GBU Kapitel 37. I need to change
Vi satt nu på hotellrummet och Selena hade gått till sitt eget rum. Jag log mot Justin som drog in mig i en kram.
- Hur har du haft det?
- Bra, sa jag och tänkte inte nämna missfallet.
- Glädjer mig, sa Justin och pussade mig på kinden.
Jag drog undan en hårslinga från mitt ansikte och tittade ut genom fönstret. Det var varmt och kvavt men jag sa inget. Spanien var vackert och inte alls lika kallt som London. Det var skönt att komma bort och jag tror även att jag behöver semester från allt hat från Directioners och Beliebers. Papparazzias hade åtminstone lagt sig rejält även om det kunde stå några hemska saker på nätet om mig. Justin släppte taget om mig och öppnade fönstret. Jag skrattade när vinden kom och var nära att slänga fönstret i hans underbara ansikte. Justin tittade surt på mig innan även han brast ut i skratt. Vi satt på sängen och pratade ganska länge tills frågan kom igen.
- Vad skulle du vilja göra innan året är slut?
- Jag skulle vilja besöka pappas grav. Den är i Irland så jag har inte haft chansen men Niall ska med mig dit innan året slutar det har han lovat. Då får jag träffa Maura och besöka mina mor och far föräldrars gravar också. Det är lite hemskt att dom alla finns i Irland och jag är här. Eller haha inte här utan i London. Du då?
- Följa med dig, sa han allvarligt.
Jag kysste honom innan vi fortsatte prata.
Louis perspektiv
jag saknade Alison fast hon hade rätt. Hon passade säkert mycket bättre hos Bieber men ändå kunde jag inte låta bli att tänka på våran framtid. Jag hade fått seriösa känslor för tjejen och det såg man alltför väl också. Jag kunde inte gömma det och killarna kände mig för bra. Jag satt runt brasan med dom ikväll också. Vi satt och pratade om vad vi skulle göra med bandet nu. Jag tror vi alla saknade Alison lika mycket. Hon hade varit med oss så mycket efter att hennes mamma dött att det var som om hon tillhörde oss och att hon jämnt skulle vara med oss. Killarna tystnade och ställde ner sina muggar med varm choklad.
- Louis du har inte sagt så mycket, sa Harry.
- Jag har inget att säga, sa jag tyst.
- Louis Tomlinson is speechless. Är det över Alison och...
- Nej, sa jag snabbt och avbröt honom. Jag ville inte prata om missfallet. Både Alison och jag har kommit överens om att det ändå var bäst så eftersom killarna och jag reste mycket och Alison var för ung för att vara ensamstående mamma.
- Vi är oroliga för dig vet du, sa Liam.
- Ni behöver inte vara det jag klara mig fint, sa jag och tog en klunk av chokladen.
Dom nickade men jag såg att dom inte var övertygade. Jag var inte den sortens kille som satt tyst när det bara var vi. Visst jag gav dom mycket plats men jag fick ändå mest förutom nu när jag satt i bakgrunden. Detta var inte likt mig och det höll jag med dom om. Men det kanske var bättre om jag ändrade mig lite. Bli mognare och inse att jag var dumdristig som blev kär i en sjutton årig flicka som aldrig skulle kunna bli ihop med mig. Bara att inse att jag behövde förändras även om varken jag eller killarna eller ens Alison gillade det.
OMG :D
