GBU Kapitel 46. Gotta Be You - The End
Vi vinkade till dom sista fansen innan vi steg in i två olika bilar och gav oss ut i trafiken som var helt galen idag. Den svarta bilen som vi satt i åkte sakta fram och jag vart oroligare och oroligare. För så fort den här bilen var framme skulle jag välja mellan Louis och Justin. Jag hade redan valt men inte sagt något till Louis. Det hade inte varit rätt därför valde jag att berätta för dom samtidigt. Bilen guppade till och Harry började skratta. Jag satt mitt emellan Louis och Harry. Vår livvakt hette Hans och i ilen bakom oss åkte Zayn, Liam, Niall och Paul som körde. Trafiken blev snart värre och bilen stannade. Medans Harry skämtade med Louis så sjönk jag ner i sätet och gäspade stort. Jag hatade att flyga eftersom jag blev så himla trött av det och det hjälpte inte med en lång biltur efter. Louis tog tag i min hand och lutade sig mot mitt öra.
- Snart framme, han pussade mig på kinden och jag log mot honom.
Bilen började röra på sig och där jag satt i mitten såg jag trafiken. Den gick hackigt och snart såg jag en bil åka tvärs över gatan. Ett muller hördes, bilar stannade och bilen framför oss sladdade och körde runt och precis innan jag trodde den stannade kände jag stöten illa upp genom ryggraden. Jag slog i huvudet och hörde skriken sedan blev allt svart.
Jag hostade och svalde och kände genast smaken av blod. Jag rörde sakta på mig och kände huvudvärken explodera. Jag blödde från armen och det kändes som jag brutit benet eller snarare mosat det eftersom jag knappt kunde röra på det.
- Louis? Harry?, frågade jag och satte mig upp.
Hela bilen var sönder och jag såg livvakten ligga livlös i framsättet. Hans arm hängde slapp och det droppade blod från fingrarna. Jag rös och skakade om Harry. Hans hud kändes kall och såret i pannan var djupt och det rann blod från det så hela hans fina ansikte var täckt av blod. Hans ögon var slutna.
- Harry?, gråten gjorde min röst svag och jag skakade om honom igen.
När han inte rörde på sig tittade jag mot min andra sida där Louis fortfarande hade sin hand på mitt ben. Jag kände knappt något i kroppen när jag tittade på honom. Han hår var mörkare än vanligt av allt blod. Han rörde fortfarande sakta på munnen som om han försökte säga något. Hela han var blodig från skrapsår, brutna ben och djupa skärsår. Jag tog hans hand och smekte hans kind med min andra hand.
- Louis?, frågade jag trevande och tårarna strömmade ner för mina kinder när han sakta slog upp ögonen.
Han nickade knappt märkt bart. Jag grät och jag visste inte vad jag skulle göra. Min Louis levde fortfarande. Han visade att jag skulle komma närmare.
- Alison... Ja-ja-jag älskar dig. Snälla rädda dig sj-själv. G-g-gå nu, sa han och hostade upp mer blod.
- Jag älskar dig mer Louis snälla lämna mig inte, grät jag och skakade.
- Gå älskling allt kommer bli bra, sa han och kramade om min hand.
Jag såg smärtan i hans ögon när han försiktigt hjälpte mig ut. När jag stod utanför bilen såg jag olyckan. Flera bilar låg omkullvälta, människor letade efter sina älskade och småbarn grät. Jag tog mig för huvudet och kände blodet rinna ner mot mitt öga. Det sved när blodet rann ner i ögat. Tårarna strömmade när jag vände mig om. Rädd för vad jag skulle se. Dom andras bil var också halv förstörd. Jag såg Paul sitta ner en bit bort och jag fruktade redan det värsta. Jag tittade en sista gång på min bil och sjönk ner på knä.
- Louis?, frågade jag och väntade på ett svar men bilen förblev tyst.
Jag ville skrika men istället snubblade jag vidare till dom andras bil.
- Liam? Zayn? Niall?, frågade jag ganska högt och sjönk ner vid fönstret.
Jag såg hur någon rörde på sig och jag hjälpte honom försiktigt ut. Zayn låg i mina armar och hostade. Han hade knappt några skador förutom några skrapsår och det såg ut som en bruten arm eftersom han höll hårt i sin vänster arm. Jag såg tårar i hans ögon. Jag hörde en hostning.
- Klara du dig?, frågade jag och han nickade. Jag hjälpte honom bort till Paul innan jag gick tillbaka.
Två stycken rörde på sig och hjälpte varandra. Jag hörde hur en skrek och tårarna rann snabbare ner för mina kinder. När Niall kom ut från fönstret såg jag hur han plågsamt släpade sig ut. Jag hjälpte honom och kramade om honom kanske lite för hårt. Jag viskade förlåt till honom flera gånger eftersom vi inte pratat sedan han stormade ut från lägenheten igår. Liam kom snart ut efter och vi gick alla tre skakigt till Paul. Liam och jag stödde Niall mellan oss. När vi kom fram så sjönk vi alla ner mot marken och lutade oss mot ett staket. Snart somnade jag mot Nialls axel och det sista jag hörde var sirener och tysta skrik som bad mig att vakna men jag kunde inte slå upp ögonen.
Nialls perspektiv
När vi kom in till sjukhuset var Alison medvetslös precis som Zayn. Liam var den som var mest oskadd av oss fyra och Paul hjälpte till med att fylla i blanketter om oss. När doktorn undersköte mig så sydde han igen ett sår på halsen, ett stort sår på armen och sedan gipsade han mitt ben. Jag fick sedan värktabletter innan jag till läts att gå ut i väntrummet till Liam och Paul. Liam hade fått sytt igen ett sår och snart tog dom in Paul för undersökning. Vi två satt spända och höll om varandra. Vi sa ingenting och vi visste inte vad resten av världen visste. Vi sörjde våra vänner som vi förlorat och jag visste redan hur detta skulle sluta. En doktor kom snart emot oss.
