Kapitel 67 Somewhere only we know
- skämtar du med mig har du spenderat 15000 på oss eller?
- Ska man vara Fin får man betala dyrt.
Jag blinkade mot henne och log innan hon kastade en kudde på mig och vi började skratta.
dagarna gick sakta och jag saknade Justin jätte mycket men Mecky höll mig oftas på andra tankar.
Justin kommer du hem snart?
skickade jag och kände en tår falla. jag saknade honom och detta var säkert tredje gången jag smsade honom idga utan svar. jag gömde mig bakom lögner som att han jobbade på sin konsert eller var på intervju. jag la ifrån mig mobilen och satte på spotify och sedan la jag mig ner under täcket och andades sakta ut. låtarna åkte igenom mig och jag började snart gråta värre och värre. jag stängde av musiken och drog täcket tättare omkring mig och snart fick jag svårt att andas. jag ignorerade det och slöt ögonen. jag andades långsamt och bara tänkte. jag fick sms men jag ignorerade det. jag ville inte prata med någon längre, jag ville sjunka ner i sängen och lära känna mig själv. det hade varit ett tag sedan jag gjort så här. den senaste gången var efter att Aris hade hållit på med mig när jag var elva år. fem år kan sätta mycke skada på en person. jag mumlade lite för mig själv men förutom det tänkte jag mest i tystheten. jag drog av mig täcket surt och sedan satte jag på musik igen och gick mot datorn och tittade twitter, facebook och bloggar. där jag bland annat hittade bilden
jag började skratta men sedan kom låten som jag hatade av hela mitt hjärta
jag hatade inte låten men jag hade ingen speciell plats. kanske skulle jag ordna en. Jag ställde mig upp och stängde av allt och tog med mobilen och sedan låste jag dörren och började gå.
jag hittade mig själv sitta framför ett vattenfall på en stor sten. jag hade säkert gått i två timmar men det var verkligen vackert, stort och fridfullt här. jag andades in luften av vatten och sedan gick jag mot vattenfallet. jag började gå ner i vattnet helt fullt på klädd och sedan låg jag i vattnet och flöt. porlandet från vattnet hördes under vattenytan och allt var så magiskt från vattnet. himlen sträckte sig långt och allt var så stilla. detta var min speciella plats nu var bara frågan om jag skulle visa den för Justin när han kom tillbaka eller inte.
- Juste jag hade fått sms, sa jag och skyndade mig upp.
Jag kommer tyvärr bara fåt ett lov och den kommer när jag fyller år men sedan syns vi inte försen du fyller år. Jag saknar dig Miranda!
Jag la ner mobilen på makren och sedan lät jag mig torka i luften och när jag var helt torr började jag gå hem. jag gillade att tänka för mig själv och nu visste jag exakt vad jag kände och vad jag ville. nu måste jag bara berättadet för Justin när han kommer om två veckor.
Postat av: Sara
vad synd om miranda i detta kapitel!
x
