For Sickness Kapitel 42

Jag log och tittade in i Liams varma ögon och när vi sjöng sista så stannade ljuset runt oss och det var bara vi som syntes på den nu mörka scenen. Han log stort och jag kramade hårt om honom.
- Jag har saknat dig men jag är inte redo att förlåta riktigt än, viskade jag till honom. Ingen hörde oss eftersom vi höll undan head setet.
- Jag kommer alltid vänta på dig, sa han och pussade mig på kinden.

KLockan var tio på kvällen och jag låg och smsade med Zayn. Han verkade ha somnat eftersom han inte hade svarat på tio minuter. Det knackade tre gånger på mitt fönster jag skyndade fram coh drog upp fönstret för att se en svettig och kall Niall hoppa in och sätta sig på golvet under. Jag satte mig förvirrat framför honom och la en hand på hans axel. Hans näsa hade läkt fint och när han tittade in i mina ögon så böev jag chockad. skräckfyllda ögon stirrade in i mina. En tår rann ner från hans öga.
- V-va-vad har hänt?, stammade jag.
- Det blev mörkt i vårt hotell rum och sedan skrek någon... det lät som en tjej. Harry och Louis gick och kolla och Zayn skämtade om skräckfilm. Men sen kom dom inte tillbaka och Zayn gick efter. Hans mobil började ringa och Liam hörde skrik. Ryan dom försvann allihopa, sa han och kramade om mig.
- Det kommer bli bra Niall lita på mig, viskade jag och tröstade honom.
Min hjärna letade efter orsaker som kunde gjort att dom försvann men själv var jag vett skrämd så hela jag skakade mer än vad jag egentligen ville. Niall grät mot min axel och snart ställde jag mig upp och hjälpte honom att lägga sig i min säng. Det var otroligt mörkt för att bara några minuter över tio och jag var mycket tröttare än vad jag ville medge. Niall somnade snart av uttmattning men jag låg kvar. fönstret var fortfarande öppet och den kalla vinden åkte runt i rummet och gav mig gåshud. Jag kröp ur sängen och tittade till Niall så han inte hade vaknat. Jag gick till köket och hällde upp Cola i ett stort glas. Jag tog lång tid på mig och var så tyst jag kunde. När det var lite kvar gick jag tillbaka. Jag hörde hela tiden någon som gick runt på övervåningen eller hur något flyttades bakom mig men jag brydde mig inte så mycket. Jag stängde sovrums dörren, det första jag la märke till var att fönstret var stängt och att det var knäppt tyst.

- Niall, sa jag och skakade om honom.
Det kändes varmt och klettit på hans mage. Han andades svagt med stängda ögon. Jag tände lampan över sängen och såg blodet. Över hela sängen var det blod och Niall var kritvit. Han hade ett långt sår på halsen och flera sår på magen och armarna.

- Niall, min röst skar sig och jag tittade mot dörren som nu stod vid öppen.
In kom Zayn. Han hade blod som rann från ögonen och höll i en kniv. ett äckligt leende som gick upp till ögonen. Han stirrade direkt mot mig. Något tog tag i mitt ben när jag försökte flytta mig. Jag föll skräckslagen ner på golvet i ett högt skrik. Zayn brast i skratt och tappade kniven. Niall satte sig upp och skrattade. Liam och Harry kom ut från under sängen och Louis hoppade fram bakom Zayn. Jag skakade och slog Liam med närmaste kudde så han fick låsas blod i hela ansiktet.
- Ni får inte skrämma mig sådär!, skrek jag och tänkte på morden som kom upp för min inre syn.
Precis så som Niall hade legat så var mitt första mord. Det var blod över allt och istället för att Zayn kom in hade poliser stormat in och kramat om mig. Jag hade varit åtta. Jag skakade och gick ursinnigt ut från rummet.
- Happy Halloween, skrek dom efter mig.


- Kom igen Ryan förlåt, sa Niall bakom.
Jag hade gått ur huset och gått ner för vägen mot ingenstans. Jag skulle till lekplatsen men dom hade följt efter.
- Ryan sluta var så arg, sa Harry och fnissade.
Jag hade lust att vända mig mot dom och skrika hur det egentligen var. Att jag dödat personer och jag sett dom ligga så där. Hur polisen kom och tog hand om mig varenda gång. Hur ledsen jag var över det och hur många mardrömmar jag hade över det. Hur illamående jag blev såfort det var Halloween. Jag hade helt glömt bort datumet och nu när jag stod här halvt täckt i låsas blod och håret helt tovigt i min rosa barnpyjamas med regnbågar på och helt barfota så kände jag mig helt urlöjlig men mest skämdes jag för dom sett mig i min pyjamas jag haft sedan jag var tio. Jag skakade på huvudet och ströck undan en lock av mitt hår som föll framför mitt synfällt. Jag korsade gatan snabbt och tittade på klockan som hängde utan för klockaffären. Den var ett på natten. såklart min hade väl stannat. Jag gick snabbare och kände en vind storma emot mig som nästan slog i kull mig men jag fortsatte gå. Regnet piskade snart ner över mig och jag frös så mycket att jag trodde mina läppar var blå. då såg jag lekplatsen. det var öde och gungorna och klätterställningarna verkade så små från när man kom ihåg dom som liten. Jag satte mig argt på en av gungorna och lät regnet piska min rygg. Hagglet fastnade i mitt hår och vinden blåste så gungan rörde sig utan att jag ens försökte göra fart. Liam slog sig ner på gungan bredvid mig och Louis och Harry hoppade upp i klätter ställningen. Niall gick till räckena och började snurra runt medans Zayn ställde sig bredvid och bara såg cool ut medans sminket rann av. Alla såg hemska ut när sminket från dom rann ner för kinderna och låsas blodet som blandades med vatten på deras kläder. Jag värmde mina händer i knäväcken och huttrade till.
- fortfarande arg, viskade Liam och tittade på mig.
- Ja!, sa jag och rösten skärde sig igen och jag hostade.
- Varför?, frågade han så oskyldigt han kunde och la en hand på mitt lår.
- Jag skulle inte berätta om du så satte en pistol mot mitt huvud. Du skulle hata mig och säkert spärra in mig om du visste allt jag gjort, sa jag och tittade bort när tårar började rinna ner. Men det skulle ändå inte synas att jag grät eftersom det regnade.
- Jag skulle aldrig hata dig inte ens om dina ögon blev svarta igen och du skulle ta ner jordens alla plågor på oss, sa han och log.
- Det är just det jag brukade göra när jag var yngre. Jag har gjort hemska saker som du aldrig kommer få veta mer än sådär men om du fick reda på av någon annan lova att fråga om min förklaring snälla, sa jag och tittade på honom.
Han la sin hand på min kind och tittade mjukt in i mina ögon.
- Jag lovar av hela mitt hjärta, sa han coh kysste mig ömt på läpparna.

Postat av: Sara

HAPPY HALOWEEN! :D

bra kapitel,

Date:2012-01-14 / Time:21:30:10
    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: