For Sickness Kapitel 24
Det var Liam som satt och grät och Harry som tröstade honom. Zayn fortsatte säga elaka saker om antagligen Justin. Louis mumlade något och Niall gick av och an och sa att det inte var bra. Jag tror att alla var i chock eftersom ingen märkte att jag öppnat ögonen. Jag slappnade av och stängde ögonen. Men det var mer som jag kisade. Jag vågade inte somna och jag kunde inte. Jag var ju på sjukhus. Det var flera år sedan jag legat på ett sånt och jag var lite rädd att bli förhörd av polisen om vad Justin hade gjort.jag tror jag somnade någon gång under den kvarten. jag var inte trött men på något sätt kändes det skönt att höra dom prata om vardagliga saker och den trygghets känslan fick mig att somna om. När jag senare vaknade så hörde jag Liams gråt och hur Zayn fortsatte prata om något som min hjärna inte uppfattade. jag slog upp ögonen och andades långt samt in lukten av deras killparfymer. jag log.
- får man vara med i diskussionen?, frågade jag med en hes röst.
Liam tittade upp mot mig och jag tror till och med att han började gråta ännu mer när han stapplade fram til mig och kramade om mig. Zayn satt kvar på sin stol och tittade på när två personer återförenades. Liam kysste mig och log som om jag hade dött och blivit återupplivad.
- Varför tittar du på mig som om jag varit död?, frågade jag och jag kunde själv höra rädslan på min egen röst.
- Du.. Du har
- Du har legat i Koma i tre veckor, avbröt Zayn.
Jag tappade hakan. jag hade somnat om och hamnat i koma? jag tittade från Liam till Zayn och båda nickade allvarligt. jag skakade på huvudet.
- Men ni var ju alla här förut! Du satt och grät, Zayn satt och pratade elakt om Justin antar jag. Harry tröstade dig, Niall gick runt och sa att det inte var bra och Louis han mumlade något, sa jag förfärat.
- Det där var igår, sa Liam och tittade på Zayn som nickade långsamt.
Vi satt och små pratade om det som hade hänt medans jag låg i koma och jag visste Liams och Zayns frågor redan innan dom ställde dom.
- Så vad gjorde han?, Zayn lät hård och arg, medans Liam lät ledsen och arg, sårad, heart broken på samma gång. jag suckade tungt eftersom jag inte ville berätta.
Jag berättade. allt. alkoholen, dansen, musiken, hur Justin och Ryan höll på med att larva sig och prata med mig och olika saker och värst av allt hur Justin våldtog och gjorde mig illa. Liam blev bara argare och argare medans Zayn inte rörde en min. när jag var klar och Liam såg ut att spricka kom doktorn in och hindrade honom från att göra något dumt.
- Miss Adams vi släpper dig på morgonen. Din utveckling här har varit helt perfekt och din tillfrisknad har blivit bättre och du läker väldigt snabbt vilket är bra. medans vi ändå var i gång och opererade din mage av alla sparkar så fixade vi din arm. när du känner dig redo söker du mig på det här nummret, sa han och gav mig en sökare och ett nummer.
när han gått tittade jag på armen. det var ett litet ärr som knappt syntes och jag hade hlt glömt bort att jag hade skadat mig där eftersom jag inte länger hade ont eller blödde. jag lyfte upp sjukhusrocken och visade min mage för killarna. det var ett långt smalt ärr från båda höfterna. jag trodde jag skulle börja gråta. jag suckade och kände med fingret ut med ärret. det stack till och var lite ömt men annars kände jag knappt något förutom stygnen. Liam tog tag i mina hand och drog ner rocken med den andra. jag tittade på honom med ledsna ögon. jag hatade ärr. det räckte med det som räckte från armbågen och ner jämnts med ryggraden jag ville inte ha fler. jag tittade mot det ärret men det ända jag såg var slät hud.
- dom tog bort det, sa Liam och log mot mig.
- dom sa att du inte kommer få några synliga ärr om du är försiktig dom närmsta dagarna, fortsatte Zayn.
jag log stort och kysste Liam.
Justins perspektiv
när jag vaknade nykter så hade jag en hemsk migrän och otäcka minnen av vad jag hade gjort mot Ryan. där emot kom jag knappt ihåg så mycket bara några få minnen som var hemska nog att veta att hon aldrig skulle prata med mig igen. vad skulle jag säga hon hade det säkert bättre med Liam. hon hade det bättre med alla eftersom jag hade lovat att aldrig göra illa henne och se vad som hände. hon hade det bättre med det där pojkbandet och jag tror faktiskt att det var den närmsta familjen hon hade nu. jag hoppas bara att hon inte slutar prata med Ryan efter vad jag hade gjort.
:D bra längd på kapitlet