Kapitel 51 Help again
Innan jag hunnit öppna så kände jag ett hårt slag i ryggen och allt blev svart.
Justins perspektiv
När Han hade slagit Miranda blev jag ganska rädd. tjejen tog tag i hennes armar och släppade in henne i ett rum bredvid vardagsrummet vi stod i. Jag följde efter tjejen och såg att hon la Miranda i en kista. sakta drog jag upp mobilen och skickade ett sms. efter några sekunder fick jag svar. jag fotade kistan och sedan blev jag upptäckt. Tjejen blev arg och började skrika och det enda jag kunde tänka på var att springa. Jag sprang ut och genom skogen. Jag tittade efter ställen att sätta fötterna på och hoppade över stället där Miranda hade ramlat. dom två sprang efter mig och jag kunde höra mitt eget hjärta i öronen. adrenalinet åkte genom kroppen och jag sprang snabbare. jag kom fram till bilen samtidigt som jag såg en annan stanna bredvid. dom hade kommit snabbare än jag trott. snabbt drog jag upp bil dörren och började förklara. jag pekade mot skogen och berättade om tjejen och killen. När Scooter och Ryan började srpinga mot huset så följde jag efter.
Kenny hade tagit hand om tjejen och killen och nu hade vi även blandat in polisen. Jag kände fortfarande vodkan i munnen så det var ett under att ingen sa något om det. Jag stod i ett rum av kistor. Jag tog upp mobilen och bläddrade fram bilden på Mirandas men den fanns inte i rummet. Jag gick runt i hela huset men hittade den inte. jag gick in i kist rummet igen där Scooter stod.
- Kan du höra det där?, frågade han.
Jag försökte lyssna men jag hörde ingenting. vi stod helt tysta och efter ett tag hörde jag det. en svag knackning och någon som hostade. Jag letade efter ett ställe där ljudet skulle bli högre efter en stund stannade jag.
- Här, sa jag och pekade på den stora väggen.
Mirandas Perspektiv
Kistan var inte bekväm att ligga i och jag var rädd att luften snart skulle ta slut. jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken. kan jag aldrig sluta gråta?
jag bankade hårt i locket och hostade högt när flisor regnade ner på mig. jag rev så en nagel gick av och sparkade och slog mot locket och sidorna av kistan. det kändes som om luften tog slut för jag fick svårt att andas. svårt att röra mig och jag blev rädd. jag skrek och då hörde jag röster.
- Fin jag har blivit galen, sa jag lågt för mig själv och kände tårarna strömma ner.
detta var min död. jag öppnade ögonen och bankade en sista gång. locket flög av och jag tittade häpet på taket som var långt där uppe. Jag satte mig upp och såg Scooter stå bredvid mig. justin stod framför mig och jag försökte säga något men det kom inte ljud. jag bara satt där och grät. till slut bärde Scooter upp mig och jag vilade mig mot honom medans han bärde ut mig. det gjorde ont att göra något så jag bara grät. jag grät tyst och försökte att inte somna. Justin höll för ett sår som killen hade gett mig och snart var vi ute på vägen. Jag satte mig i Justins bil och sedan började vi åka hem. det kändes som en kortare tid att åka hem och så fort vi var hemma så tog Justin hand om mig. Han ren gjorde såren och band för dom och plåstrade om mig. sedan la jag mig i sängen och han kom med alvedon och innan jag somnade så kysste jag honom och viskade.
- Jag älskar dig mer och mer för varje dag.
- Jag älskar dig också Miranda.
Jag kysste honom igen och somnade.