For Sickness Kapitel 61
- Nej gå hem alla jag tar hand om henne, sa Justin som kom in i vardagsrummet.
vi nickade och gick hem medans vi lämnade Ryan i Justins händer.
Ryans perspektiv
Jag låg i sängen och hostade ett par gånger när dörren gled up och Justin kom in. Han hade håret i ögonen och såg väldigt sömning ut. Jag drack lite vatten och klappade på sängen bredvid mig. Han nickade och sjönk ner. Han log stelt och skrattade hest när jag kliade mig i nacken så allt mitt hår guppade till.
- Vad är det som är så kul?, frågade jag med ett skratt.
- Att du är här med mig just nu. tänk att för precis ett år sedan hade vi inte mött varandra än. läskigt hur fort tiden går eller hur. jag menar din pappa dog och Mila dog. vi vart ihop och gjorde slut. jag... eh ja jag gjorde som jag gjorde. Du var med i en massa musikvideos och blev typ rik. du blev ihop med Liam och fick resa. Du blev gravid och plus i kanten så är du super känd nu, sa Justin.
- Nej tiden står otroligt stilla. varje dag känns som ett år och när jag vaknar på morgonen känns det som sekunder gått. det suger att jag knappt kan gå ut längre. och det suger att jag har världens största mage som avslöjar att jag legat med min pojkvän och hans bästa vän. om jag nu är så känd borde jag inte ha det bättre?, frågade jag tjurigt.
- Ödet är en lustig leksak se bara till att inte förstöra den, sa Liam som kom in genom dörren.
Jag trodde att han hade kommit över allt med Justin men jag hade inget emot att han var där. det kändes trygt men samtidigt känsligt. Justin nickade och satte på radion som stod på hyllan med alla saker jag fått medans One Direction var på turné. Moments började spela.
I början av Juli
jag började bli riktigt irriterad nu eftersom det var riktigt varmt och det blev inte bättre av att vara gravid. Killarna var borta mer för att spela in låtar och möta fans och det var Demi och Selena också. Jag hade ändå ett dagligt besök av åtminstone en av dom och på nätterna stannade Liam med mig. jag började bli smått orolig nu över när barnet skulle komma men jag hade gjort iordning där uppe för barnet och det var ett blått ganska litet rum jag byggt till.
det var fantastiskt och nu längtade jag tills Michel skulle komma. det jag var mest rädd för var att få reda på vem det var som var fadern. jag menar på barnet bordet det synas ganska mycket.ohh, bra kapitel! längtar tills nästa!!
