Rachelsnoveller

jag svängde och var nära att åka in i en grön saab. Liam lutade sig ut ur fönstret och skrek förlåt innan jag fortsatte att köra. jag sladdade lite men sedan när vi väl var framme log jag mot Liam.
- Se jag dödade ju ingen.
- Förutom den där gröna saaben, kvinnan med hundarna, grönnsaksstådent, killen med teatern, dockmästaren!, skrek alla samtidigt.
- Äsch det var dom som ställde sig i vägen för bilen, alla gick skrattandes ut och skyndades upp till sina rum där vi snabbt somnade för att vakna efter fem timmar.

---

Jag låg i sängen och kunde inte somna. denna dag hade varit ganska snabb. jag vet inte hur jag ska förklara eftersom min hjärna hade inte hängt med och jag tror mest att jag hade sett bort sprungen ut. V ihade börjat med att killarna skulle till en photoshoot. JAg hade suttit och ätit glass

Niall hade hela tiden tittade på mig med den där glassen så dom hade fått tagit om ett par gånger och när dom var klara sprang Niall till mig och han fick äta upp resten. Han hade blivit glad i alla fall. sedan gick vi till sound check och jag hade gått omkring med micken till alla fans. efter det hade det varit paus och jag hade plankat mig framför datorn och suttit i Liams knä och läst en historia på en tumblr blogg om killarna. Jag var helt tårögd när jag var klar.
(http://louismykryptonite.tumblr.com/moments om ni vill läsa historien är på engelska)
Jag kan säga om det hände någon av killarna det jag nyss hade läst så skulle jag inte klara av att gå igenom det. När Liam till slut hade ryckt datorn ur händerna på mig och läst samma sak så började dom andra flockas runt oss. Jag såg verkligen hur deras ansikten ändras fårn glada till ledsen, till ren chock. När dom läst klart satt dom också helt tårögda. dom tittade på mig.
- Vad är Hodgkins Lymfom?, frågade Niall.
- Cancer, sa jag och tittade på Harry.
jag ställde mig upp och kramade hårt om honom. Jag kände hur en efter en av dom andra gick med i kramen. Vi stod så ganksa länge. I en enda stor hög som kramade om varandra. jag kände hur Harry grät mot min axel och jag grät också. Jag tror att vi alla grät. Jag vet inte vad jag skulle göra om någon av killarna fick det. dom är min familj och det spelar ingen roll vad dom har gjort fel eller rätt, dom är mina bröder förutom Liam som är min livs kärlek. och i det ögonblicket förlät jag Harry för att ha kysst mig. När vi äntligen släppte varandra, torkade alla ögonen och jag kramade om Liam. Vi skulle till konserten nu och jag skulle inte sjunga den här gången. Det var skönt för jag tror inte att jag orkade. Där emot sjöng Liam fortfarande våran låt och han tittade på mig hela tiden efter att ha placerat mig i publiken så tittade han ner på mig. Han satte sig på scenen och tittade in i mina ögon.
- Jag älskar dig nu och för alltid, sa han och fansen blev som galna.

Så nu låg jag här. I Liams famn och försökte sova men det gick inte. Jag hade tankarna på helt fel ställen och jag var fortfarande ganska upprörd efter den där historien. Jag kände hur Liam vaknade och smekte min kind.
- Vad tänker du på?, frågade han.
- Ganska mycket, sa jag i en viskning.
- Du kan berätta allt för mig det vet du, sa han och pussade mig på pannan.
- Jo på planet så var första gången jag tittat i media efter att vi blivit ihop. du vet jag gillar inte att se mig själv överallt men jag var tvungen att få redan på vad det stod. Jag hittade en bild. Den när vi satt med Becca och det stod att vi kanske redan tänkte på barn. Jo harry pratade med mig om det. och jag har en sjukdom som finns i min familj och han sa att om killen verkligen älskade mig skulle han inte bry sig. Han kysste mig då och sedan i bilen igen. när vi kört fel du vet och jag låste in mig i bilen med Harry. eller det var inte jag som låste det var han och jag önskade hela tiden att det var du. Som när han hjälpte mig när jag ramlade i flygplanstrappan så önskade jag att det var du. men när jag läste det där med cancer så förlät jag honom. jag menar jag skulle aldrig klara av att gå vidare om det hände dig eller någon av dom andra. jag skulle bli helt förstörd och nu är mina tankar i en enda storm i mitt huvud och jag vet inte vad jag ska göra.
- Ryan jag tror ingen av oss skulle må bra om det hände någon annan. Jag vet inte vad jag ska säga om Harry. Men efter som du önskade att det var jag så förlåter jag dig.
- Men inte honom va?, frågade jag.
- Inte än. Jag menar han vet att du är min flickvän och om han gillade dig så trodde jag ändå att han kunde berätta det för mig istället för att kyssa dig på ett badrum eller låsa in sig i en bil med dig. Men Ryan det är helt normalt att oroa sig över små saker.
- Liam cancer är ingen små sak.
- Just nu är det det. I hel heten är det inte det men just nu, just i kväll är det en små sak. Dina känslor är vad allt handlar om. Snälla Ryan bli inte arg.
- Varför ska jag bli arg för. det är inte precis som om min familj dog i cancer men sjukdomar har alltid varit ganska stort i min familj och för att vara ärlig så jag riktigt rädd för den som går i min. Liam jag tänker inte berätta den för då förlorar jag dig men lova mig att inte lämna mig när jag behöver dig för jag älskar dig mer än någon annan.
- Jag lämnar dig aldrig hur många gånger du än skulle be mig om det, sa han och kysste mig.