Rachelsnoveller

Jag tittade på Liam som satt med en liten flicka i sitt knä. vi var och träffade fans och hon liknade Ryan på någotsätt. Liam skrattade och kittlade henne och flickan ramlade nästan ner på golvet av skratt. Harry skrattade och pratade med henne men hon lämnade aldrig Liams knä. En kvinna kom in och ropade på flickans namn.

- Sarah kom nu vi får inte missa planet.

- Vi ses Liam, hon pussade honom på kinden.

flickan lät flätorna komma efter henne när hon tog tag i kvinnans hand och hoppade ut genom dörren. Harry skrattade och log mot Liam som såg jätte glad ut. Jag tänkte ett tag innan jag valde att ignorera min fråga. Nästa person som kom in blåste oss nästan från fötterna. Selena stod framför oss med ett stort leende. Hon verkade glad fast samtidigt arg. Ibland fattade jag mig inte på tjejer men jag kramade om henne.

- Jo Ryan är jätte ledsen var har du gjort Liam?, händerna satte sig på höfterna och hennes blick riktades in direkt i Liams så han blev orolig.

- Vad?, sa han helt förvånat och tittade på oss andra som ryckte på axlarna.

- Ja även om Ryan hyperventilera och gråter och skriker för hon är gravid är det här värst. Hon gör det exakt hela tiden. Jag tror snart jag tappar mitt hår. Något måste du ha gjort eftersom hon knappt pratar längre. till och med Demi eller hennes föräldrar får något ur henne. Inte ens Justin detta är hemskt att se ens vän tina bort sådär helt sorgens tro mig inte ens musik kan göra henne glad nu, sa hon och tittade nu på oss alla.

- Men jag.... jag, han tystnade och tittade på mig.

Jag tittade på Sel och vinkade henne till mig.

- Kan jag få låna din mobil att ringa henne, viskade jag så ingen annan skulle höra.

Hon la sin mobil i mina hand utan att någon såg. Jag ursäktade mig och gick till badrummet fast jag fick stanna och prata lite på vägen. när jag låste efter mig slog jag hennes nummer och väntade. efter fem signaler svarade hon med ett svagt ahh vad är det Sel?

- Det är Zayn, sa jag.

- Förlåt men jag mår inte så bra, sa hon och snörvlade och jag såg framför mig hur hon torkade snor och tårar på en av hennes rosa hoodies som hon köpt i London.

- Jag undrar vad Liam har gjort. Jag är ledsen att jag knappt håliit kontakten eller att någon av oss det har bara varit så mycket arbete men vi kommer snart hem, sa jag och försökte låta possitiv.

- VAD LIAM HAR GJORT!, nästan skrek hon så jag fick ha mobilen flera centimeter från mitt öra.

- Ja..., sa jag prövande.

- Han har brutit kontakten totalt. svarar inte på mina sms, brev eller något. Han är helt uppe i sitt huvud och har glömt mig. Jag bara, hennes ord bröts och jag hörde henne snyfta.

- Ryan ta det lugnt andas prata med mig, jag satte mig emot dörren och lyssnade hur hon snyftandes förklarade.

När jag kom tillbaka i rummet la jag Selenas mobil i backfickan utan att killarna märkte. Niall satt och var väldigt ledsen över att Ryan hade det dåligt. jag la en arm runt honom och kände hur han kramade om mig. Harry tog min hand och kramade om den. Det var jämnt Liam som var storebrorn men nu när jag stod här så stod Louis bakom mig och kramade om min axel på Harrys sida som kramade om min hand ganska hårt. Niall var riktigt upprörd och jag kunde nästan höra hur han började gråta. Liam satt själv tårögd med hakan vilade på knäna och benen som skyddade hans mage. Han såg så sårbar ut precis som när han hade legat på sjukhus. Jag var lite arg att han brytit kontakten men det kunde händit vem som helst av oss med vårt jobbiga schema. Selena stormade ut när Liam inte svarade så som hon ville. ingen av oss gick efter och vi drog på stora leende ohc agerade normala när fansen kom. Även om jag såg att alla var irriterade så log vi.

Jag saknade Liam och grät hela tiden över att han tappat kontakten. När Selena tillslut hade stormat ut med Justin efter sig en efter middag visste jag inte att hon skulle åka till London och prata med killarna. Zayn hade pratat med mig ganska länget och på kvällen hade han ringt upp mig från sin mobil och berättat hur hårt det hade tagit på alla att jag inte mådde bra. Zayn hade gråtit i telefon med mig när jag berättat om barnet. En liten pojke väntade jag och vi hade fortfarande inte tagit reda på om det var Zayns eller Liams. Dom ville inte och jag hade inget emot av att inte veta. dom ar båda skyddande, bra lyssnare och kom med bra råd så den lilla pojken som snart skulle vara i huset skulle vara i åtminsone fyra goda händer, sedan visste jag att resten av One Direction var bra med barn problemet var... var jag det? jag skakade av mig känslan och gick ut till brevlådan. tre tjocka brev hade kommit. ett från Niall inne i det brevet låg souvenirer, jag ställde upp dom på hyllan som jag satt upp på en av väggarna. andra brevet var från Harry och Louis i där var en massa bilder, tre usb minnen och ett kort där det stod att jag inte skulle vara ledsen. Jag satte in bilderna och fotoalbumet jag köpt för deras resa var snart fylld och även det la jag på hyllan med usb minnena längst fram så jag när som helst kunde nå dom. det sista var från zayn. var jag ens förvånad att Liam inte skickat nåt. det låg tre brev i, ett armband och en skiva. Det var hans favorit armband jag nu höll i. Jag satte snabbt på mig det och satte på skivan. Moments spelades högt över rummet

Jag grät när jag läste förklaringen på låten. Medans Moments gick på reapet så läste jag Zayns andra brev som var ganska kort

Jag torkade bort några tårar innan jag la brevet på hyllan. Jag kände en spark och log. Jag ströck med fingrarna över magen och kände mig riktigt lycklig över mitt liv för första gången. Zayn hade acepterat mig, hela mig och han älskade mig fortfarande som Liam gjorde. Jag älskade Liam och skulle vara med honom för evigt men Zayn var min klippa i stormigaste väder och Niall var likadan fast han var mer som en bror.

Jag visste redan att jag förlorat henne. Jag saknade henne men när dom andra skickade sina brev kunde jag inte. jag kunde bara inte. Jag låg och grät hela dagen när dom var ute och tittade runt i staden men jag kundet inte. Jag hatade mig själv och jag låg bara och grät jag kunde inget annat. Jag bara grät och grät och grät. Mitt hjärta var brustet och jag had einga ord att säga eller saker att göra. Jag vill inte leva utan henne. Jag satte mig upp och tog tag i min mobil. Jag skrev ner allt. Hur jag kände och varför men mest av allt varför jag inte kunde. Jag skickade en länk och skrev att jag älskade henne. när jag skickat la jag mig ner i sängen. Jag torkade tårarna och värmde mig mot väggen. Snart somnade jag omedveten att Zayn la sig ner bakom mig och tröstade mig

---

är lite beroende av Ziam