- Är dom okej?, frågade Liam som snabbt kom på fötter.
Själv satt jag kvar eftersom benet protesterade och gipset gjorde det svårt för mig att röra på mig.
- Alison överlevde operationen och borde vakna snart. Zayn kommer till er snart men var försiktiga han har en bruten arm och vi var tvungna att göra en mindre operation på honom men han överlever. Se till att inte vara hårda eller något. Paul ligger fortfarande på undersökning. Har ni ringt någon?, frågade dr. Cliff.
Vi båda skakade på huvudet. Dr. Cliff nickade och lät oss bli ensamma igen medans sjuksköterskor rusade in och ut ur väntrummet. Vi såg personer komma och gå och små barn sitta och gråta. Vuxna som var i chock och flera tonåringar som hade smärtan fast klistrad i ansiktet. Snart kom Zayn, han var lite blekare än vanligt och armen gipsad. Han log svagt innan han försiktigt kramade om oss. Vi satt alla tysta i några minuter. Snart såg vi en ung sjuksköterska med svart hår le mot oss. Sedan såg vi hur hon hjälpte Alison in i rummet som nu var tomt.
- Jag är ledsen, sa hon och jag såg tårar.
- Det var inte ditt fel.
- Jo Louis skulle ha överlevt. Han skulle varit här med oss, sa hon och gömde ansiktet i sina händer nu när hon satt bredvid mig på bänken.
Vi kramade alla om henne. Då förstod jag valet hon gjort. Hon hade valt Louis över Justin men nu var han borta. Han och Harry. Skulle vi någonsin få se dom le igen?, skratta, skämta eller höra deras råd och känna deras kärlek till oss, bandet, fansen och alla andra. Jag saknade dom något otroligt.
Justins perspektiv
överallt på nyheterna såg man ledsna fans som var på den stora vägen som nu stängts av. Alla bilar, lik och personer hade försvunnit och det enda som syntes var flera hundra gråtandes Directioners som sörjde Louis och Harry. När jag sagt att jag ville bli av med konkurrenten menade jag aldrig så här. Kenny kom in i rummet och jag nickade snabbt mot honom. Han visste redan att vi skulle åka till sjukhuset. Ingen hade ringt oss. Jag undrade om någon ringt Louis och Harrys föräldrar eller familjer. Jag undrade om ens någon visste något om dom fortfarande överlevande i One Direction och om Alison.
När vi kom in såg vi kaoset. Det hade varit många skakade men jag tog mig snabbt upp på våning fem där dom alla låg. När jag kom ut såg jag väntrummet. Där satt det fyra ensamma personer och kramade om varandra. Jag kanske inte skulle kommit? Alla sörjde sina vänner som tyvärr gått bort. Men samtidigt såg jag Alison. Hon var blek och såren hon hade på kroppen som syntes såg hemska ut. Jag gick försiktigt in och Kenny stannade i trappan. Alla tittade upp på mig och sedan såg jag hur killarna lämnade mig ensam med Alison. Dom gick in mot sina rum som låg närmast och sedan såg jag sjuksköterskor och doktorer följa efter dom in på rummet. Jag gled ner bredvid Alison.
- Jag valde Louis, sa hon svagt.
Jag var mållös. Vad skulle jag säga?
- Jag är ledsen Alison.
- Varför kom du?, hon lät arg och sårad.
- Jag ville se hur du mådde.
- Jag mår bra bara låt mig vara.
Hon försökte ställa sig upp men satte sig snabbt ner igen. Jag nickade och lät henne sitta ensam. Jag gick till Kenny.
Alisons perspektiv
På begravningen var allt tyst förutom gråten. Harrys mamma och Louis mamma viskade till varandra. Gemma hade sagt ett snabbt hej till alla innan hon försvunnit. Hennes lilla bror hade dött inte ens jag skulle kunna vara nära någon då. Zayn hade armen om mig och vi tittade på medans dom bar ut båda kistorna där Louis och Harry låg. Alla följde sakta efter med gråten i halsen och två röda rosor i händerna. Kistorna sänktes ner och folk la ner sina rosor i dom båda gravarna. Jag och Zayn stod kvar sist med Liam och Niall. När killarna lagt sina rosor gick dom lite längre bort. För två månader sedan hade dom här vackra pojkarna dött. Jag hade inte haft chansen att säga förlåt.
- Harry vart du än är så lova att ta hand om dig själv, jag kommer sakna ditt leende men jag kommer snart se det igen. Lova att vänta på mig, sa jag och släppte rosen i hans grav.
- Louis min älskade Louis. Jag är ledsen att jag aldrig berättade att mitt hjärta tillhörde dig och bara dig. Allt kanske hade varit annorlunda då. Jag saknar dig och jag vet inte hur jag ska gå vidare men jag tänker göra det för jag vet att du skulle vilja det. Jag älskar dig Louis. Ta hand om Harry åt mig och lova att vänta på oss.
Jag släppte rosen och gick bort mot dom tre återstående av One Direction. Bandet hade brutit upp och den sista låten dom sjungit för fansen på den sista konsert som var förra veckan det var en låt dom sjungit. Det var Torn och då hade dom visat bilder från hur deras liv varit med Harry och Louis. Jag saknade dom och Jag tittade bakåt till deras gravar.
- Det har alltid varit ni, älskar er.
viskade jag och lät dom sista tårarna torka på mina kinder medans jag tog Zayns hand och vi alla gick hem igen till lägenheten. Där nu Harry och Louis lägenhet stod tom.
omg!!! Huhu kan inte fatta att detta är slutet.. :'( huhu
