Rachelsnoveller

Hans mobil började ringa och jag började skratta medans han svarade. Jag gick mot garderoben och såg alla kläder som fanns där. det var helt enormt till med större än min walk in closet i svergie. det var helt otroligt stort så jag tappade hakan. Jag gick in och var tvungen att röra varje hylla och klädesplagg. det var helt otroligt att gå runt här. när jag gått in hela vägen så fanns det en till dörr som jag inte sett när jag kommit in. Jag öppnade dörren och trodde att jagskulle se mer kläder men det gjorde jag inte. I stället såg jag ett litet mörkt rum med en massa kuddar i. det såg nästan ut som om man hade glömt bort rummet men efter som det var olika kuddar i både former och färger så såg det faktiskt riktigt fint ut. på väggarna var det stora affisher med mig och Justin på och även en liten taklampa i rummet. Jag slängde mig ner på kuddarna och märkte att det säkert var en eller två meter ner till golvet. Jag tände lampan och satte dörren på glänt innan jag la mig bekvämt och stängde ögonen. Jag hörde hur justin höjde rösten och skrek något så jag visste att han var arg men inte över vad. Jag öppnade ögonen och blinkade hårt efter som det kom in ljus i hela rummet. Justin stod framför mig och han var tårögd. Inte igen, dom får inte ta honom ifrån mig igen! Jag visade att han skulle lägga sig ner bredvid mig. Han stängde dörren helt den här gången och la sig ner bredvid mig. han smekte min kind enda tills jag tittade på honom. Han log och visade sina vita tänder och jag smälte direkt. Jag kysste honom och log tillbaka.

- Varför gjorde du så?, han skrattade

- För annars hade jag inte kunnat hålla mig från att go crazy on you. du vill inte veta vad som händer då, sa jag och blinkade åt honom.

- Jag ska iväg snart, han blev så ledsen.

- Jag vet, sa jag och kysste honom igen.

- Jag vill inte åka! Ibland känner jag bara för att ge upp kändislivet.

-Justin åk, du blir glad av att stå på scenen och jag lovar att vänta precis här där jag och du hör hemma. Jag kommer alltid att finnas här varesig du vill eller inte. Åk!

Det sista skrattade jag medans jag sa. han kysste mig passionerat. åter igen stängde jag ögonen och kände hur Justin la sig närmare mig. jag börjde på benet som hade varit brutet och jag skrek för det gjorde så ont. Justin öppnade dörren så han såg mitt ansikte. jag var tårögd och han såg orolig ut.

- Det var bara mitt ben det är lugnt, sa jag och stängde dörren och drog honom närmare mig.

Jag somnade trotts att klockan inte var så mycket.

Hon låg bredvid migoch andades sakta det var då jag fattade att hon sov. jag höll henne i handen som om hon var rädd att somna. Jag skulle ta mig ur hennes grepp för att bära henne till sängen men när hon höll om mig hårdare gav jag upp. Jag skulle bara väcka henne och det var rätt mysigt här fast det var för litet för min smak. Jag la mig tillrätta och höll hennes hand hårdare. Jag somnade nog efter ett tag efter som jag kände att jag inte längre höll i hennes hand.

När jag vaknade på morgonen så var inte Miranda vid min sida längre. Jag tittade mot dörren som stod på glänt. Jag öppnade den och såg att hon stod och tittade på alla klädder. jag började skratta efter som hon jämnt hade beslut ångest vad hon skulle ha på sig när hon såg fin ut i vad som helst. Jag ställde mig upp och gick till andra sidan och tittade på dom klädderna. efter ett tag hörde jag hur hon suckade och då ställde jag mig bakom henne. Hon tog min hand och jag blev förvånad för jag trodde inte att hon visste att jag stod där.

- Det går inte att skrämma dig va?

- Nej men jag kan skrämma dig, sa hon och log.

När vi väl valt kläder och tagit en snabb dusch tillsammans tog vi på oss dom och åt sedan frukost. klockan var sju på morgonen den 14 december 2011. wow tiden hade verkligen gått fort men jag hade gjort så mycket hela tiden att det inte gjort nåt. Miranda där emot hade haft långa och tråkiga dagar men snart skulle hon uppträda igen. Hon verkade inte bry sig så mycket och hon verkade inte rädd heller men det var hon aldrig. ifall någon av oss någonsin var nervös eller rädd så var det jag men det gjorde mig inget. Miranda hade gått igenom mycket och det visste jag.

Jag klädde snabbt på mig ytterkläderna för nu skulle vi hämta Aaron. Bilresan tog ganska lång tid så vi satt och prata och till slut kom bröllopet upp på tal. första gången ända sedan vi vart förlovade. Det var pirrigt men jag berättade hur jag ville ha det. sedan berättade han och vi kommer överens om massa saker men vi skulle ha ett sommarbröllop så det skulle inte bli på ett tag.

- Hur många barn vill du ha?

- hundra, sa Justin och log.

- Jaha jag tänkte mer tre.

- Sure baby, sa han och tittade på vägen igen. Jag gick in på twitter på min mobil och läste lite från Beliebers som jag följde.

- Justin hör här: Dear Justin Bieber haters: Roses are red, violets are blue. When god gave out brains, where the hell were you?

vi båda brast ut i skratt. efter ett tag lugnade vi ner oss och jag tittade på klockan. Om fem minuter så skulle jag hålla Aaron i mina armar igen och jag skulle vara så lycklig som jag bara kunde bli. Justin stannade bilen och jag flög ut ur bilen och fram till dörren. Jag knackade på och Justin ställde sig bredvid mig och tog min hand. det kändes verkligen inte som om vi var hos hans pappa men så fort Jeremy öppnade dörren välkomande han oss med ett leende. Jag gick in i hallen och den varma luften och lukten av mat slogs emot mig. Jazzy kom in och sprang direkt till Justin som tog upp henne och kramade om henne. Hon tittade på mig med klotrunda ögon och sedan tittade hon på Justin igen. Han kom fram till mig och gav mig Jazzy.

- Hey Sweety, sa jag och log stort.

- Vem är du?

- Miranda, hon kramade om mig och jag log större.

Justin tog tillbaka henne och kramade om henne igen.