? det var väl exakt likadant?

När jag vaknade på morgonen hade jag huvudvärk och hade helt glömt bort vad jag hade gjort i går. allt låg som i en dimma men sedan kom jag ihåg när Frank gav mig utegångsförbud. Usch vad jag hatar vuxna.