Rachelsnoveller

Louis satt i soffan när vi kom in. han var den enda som inte visste än och jag visste att han var ganska förstående om mitt "tillstånd" men jag var rädd att berätta för honom. rädd att han skulle skämta bort det. Zayn syntes inte till någonstans men det förvånade mig inte eftersom han undvikit mig lite. det sårade mig men jag lät honom vara.  Louis hoppade fram till oss och log fånigt.

- Vill du ha en morot till detta hopp kanin?, frågade jag med ett leende.

- Nej tack, skrattade han och ruffsade mitt hår.

Liam skrattade när mitt långa hår var ett endda fågelbo. jag blåste bort lite och log innan jag drog rätt det med fingrarna. Liam pussade mig på kinden innan han gick vidare in i lägenheten och satte sig med Harry som var nära att slå Niall i armbrytning. Louis tittade på mig och flörtade lite med mig genom att blinka mot mig ett antal gånger. jag skrattade och log mot honom.

- Så alla killar håller något från mig vet du vad?, frågade han.

- Tja ehh jaa... det var jag som förbjöd dom att berätta. jag ville göra det själv men nu känns det lite konstigt, sa jag.

- Man vet aldrig jag kanske bits, sa Louis och bet till i tomma luften vilket fick mig att skratta.

- Haha ahh kanske. men nej det är snarare en nyhet jag är gravid. men nu kommer det dåliga. Jag vet inte om det är Zayn eller Liam som är pappan.

- Nehe det var ju synd, han rynkade på pannan och kliade sig på hakan.

Helt oförbered kände jag tårar komma fram jag log lite svagt och torkade bort men han hade redan sett.

Den kvällen blev det att sitta inne med alla killar och bara prata fast mina humörsvängninar skiftade exakt hela tiden så var dom förstående och fick mig jämnt på andra tankar. jag kände mig elak.

- chips, läsk och godis är det som behövs just nu, sa Niall och drog fram allting.

Jag satt i Liams knä och myste med honom när vi alla fortsatte att prata och snart såg på film. Titanic. jag grät säkert halva filmen och Liam strök mig på ryggen. usch jag hatade mina humörsväningar och jag var precis i början av graviditeten.

Jag halv sov i mitt mörka rum. klockan var fyra på morgonen och jag hade fått svårare och svårare att somna. jag saknade Liam så det gjorde ont i hela kroppen. Ibland vaknade jag av att hela kudde var blöt av tårar. Han hade varit borta i tre veckor. Han skulle inte komma tillbaka försen i Maj. jag var rädd eftersom jag var i början av månad 3 på min graviditet. jag hade blivit rundare och det enda som höll mig på bra humör var Liams brev med bilder och usbminnen med videos och där han pratade om hans dag precis som vi brukade sitta förut. ibland hörde jag alla sitta och prata och det fick mig att skratta.Jag höll mig vaken bara för jag inte ville drömma om honom. Allt mer hade jag börjat tänka på Zayn igen och jag saknade honom. hans sätt att beskydda mig och hans sätt att få mig att le. hans mörka ögon som glittrade när han pratade om saker han älskade. Jag saknade dom alla. Louis torra skämt, Niall som alltid fick mig att prova nya saker och Harry som bara pratade om random saker men alla fick mig på bra humör. var var killarna nu egentligen? säkert i Italien och stod på en stor scen med massa skrikandes tjejer vid deras fötter. Jag torkade bort några tårar som strömmade ner för mina kinder. En svag knackning hördes på fönstret. jag tittade och fick se en liten fågel sitta på fönsterbrädet. det var en vit duva som tittade på mig där jag sjönk ner på andra sidan fönstret. jag la en hand på fönstret den knackade med näbben och jag log. jag öppnade fönstret lite och när det inte fanns något mellan mig och fågeln la den huvudet på sne och flaxade med sina vita vingar.

- Jag vet inte varför jag säger det här men snälla kan du hälsa honom att jag älskar honom, sa jag och fågeln flög i väg öster ut. jag log och stängde fönstret.

Jag somnade tungt och drömde om fågelns resa över det stora vattnet.

Jag saknade Ryan och jag kunde inte fatta att jag måste vara borta ännu längre. jag hade fått hennes brev och ultraljuds bild. jag kunde inte fatta att det var mitt barn. ända sedan hon sagt att det var antingen mitt eller Zayns barn hade jag inte brytt mig det var mitt barn. Jag öppnade fönstret på hotellets baksida och andades in den varma luften. Louis sa något så Niall började skratta sedan kände jag något träffa mitt bakhuvud. Jag ignorerade dom eftersom en vit duva sjönk ner på fönsterbrädet bara en meter i fårn mig. Jag log mot den och sjönk ner så mina ögon hamnade i samma höjd som fågeln. den la huvudet på sne och flaxade lite lätt med vingarna.

- Jag älskar dig med Ryan, viskade jag och log när fågeln flög upp mot dom vita molnen i Italiens blåa himmel.