Rachelsnoveller

Ingen hade märkt att jag inte var Demi och röst mässigt så lät jag lite hesare och jag hade lite märkare hår än hon men annars var vi som sagt kopior. applåderna hördes och jag gick sakakandes av scenen. Demi log mot mig.
- Jag skulle vilja att du möter några personer senare inte idag men vi hörs senare, sa hon och kramade om mig.
Min egen tvilling syster kanske...

---

Jag stod på parkeringen. Liam och jag skulle ta en taxi hem till honom senare och jag väntade nu på att han skulle komma tillbaka. han hade sagt att han glömt något där inne. jag frös och skakade som ett asplöv men jag brydde mig inte längre när jag såg honom.
- Förlåt att du fick vänta här ta den här, sa han och la sin kavaj runt mina axlar.
Han gav mig ett litet paket och i det var en ring. Jag log stort och tittade på den. det var rent silver med tre blåa stenar på och orden Forever inristade.
- Jag vet att det är tidigt att förlova sig men det där är ringen som lovar att jag en dag ska göra det. så vill du förlova dig om att vi ska förlova oss, sa han och log.
- Ja, sa jag och kysste honom medans han trädde på ringen på mitt ringfinger.
Han log och tog min hand. Vi gick mot gatan och stadens alla lampor glittrade i nattens mörker. Jag slappnade av och började bli varmare. Det var nästan iskallt och jag fattade inte att jag inte tagit med mig en jacka. Liam ledde in mig på en ny gata som ledde hem till honom det visste jag eftersom vi gått förbi här förut. Jag kände hur Liams hand skakade och jag masserade hans hand med min tumme. Jag tittade bakåt och såg en mörkskepnad torna upp sig bakom oss gömd av mörkret. Liam la sin hand på min kind och tittade in i mina ögon.
- Dina ögon är svarta igen, mumlade han.
- Oh nej är dom, sa jag och la händerna för ögonen.
- Dom är jätte fina, sa han och tog tag i mina händer.
Jag hörde stegen komma närmare jag kanske bara var paranoid men det hade sett ut som pappa. jag vet att det var omöjligt men vissa kunde bli galna av sånt dom gjort tidigare och jag vet att jag tänkt mycket på det men han vet att det inte var meningen. jag vände mig tillbaka men gatan låg tom i ett matt sken från lamoprna. jag tittade nervöst ner i marken varför sa inte Liam något. vi hade släppt varandras händer och när jag tittade upp mot hans varma ögon så såg jag personen som förföljt oss. han hade ett hårt grepp om Liams arm och visade att han skulle vara tyst. jag tvärstannade och stirrade. Det såg ut som min pappa det gjorde det verkligen men den här mannen hade kort blondt hår, skäggstubb, var ganska lång och hade en mycket mörkare röst. han verkade inte gå att lita på och värmen från en trevlig person var borta. som om han var kall det var då jag såg det pistolen som var mot Liams rygg. min hand for upp mot munnen.
- Ryan det är otrevligt att stirra, sa mannen och flyttade ut sig mer i ljuset.
han hade ett långt ärr från ögonbrynet ner till mungipan. mitt hjärta stannade.
- morbror vi trodde du var död, sa jag och mådde genast illa.
- det är väl det man vill att folk ska tro när man låsas dö din snorunge.
- Snälla gör honom inte illa, sa jag när jag såg att han pressade in pistolen hårdare in i Liams rygg.
- Så den lilla prinsessan har fått en pojkvän, pengar, stort hus och allt hon önskar sig. har du glömt bort vad din mor lärde dig? att det är rätt att döda. vem var ditt första offer? grannens fem åriga son?
- Nej sluta, sa jag och ville flytta på mig men pistolen riktades snabbt mot mitt bröst.
- vad var det han hette? Robin var det inte han som gillade ditt hår och när han rörde det så bröt du nacken på honom? stackars Robin han var ju så snäll precis som honom här, sa min morbror och tryckte ner Liam på knäna. Jag såg hur en tår fälldes från Liam.
- Snälla låt honom vara, sa jag och flyttade mig närmare även när han laddade om pistolen.
Jag sjönk ner bredvid Liam och när min morbror släppte taget om honom sjönk Liam ner i min famn. Jag smekte hans arm och ströck undan hans hår från pannan.
- Ryan vem är han?, viskade han.
- Andy lägg av snälla låt honom gå, sa jag argt och tittade upp.
Andy nickade lite halvt och ryckte upp Liam på fötterna.
- Du kanske inte vill se det här prinsessan.
Jag hörde skottet, jag såg Hur Liam tog sig för armen och jag hörde mitt skrik men allt verkade så overkligt. Jag sprang fram till Liam och såg hur han svettade och hur blod började komma ur hans skottskada. då hörde jag skottet igen och kände hur Liam ryckte till. Andy hade skjutit honom i benet. När det tredje hördes väntade jag rädd för att se om Liam reagerade men det gjorde han inte. en svidande känsla spred sig vid revbenen. kulan hade misat men den hade gjort ett svidande rött sår där det nu rann blod ur. jag pressade handen mot det och tittade upp mot Andy. han sprang när han plötsligt fälldes.
- Liam, sa jag och skakade om honom.
Han svarade inte, han var svettig och blek, hans arm var varm av blodet och jag letade snabbt efter hans puls. den var svag och när tittade mot hans ögon var dom nästan stängda.
- Liam snälla lämna mig inte... snälla, tårarna strömmade ner mer och mer.
- Ry jag skulle aldrig, han hostade.
- Liam bara var tyst din dumsnut, skrattade jag mellan tårarna. han log svagt och tog tag i min hand.
- Jag älskar dig Ry, viskade han knappt hörbart och kramade om min hand.
- Jag älskar dig också Liam, sa jag och pussade honom lätt på munnen.
Han kände kall. Han stängde ögonen och ljudet av sirener ljöd i luften. blått sken landade på oss och skrik hördes. jag kramade om honom och kände hur någon lyfte bort mig. Jag skrek och försökte komma tillbaka till Liams famn. personen som hade armarna runt mig viskade lugnande och jag insåg att det var Zayn. mitt tag om honom hårdnade och jag grät mot honom. Han tröstade mig och när jag försökte titta så pressade han mig mot hans bröst. var det så här det skulle sluta? jag skulle gråta i Zayns famn medans Liam dog? jag kände en hand på min axel och jag tittade srogset bakåt för att se in i en sjuksköterska gråa vänliga ögon.
- följer ni med in?, frågade hon.
Det betydde att han levde!


- Ni kan komma in nu, sa sjuksköterskan och log mot mig.
Jag tittade på Zayn och Niall som lyckats komma in snabbt. dom visade att jag skulle gå in själv. Själv hade dom undersökt mig snabbt och lagt förbannd på mitt sår men jag hade stressat dom så mycket att det gjorde fortfarande ont i sidan. jag ignorerade så fort jag kom in i Liams rum. det var litet och fullt av maskiner. Han var lika vit som förut men han svettades inte längre och han såg mer fridfull ut. han hade slangar från armarna och så fort jag såg honom fylldes mina ögon av tårar. jag satte mig i stolen bredvid och tog hand hand.
- Hej... jag är här nu allt kommer bli bra Liam. om jag inte träffat dig skulle det här aldrig hänt. du skulle inte skadat dig det är mitt fel, snyftade jag och tittade på honom.
Jag hörde flera komma in i rummet. stolarna skrapade mot golvet och snart kände jag Zayns arm runt mina axlar och såg Harry, Louis och Niall sitta på andra sidan. alla log blekt mot mig och jag såg sorgen i deras ögon. det var mitt fel alltihop.