Rachelsnoveller

- vadå typ som jag skriver en lista och du hjälper mig att full följa den?, skrattade jag.

- precis.

han nickade och log mot mig, den förmiddagen eller snarare eftermiddagen spenderade vi med att skriva ner allt, NIall var jätte snäll och hjälpte mig skriva till och med när jag lånade hans dusch och ett par av hans mjukisbyxor och en tröja fortsatte han skriva. när klockan slog sju och jag bestämde mig för att gå hem tittade vi på listorna. det var tre stycken men jag ville göra en speciell först. Vår lista

---

- jag visste väl att du skulle komma tillbaka Jenny, log hon.

- jag ska flytta hem igen så jag behöver mina väskor.

- nej sluta vi ska ha tjej kväll med film och godis så kom hit, sa hon och klappade på platsen bredvid sig.

att bli tvingad till att se tjejfilmer, med godis, skvaller och pinsamheter var inte lika kul som om man gjorde det frivilligt. filmerna var åtminstone bra, godiset var gott fast det var mest för att det var choklad och skvallret var nytt och några handlade om mig. som att jag blev gravid och slutade skolan eller att jag rymde iväg med en brottsling och det var därför jag inte kom till skolan längre. det var helt sjukt att höra allt som Lory pratade om. jag svarade mest med mm vad sjukt eller bara skrattade men hon brydde isg inte så länge hon fick uppmärksamheten. när filmerna var slut så målade vi varandras naglar och Lory fick ett nytt lager färg på sina. Lark satte sig ner bredvid oss i soffan och jag märkte hur deras föräldrar inte var hemma och hur stämningen mellan dom var dålig.

- vad har hänt här sedan jag var borta då?, frågade jag glatt och fingrade på ett nagerlack med mörklila färg.

- jag är tydligen adopterad, sa Lory retsamt.

- och våra föräldrar är tydligen inte mina biologiska föräldrar heller. mina dog i bilolycka tydligen, sa Lark.

- och mina dog i tågolycka. tragiskt eftersom vi bara åker bil och tåg i den här familjen, sa Lory och la huvudet på snedden och stirrade på Lark.

- mellan er två då?, frågade jag och ställde ner den lilla flaskan.

- vi har börjat dejta, sa Lory och skrattade lite flörtigt.

jag var nära att spy. tvillingarna som inte var tvillingar längre dejtade? okej det var inte så konstigt att dom fått känslor för varandra så som dom håller på och går runt näck och är helt odrägliga mot varandra hela tiden. dom passade varandra perfekt. jag ursäktade mig och gick till badrummet. när jag tittade tillbaka på dom såg jag hur Lory redan stod bakom sin före detta bror och nu sin pojkvän, hon lutade sig mot honom och sa helt enkelt.

- jag har tråkigt.

jag smög in för jag ville varken se eller höra mer från dom. hur kunde dom bara agera som om det inte var något? deras liv hade väl vänts upp och ner?

en timme senare gick jag hem. jag orkade inte med dom två och jag satt hellre hemma och skakade av rädsla för vad pappa skulle göra. min älskade pappa. jag gick rätt in i mitt rum och dumpade väskorna. allt såg helt ut, allt såg ut exakt som förra gången jag var hemma. jag smet in i mina föräldrars rum. en ensam person låg i den stora sängen. det var inte mamma...

pappa låg där med öppna ögon och lät blicken svepa genom rummet som såg stökigt ut. mamma hade lämnat oss. eller pappa egentligen men hon hade gett bort mig till "tvillingarna". så det var bara pappa och jag och den stor sprit frågan om hur han skulle fortsätta. jag satte mig bredvid honom. jag rörde vid honom och hans blick svepte över mig. han grät. jag kramade om honom och la mig ner. jag kände hans värme och lukten av sprit blandat med mammas parfym. han kramade mig tillbaka och viskade att han älskade mig. han berättade att han skulle bättra sig, att han skulle ta tag i sitt liv och få tillbaka mamma på något sätt men jag visste redan att hon inte skulle komma tillbaka. till slut somnade han och jag bröjade städa. hur kunde jag sova nu när mitt liv låg vid mina fötter? det som var bra var Niall och killarna i One Direction och... Danielle. tanken hade aldrig slagit mig. om jga inte längre var vän med Lory och Lark kunde jag åtmisntone söka upp Danielle. om klockan ändå inte var fyra på morgonen. jag brydde mig inte jag ringde taxi som kom och jag sa adressen som jag kom ihåg. när jag staplade upp i trapphuset kände jag hugget av rädsla. tänk om hon inte ville prata med mig? klockan var snart sex på morgonen och hon kanske sov eller så umgicks hon med Liam som hon aldrig träffade för han var på konserter och turnéer eller intervjuer. hur kunde jag skilja dom två åt? dom två var perfekta men alla frågor sprängde innan för pannan och jag hade sådan huvudvärk att jag ville sätta mig ner och gråta. jag ville ha mamma tillbaka, jag ville ha den gamla pappa som han nu lovade skulle komma tillbaka och jag var så rädd att han ljög. jag hade förlorat mina två enda vänner och jag gick inte i skolan längre. jag hade ingen förutom fem killar och Danielle. och jag kände egentligen bara Liam, Niall och Danielle men jag la till på min liusta att tacka Louis för att han tog Niall till mig. jag behövde honom ganska mycket nu. jag knackade på dörren jag sett Liam och Danielle gått in igenom. jag skulle inte gråta, jag ska inte gråta, jag ska inte gråta viskade jag medans jag väntade på att dörren skulle öppnas. Tänk om jag är utstängd från alla nu? tanken sprängde sig igenom mitt försvar och tårarna kom. jag ville inte vara ensam. inte igen, inte nu. jag ville skrika men jag fick bara fram mer tårar.