For Sickness Kapitel 65
Ryans perspektiv
en vecka och fem dagar senare
Jag vinkade in en taxi och sa adressen till taxi chauffören. När taxin stannade gick jag ut och in genom sjukhusets dubbel dörrar. Idag skulle jag få ta hem Mitchel. Jag hade med mig barnvagn eftersom Liam envisats sig med om att ta en promenad med honom i den friska luften först. Jag gick in i vår korridor och skulle säga hej till Rosie men hon var inte där. Rummet var ren städat och alla teckningar och skivor som fyllde borden var nu borta.
- Mary var är Rosie?, frågade jag och tittade på henne.
- Jag är så ledsen Ryan men hon avled sent igår kväll. Vi tänkte ringa dig men Anne förbjöd oss eftersom du inte är släkt, sa Mary ledsamt. Anne var kvinnan som styrde den här avdelningen och jag hatade henne så enormt mycket nu.
- Det är lugnt Mary jag ska bara ehm...
Jag torkade bort några tårar och gick vidare med blicken mot golvet. Jag svängde in i rummet och hittade Liam med Mitchel i sin famn. Jag log och kände hur mycket jag älskade min familj. Zayn kramade om mig bakifrån och frågade varför jag grät.
- Rosie hon dog igår kväll och jag bara saknar henne, sa jag och lät tårarna falla ner.
- Hon var en tapper flicka som överlevde så länge sa Mary.
- Det var hon. Lilla Rosie jag hoppas hon har det bättre nu, sa jag.
- Jag vet att hon har det, sa Zayn och pussade mig på håret.
Liam vände sig mot oss och log. Mitchel sträckte upp en hand och Liam log mot Mitchel och skrattade. Han var perfekt runt barn. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade Liam och Zayn med mig båda är så underbara med barn.
På kvällen satt vi alla i soffan och såg film. Mitchel hade somnat för ett tag sedan och låg nu på uppe våningen. Filmen vi såg på var en kärleks film som Harry grät till. Själv höll jag på att somna. Jag var inte den sorts tjej som gillade tjej filmer men jag älskade ändå att se dom. Svårt att förklara men den var bra dålig. Jag lutade mig mot Liams axel när jag fick sms. Jag tittade snabbt på den och raderade smset fort. Det var smset om vem som var pappan. Jag visste nu men Liam och Zayn skulle inte veta. Liam log mot mig och kysste mig.
Liams perspektiv
dagen då dom åker till Sverige
Jag tog Ryans hand i min och kysste henne en gång till.
- Demi tar hand om Mitchel snälla följ med, bad jag henne.
- Okej då jag älskar dig, viskade hon mot mina läppar.
- Jag älskar dig med, sa jag.
Justin och Selena vinkade av oss och sedan satt vi på planet. Ryan hade armarna om mig och Zayn somnade så fort vi kom upp i luften. Harry och Louis lekte runt och Niall satt och åt. Ryan och jag pratade tyst och jag visste att hon oroade sig för något. Jag märkte det jämnt på henne eftersom hon alltid höll om mig och var ganska närgången när hon blev orolig. Jag hoppas bara att det inte är något hemskt.
- Ryan vad är det?, viskade jag.
- Jag fick bara sms om vem som är pappa till Mitchel och jag är lite orolig att ni ska bli besvikna över vem det är. Men ni ville inte veta och jag håller det nu, sa hon och pussade mig på kinden.
- Vi blir aldrig besvikna på dig Ryan och vi behöver inte veta.
- Vilket barn som helst skulle bli glad över att ha Ziam som sin pappa, skrattade hon.
Hon höll fortfarande på med våra bromances i bandet och det började bli riktigt gulligt hur hon höll på. Jag kysste henne och lutade mig tillbaka. medans Niall skrattade och skrek mitt namn. jag vände mig om samtidigt som jag fick chips i ansiktet. det fick Ryan att skratta.
najs kapitel :D bilderna var så gulliga :D
