Rachelsnoveller

Harrys perspektiv

Hon vinglade till när Demi rusade mot hennes sida för att ta tag i henne. Ryan satte upp handen och lutade sig mot muren på taket. Den skiftade i längd runt hela taket och på visa ställen fanns det inget alls som skyddade mot det långa fallet mot marken under oss. Demi stannade och jag såg hur tårar vällde upp i ögonen på henne. Liam tog ett steg närmare men Ryan tittade anklagande på honom och hennes ögon var hel svarta nu. Zayn tog tag i Liams arm och skakade på huvudet. Louis tittade på henne precis som jag där vi bara en meter ifrån henne stod. Hon tittade ner på sina fötter och för ett ögonblick slutade hon skaka. Hon tittade upp och det underbart bruna ögonen tittade på oss igen. Jag kände en vis lättnad över det men Ryan hade det jobbigt det såg jag på henne. Hon vinkade Louis och mig närmare.

- Louis snälla kan du be dom andra gå ner jag orkar inte att dom ser mig såhär.

Louis nickade snabbt och försvann från min sida.

- Harry jag vill visa dig en sak, sa hon och gick mot andra sidan taket medans Louis puttade ut alla ner i trappen som lede till taket. Han sa något men jag fokuserade mig på Ryan.

Vi kom till kanten där en liten mur var som räckte till Ryans knäväck. Hon pekade ut mot byggnaderna under oss och det såg ut som ett täcke av stjärnor som bredde ut sig i den nu lite mörkare kvällen. Klockan var sju och ändå såg det ut som New York en stjärnklar natt. Det var otroligt.

- Styles jag är ledsen för allt. Men jag orkar inte med detta längre. Så fort mina ögon blir svarta känns det som om någon sliter av mig kroppsdelar en efter en. Det blir bara värre och kittlandet i fingertopparna blir värre. Jag står inte ut med att känna så här. Dagen min mamma dog berättade hon för mig att hon kände exakt såhär. Hon tog med sig flera hundra i döden och jag tänker inte göra det. Jag har dödat åtta personer. Jag har stirrat dom i ögonen när dom dog jag klarar inte med dom mardrömmarna varje natt längre.

Hon tystnade och torkade bort tårar så att hennes röda kinder blev av med smutsen. Jag tog hennes handled och tog med henne till en kran som stod mot muren lite längre bort. Jag snyggade snabbt till henne men hon visade hela tiden att jag skulle sluta.

- Harry jag tror hon inte har livs längtan längre, sa Louis som fixade tills hennes hår i en lång fläta.

- Jo det har jag men jag orkar inte med smärtan.

- Du får skrika Ryan, sa Louis och smekte hennes rygg.

- No it feels better if I'm screming inside.

Sa hon tyst och ställde sig vid muren där hon och jag stått för några minuter sedan.

Nialls perspektiv

När Louis ställt oss alla i trappan igen kändes det tyst. Demi grät och Liam stod chockad. Zayn och jag gjorde vårt bästa för att muntra upp dom men inget funkade.

- Hennes ögon var hel svarta, sa Liam tyst när Zayn pratat ett tag.

- Men dom blev bruna igen, sa Demi.

- Hon är samma tjej som jag blev förälskad i. När Mila dog satt hon i mitt rum hela tiden och pratade bara med mig och min bror och nu ser hon likadan ut. Lika skör och rädd, sa Liam.

- Hon var den gulligaste tjejen jag möt, viskade Demi.

- Det är Ryan vi pratar om. Vi känner henne hon skulle aldrig göra något dumt, sa Zayn.

- Det har hon ju redan gjort, sa Liam och tittade argt på Zayn.

- Sluta nu!, skrek jag. Demi ta med dig Zayn och titta till Mitchel.

Båda nickade och lämnade Liam med mig. Han kramade om mig och sökte stöd. Jag stöttade honom och sa att allt skulle bli bättre bara vi fick prata med henne och precis då öppnades dörren och Harry tittade på oss. Hans lockar fladdrade lite i vinden men han log. Han visade att vi skulle följa med upp. Jag såg Ryan sitta mot den mindre muren på andra sidan taket. Liam sprang fram till henne och kramade om henne samtidigt som han kysste henne. Jag följde sakta efter med Harry vid min sida. Jag hörde dörren öppnas med en smäll och både Ryan och Liam kom snabbt på fötter. Zayn och Demi tittade på dom. Demi höll i Mitchel som lekte med hennes långa hår. Zayn tittade argt på Liam. Demi gick snabbt till min sida och kysste mig snabbt innan Zayn gick mot Liam. Han höjde rösten i ett skrik samtidigt som han sa att det inte var ett dumt misstag.

- Sluta Zayn du vet att det var dumt, sa Liam.

- Nej det var det inte annars skulle hon inte ha känslor för mig, sa han och höjde knytnäven.

Ryan ställde sig framför Liam för att skydda honom. Zayn sänkte handen men visade fortfarande hur arg han var.

- Zayn förlåt mig det var ett misstag som jag gärna gör om när jag blev förälskad i dig. Liam du vet hur jag känner för dig för jag kommer alltid att älska dig men Zayn snälla jag älskar dig med. Det är bara fel tillfälle för oss, sa Ryan.

Zayn höjde knytnäven igen och Ryan bakade bakåt och slog i muren så hennes ben vek sig under henne. Hon satte sig på muren och andades skakigt.

- Zayn hon älskar dig och det var inget dumt misstag, sa Harry.

- Jag är ledsen Zayn, sa Liam och gick emot honom skakigt.

Alla vi tittade mot Mitchel som fortfarande lekte med Demis hår. Jag pussade Demi på pannan samtidigt som alla lämnade Liam och Ryan vid kanten av taket. Louis la armen om Zayn och kramade om honom. Harry satte sig på något som liknade en mur del. de tbörjade verkligen bli mörkt nu och precis vid min tanke så tändes lamporna som hängde i långa rader över våra huvuden och lämnade ett romantiskt rött ljus över oss alla.

- Baby you light up my world like nobody else, skrattade Harry och tittade på Louis och Zayn.

dom sjöng vidare på What makes you beautiful.