Rachelsnoveller

Veckorna för flöt och avskeddet av Niall hade sattit mig i ett dåligt humör. Lina som fortfarande var min skjutsköterska tyckte lite synd om mig så efterrätterna blev åtminstone en succe. Zayn hade bettet sig lite kontsigt och jag hade hunnit träffa Liam och Harry i några minuter. Båda två bad om ursäkt för min pappa när det egentligen borde vara jag som skulle be om ursäkt. Harry hade fått ett isket rött märke och Liam var hela tiden nära tårarna när vi hade träffats. Det sårade mig mer än att min egen pappa hade knivhuggit mig. Jag var inte så rädd för honom ändå. Jag var på något sätt mer rädd för skolan, tvillingarna och mamma. Det kändes konstigt att medge att man var rädd för sin egen mamma men det var sant. Jag var rädd att hon skulle komma tillbaka.

När killarna åkt så hade Liam lämnat sin nyckel till sin lägenhet och Niall hade gjort likadant. Jag ville inte hem igen och därför hade Danielle fixat med mina saker och kläder och redan börjat leta efter en lägenhet. Den där mardrömmen om döden spelade inte så mycket roll nu även om jag listat ut att den blonda pojken var Niall och den svart håriga var Zayn. Det var fortfarande ett torg och efter att jag drömt den igen några gånger på sjukhuset hade jag även sett resten av gruppen, Danielle och en tjej som stämde in på beskrivningen av Eleanor som jag fått förklarat av Louis. Det var en massa fans runt oss så jag gissade att killarna hade konsert på torget eller spelade in en musikvideo. Även om jag aldrig märkt kameror eller livvakter. Där emot var mysteriet om mördaren kvar. Det var som magvärk när jag tänkte på honom.

- Jenny ät lite, sa Lina och ställde ner en bricka på sängen. Jag hade aldrig haft lust att äta under hela sjukhus vistelsen. Mest för jag visste att det stod massa fans och papparazzis utanför och dels för att jag visste inte om jag orkade.

- Visst Lina... kan du berätta om din man?, frågade jag och började tugga på en macka med ost och skinka.

- Ohh du menar David? Ja han är riktigt stilig och har lika blå ögon som din pojkvän, sa Lina och armbågade mig lätt på armen. Han är dock brun hårig, har lite skägg är lång han är längre än mig, log hon vidare.

Lina var faktiskt ganska lång för att vara en kvinna inte för att tjejer inte är långa men hon var cirka 1.87 eller något men hade den snällaste personligheten av alla som jag mött än så länge.

- Han kommer från Australien så jag älskar hans dialekt. Han blir aldrig av med den fast han har bott här i London i cirka femton år. Vi passar ihop David och jag. Ungefär samma energi som du och din pojkvän har, skrattade Lina.

- Han låter väldigt speciell och snäll, svarade jag dystert.

- Tro mig du ska få träffa honom en dag om du vill, log hon och jag nickade.

Jag åt snabbt upp. Det hade gått veckor som sagt och ärret hade blivit bättre och jag skulle få komma ut redan imorgon. Det skulle bli skönt eftersom jag började bli riktigt trött på dom vita väggarna och dåliga täkningen. Niall och jag hade inte pratat så mycket men Liam och jag hade dagliga konversationer.

Jag andades in doften av Niall. Jag hade övertalat Danielle att sova själv i Nialls lägenhet för i kväll. Imorgon skulle jag sova med henne i Liams. Jag åt lite innan jag la mig i Nialls säng. Allt luktade som honom och det fick mig att sakna honom ännu mer. Denna gång skulle jag inte se honom försen i Juni. Därför hade jag gjort upp med Danielle att vi två skulle full följa min lista så gott det gick. Första uppdraget var imorgon med att äta kräfta, krabba och bläckfisk. Jag hade aldrig ätit det och var ganska intresserad och om det inte smakade gott sa Danielle att hon skulle bjuda mig på sushi.

Första mars

jag log stort mot dataskärmen. Niall vinkade.

- Hej älskling, log han.

- Hej Nialler hur mår du?, frågade jag snabbt.

- Bara bra och du?, oron avspeglade sig.

- Bra, Danielle är en jätte bra andra hands mamma. Hur mår killarna?

- Bättre dom ligger och sover i rummet bredvid. Är du säker på att du mår bra?

- Ja dom fångade in pappa och det var bara bra jag hörde att han hade supit till ordentligt och mördat en liten flicka... tänk på hennes familj. Det var rätt åt honom att han hmande i fängelse. Tvillingarna kan jag inte göra något åt men Lark och jag har fått kontakt igen och det är skönt att ha en gammal vän tillbaka. Jag saknar dig...

- jag saknar dig mer, sa han och gav mig en släng kyss som jag genast besvarade.

- Vet du..... har du märkt något annorlunda med Zayn?

Jag tänkte på tiden under sjukhuset dagen då dom måkt. Jag hade inte vågat diskutera det med Niall förut men nu var jag tvungen. Tanken nästan bombade mitt huvud varje gång.

- ja han verkar lite mer tillbaka dragen bara, svarade han bekymrat.

- Du tror inte att det kan ha att göra med mig?, frågade jag.

- Du vet att oro klär du inte i, skämtade han men skrattet dog snabbt bort. Förlåt men såklart det inte är på grund av dig Jenny!

- Okej älskar dig Niall men jag måste gå.

- Älskar dig mer.

Jag stängde igen datorn och gick ut till Danielle som satt i soffan. Liams lägenhet kändes som mitt nya hem även om jag någon natt då och då sov i Nialls lägenhet. Hon log ett matt leende. Hon hade varit förkyld nu i tre dagar. Jag gav henne en till filt och gjorde lite soppa som hon tacksamt tog emot. Vi satte på en film och jag försjönk ner i en djup sömn med som tur var inga mardrömmar.