For Sickness Kapitel 68

Jag lyfte upp en pärm jag haft med mig från studion jag började öva in låten och texten och faxade noterna till Niall. Detta skulle bli perfekt för Ryans skull. Jag visste inte vad hon skulle göra men jag hoppas det inte var något som hon skulle ångra.

 

Ryans perspektiv

 

Jag vaknade vid sju och gjorde i ordning mig snabbt och sprang ut till taxin redan vid halv åtta. Jag pratade snabbt på engelska och tittade frustrerat på chauffören när han inte förstod. Jag andades sakta ut och svarade snällt på svenska igen. Vi åkte iväg och jag kom på att jag inte lämnat någon lapp hos Liam. Jag skrev ihop ett kort och sedan väckte jag Niall och resten av killarna. Dom var trötta men klockan var åtta och jag hade lagt i ordning allt i ett sällskapsrum som jag fått i entrén.

- Kom ihåg få Liam till rummet vid tio och Demi kommer då med. Kom ihåg jag älskar er alla puss, sa jag och la på eftersom jag kommit till Nialls voicemail.

Taxin stannade och jag kom precis till gaten när Demi kom dit. Jag kramade om henne och bar upp Mitchel och pussade honom på pannan. Hon log och tog upp väskorna. Vi satte oss i taxin och jag tog med henne till hotellet. Jag gosade med Mitchel och pratade med honom innan jag lämnade honom till Demi och följde med henne in. Jag visade henne till sällskapsrummet där jag hörde Niall spela Torn och hur Harry och Liam sjöng texten och hur alla kom in på refrängen. Jag blev tårögd.

- Gå in när dom spelat klart. Jag har gjort i ordning för Mitchel också. Älskar dig min kära syster, sa jag och kramade om Demi som inte sa emot.

Jag lämnade henne och gick mot hissen....

 

Liams perspektiv

 

Niall hade kommit in i rummet och hoppat på sängen tills jag vaknat. Han hade slängt på mig kläderna kammat mitt hår och dragit mig upp till ett rum. Jag halv sov men när jag såg dom alla stå där och se seriösa ut vaknade jag till. Ryan var inte i rummet och hon hade inte sovit i sängen bredvid mig.

- Var är Ryan?

- Hon bad oss göra det här så bara lyssna och vänta, sa Zayn och tittade menande på mig.

Niall drog fram en stol och lyfte upp en gitarr som varit gömd. Harry, Louis och Zayn reagerade likadant som jag → förvånat. Han spelade ackorden till Torn och jag började sjunga där jag vanligt vis kom in. Dom andra hängde på. Vi hade sjungit Torn tusen gånger. När låten slutade öppnades dörren och in kom Mitchel som bars av Demi. Hon log och la ner honom i en spjälsäng som stod vid ett bord längre bort. Hon kramade om oss och visade att hon var redo till Niall.

 

The day I first met you
You told me you'd never fall in love
But now that I get you
I know fear is what it really was

det var hennes låt Give Your Heart A Break. Hon och Niall passade perfekt till den här låten akustiskt. Det lät underbart. När Niall la ner gitarren tog han Demis hand och Harry tog upp ett brev och gav det till mig.

- vad står det i?, frågade jag.

- Det är en bild men brevet har vi inte rört, sa Louis.

Jag nickade och läste snabbt igenom och var nära att tappa brevet när jag läste slutet.

 

Kära Liam och Harry, Louis, Zayn, Demi och Niall jag vet att ni alla läser

snälla fförstå mig efter det hhär att det säkert är för det bästa men jag vill intee vara kvar. Det är inte rätt mot någon av er. Inte effter mitt förrflutna. Zayn jag är ledsen för allt och Liam jag kommer alltid älska dig men sanningen är att jag fortfarande har känsloor för Zayn. Ta hand om Mitchel och Demi ta hand om pojkarna medans jag är bortta. Jag kommer sakna er.

Men det kanske är bäst om jag försvinner som Mila.

Er älskade Ryan

 

slutet var suddigt av tårar. Trotts stav felen så läste jag högt efter andra gången. Jag skakade på handen och tittade upp när jag läst klart.

 

Louis perspektiv

 

Demi puttade ut oss i hallen och låste in Mitchel i rummet med nyckeln i sin hand. Han hade somnat och när hon tittade på oss såg hon ut att vara förkrossad av vad hennes syster hade skrivit.

- vad har ni gjort?, sa hon.

- vi... inget... vi bara... det var, stammade Liam och Zayn i mun på varandra.

- Jag vet att hon har känslor för er båda pundhuvuden. Harry jag vet att hon litar på dig och Niall och Louis varför pratade du inte med henne!, hennes röst steg och skakade till.

- Det var inte vårt fel, sa Harry.

- Jag tror faktiskt det är det Harry. Stod vi upp för henne hela tiden. Niall när du pratade med henne och Zayn om... ja du vet hon vart upprörd och försvann men du stöttade Zayn, sa jag och Niall nickade.

- Så ni har tappat bort min syster!, Demi stormade ner för korridoren med Niall efter sig.

Jag tittade på Zayn och Liam som tittade skamset ner i marken. Jag tog brevet ur Liams händer och läste. Jag suckade och tänkte jag känner henne. Något måste betyda att hon är någonstans. Jag läste och såg stav felen. Jag delade upp oss så Liam och Harry tog nedre delen och Harry och jag tog övre. När Liam och Zayn sprang ner drog med Harry i en snabb löpning till hissen.

 

Ryans perspektiv

 

Jag tittade på solnedgången som kändes som om den vore inte hända försen om några timmar men här var den. Det var halv kallt i luften och mina tunna kläder skyddade knappt mot blåsten som slog emot mig. Jag satt med benen i den fria luften och höll ett järngrepp om stången som stod vid takets slut. Jag hade gått omkring och tänkt hela den dagen. Hur skulle dom reagera. Det kanske var bäst att försvinna. Jag lämnar bara trubbel efter mig och det känns för tungt för mig att gå vidare.

dörren slogs upp bakom mig och jag suckade. varför just nu. tre sekunder senare och jag skulle varit borta. snälla gå tillbaka och bry er inte om mig tänkte jag surt för mig själv. jag vände mig om och såg Harry stå där med Louis. båda stirrade mot mig som om jag var galen, det kanske fanns en liten saning i det.
- Ryan snälla kom ner där ifrån, sa Harry.
- varför. jag ger er ändå inget bra, sa jag och drog handen över dom nu återigen svarta ögonen.
- Ryan ta min hand kom hit, sa Louis och sprang fram till kanten där jag satt ungefär tre meter ovan för honom.
- hur kom du upp dit?, frågade Harry och var snabbt vid Louis sida.
- magic, sa jag och släppte handen om stången.
Jag hoppade ner från den lilla muren som var på hotell taket och båda tog emot mig. dom kramade om mig och jag bara stod där stel och frustrerad för dom hittat mig.
- Ryan vi älskar dig lämna oss inte. vi bryr oss inte om du har svarta ögon eller om du är elak och är hemsk mot alla vi älskar dig, sa dom och pussade mig på varsin kind.
en tår föll ner och Louis torkade snabbt bort den och log sitt gulliga leende mot mig samtidigt som Demi, Niall, Zayn och Liam kom in genom dörren och stirrade förvånat på mig där jag med smutsigt ansikte och halv slitna kläder stod framför Harry och Louis gråtandes.

Postat av: Sara

Gud va jag flabba på den rörliga bilden... XD

Bra kapitel :D!!

Date:2012-02-01 / Time:22:10:01
    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: