For Sickness Kapitel 63 part 2

Han tittade osäkert på mig men jag puttade snabbt in honom i rummet och hörde Zayn skrika något och Ryan som skrek åt Zayn. Allt slutade med att alla stod och skrek på varandra och jag som satt utanför med ansiktet i händerna och försökte lugna mina nerver. Harry sprang ut från rummet och log mot mig innan han försvann bakom väggen och kom tillbaka snart med sjuksköterska och doktor. Louis och Harry blev utsparkade och Louis bara log stolt.

Liams perspektiv

i slutet av dagen

 

Ryan höll på att bryta min hand för hon höll den så hårt. Hon skrek och grät samtidigt som sjuksköterskan berättade vilket bra jobb hon gjorde. Zayn på andra sidan såg lika plågad ut när Ryan krystade en gång till. Plötsligt släppte hon våra händer och tittade ner på den lilla sköra barnet som sköterskan höll i. Han hade mörkt hår och bruna ögon precis sådana som Ryan hade.

 

- Så Jag tycker han liknar er båda, sa Harry som höll i Mitchel.

- Tycker jag med, sa Louis och tittade på barnet över Harrys axel.

Ryan låg och sov i andra sidan av rummet medans vi killar höll ett vakande öga över Mitchel. Demi hade varit här någon timme precis som Selena men Justin hade ännu inte kommit. Ryan hade sovit i tre timmar sedan Mitchel föddes klockan 18.19 29 Juli.

- Han har Liams näsa och huvudform som Zayn, sa Niall.

- Hmm... kanske borde döpa honom till Ziam då, skrattade Ryan sömnigt från sängen.

- Vi menade inte att väcka dig, sa Niall.

- Det är lugnt jag kan ändå inte sova för evigt om jag så skulle vilja, sa hon och satte sig upp medans vi kom till    henne.

Harry la Mitchel i hennes famn och ett stort leende kom på hennes läppar. Vi satte oss på sängen och på stolar bredvid sängen.

- Jag gillar Ziam, sa Zayn kaxigt.

- Det är ju ditt och Liams bromance namn, skrattade Justin från dörren.

Harry började skratta precis som Niall gjorde fast värre.

 

Justins perspektiv

 

När jag kom in i rummet så log Ryan ner på den lilla pojken hon hade i sin famn. Hon sken av glädje och Liam och Zayn skrattade medans dom andra pratade. När jag sagt min lilla replik tittade alla på mig som om jag var ett spöke innan Liam till slut kom upp på fötterna och klappade mig i ryggen.

- Visste inte att du skulle komma, log Niall han var fortfarande lite av en Belieber.
- Hej Justin, log Ryan.
Jag satte mig bredvid Niall och sedan satt vi och pratade. jag såg hur alla killar hade vant sig vid att jag oftast var närvarande vilket var skönt. jag kommer fortfarande ihåg dagen då Harry skulle slå mig men Ryan hade slagit honom istället. Hennes svarta ögon hade glödigt men hon hade på något sätt varit snygg då och inte så skräckinjagande. kanske för jag redan hade sett det? Hon räkte Mitchel mot mig och jag tog emot honom och gunggade honom i famnen som jag ibland brukade göra med min syster när hon var liten. Han var jätte lik Ryan och Zayn. Jag sa inget om det eftersom jag mest trodde att Zayn var fadern nu. skulle Liam bli arg då?

 

Ryans perspektiv

 

mot kvällen fick jag komma ut ur sjukhuset men dom skulle ha kvar Micthel i två veckor eftersom han var några veckor för tidig. Den natten somnade jag i Liams famn och jag sov riktigt bra eftersom min stora mage försvunnit ganska snabbt även om jag hade fortfarande ganska många kilon kvar som jag skulle bli tvungen att träna bort. Jag hatar att träna men då kan jag åtminstone dansa igen. Jag saknar att dansa.

2012-01-28 | 23:58:05
Kategori: For Sickness [avslutad] - (1) Kommentarer

Postat av: Sara

omgomg va spännande :D

Date:2012-01-29 / Time:15:13:26
    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:



    Till startsidan

    Hejsan detta är min novellblogg där jag skriver om dom artister som jag gillar! <3