Rachelsnoveller

Nialls perspektiv

slutet av Juli

Jag tittade ner på min macka innan jag suckade. Tredje mackan och Ryan satt fortfarande och bara stirrade tomt fram. Hon hade tjatat om ont i magen ett tag men det kunde inte vara något. Barnet skulle inte komma försen om tre veckor. När jag ätit upp så drog hon bort sin svettiga lugg från pannan. Hon stönade och satte handen för ryggen. Jag flög upp och stirrade på henne.

- Ja det är dags, stönade hon och lutade sig bakåt.

Jag stod och stirrade ett tag innan hon skrek åt mig om hjälp. Jag for ut till trädgården där Harry satt och pratade med sin mamma i telefon. Jag tog mobilen bad om ursäkt och sedan la på.

- Vad är det Niall det ser ut som du sett ett spöke, sa Harry.

- Ryan... hon.... det är dags du måste köra oss dit, sa jag lite osammanhängande.

Han sprang in och jag följde efter honom. Ryan satt fortfarande kvar och stönade innan hon försiktigt ställde sig upp med hjälp av Harry. Vi skyndade oss till bilen och åkte iväg. Jag satt med henne i baksättet och jag såg tårar strömma ner för hennes kinder. Jag tog hennes hand och smekte lugnande hennes kind. Harry stannade och skyndade in i sjukhuset.

Jag satt i väntrummet medans Harry gick runt i korridoren. Ryan hade slängt ut honom av någon anledning jag helst inte ville veta. Vi hade ringt alla men ingen hade kommit och varken Liam eller Zayn hade svarat. Harry satte sig vid mig och satte händerna för munnen som han oftast gjorde när han var orolig. Louis kom in springandes och var nära att springa in i Harry som stannade honom.

- Låt henne andas lite. Hon är rejält ledsen för att varken Zayn eller Liam är här och hon är riktigt rädd, sa Harry och tittade in i Louis ögon.

Louis perspektiv

- Jag bryr mig inte jag ska vara där för henne, sa jag och trängde mig förbi Harry.

När jag öppnade dörren skrek Ryan till. Jag sprang fram till henne och pratade lugnande med henne. Hon log trött och kramade om min hand. Var höll Liam och Zayn till egentligen.

- Hur långt är det kvar?, frågade jag och tittade på den leende sjuksköterskan.

- Det kan ta några timmar till, sa hon och gick ut.

- Jag klarar inte det här, viskade Ryan med nya tårar i ögonen.

- Jodå du klarar det Ryan, sa jag och pussade henne på kinden.

Harry kom in och ställde sig på andra sidan. Vi var så rädda att hon inte skulle vilja det här nu när allt var igång. Hon ville ha Liam här det visste vi båda men vi visste inte var han var. Niall kom in springandes och var nära att halka. Han såg ledsen ut.

- Demi kan inte komma och inte Selena eller Justin heller alla tre är fast på konserter men dom skulle komma så fort dom kunde. Liam är fast någonstans jag hörde inte men det skulle också ta tid att komma hit och Zayn han...

- Jag är här, sa Zayn och trängde sig förbi Niall som stod i dörren.

Ryan log svagt och vi lämnade dom två ensamma.

 

Nialls perspektiv

 

Jag tittade mot dörren som var på glänt. Zayn stod där inne fortfarande och han inte kommit ut. Harry och Louis gick in och ut. Ingen hade kommit förutom vi fyra och det var tre timmar sedan jag sagt till Liam att komma. Min mobil pep till och jag tittade på smset.

Niall jag kommer om fem snälla säg att jag inte kommer försent!

Jag svarade med skakande händer och mycket riktigt fem minuter senare snubblade Liam in. Han tittade osäkert på mig men jag puttade snabbt in honom i rummet och hörde Zayn skrika något och Ryan som skrek åt Zayn. Allt slutade med att alla stod och skrek på varandra och jag som satt utanför med ansiktet i händerna och försökte lugna mina nerver. Harry sprang ut från rummet och log mot mig innan han försvann bakom väggen och kom tillbaka snart med sjuksköterska och doktor. Louis och Harry blev utsparkade och Louis bara log stolt.