Rachelsnoveller

Låt efter låt och det var som om mina ögon bara fanns på han. ibland tog han ögonkontakt men ibland när hans ögon föll på hans kamrater eller andra fans kändes det tomt men han sökte jämnt upp kontakten igen. När One Direction började spela What Makes you Beautiful tog alla killar upp varsin tjej. Liam tog upp sin flickvän som väntade back stage vilket var riktigt gulligt, Louis tog en liten flicka på första raden som inte kunde vara ett år äldre än sju. Harry tog upp Paul så alla tjejer började skratta, Zayn tog såklart upp en tjej som såg ut som en modell och säkert var en riktig bitch i verkliga livet.  Niall tog sina ögon på mig och pekade mot mig.

- Jag vill ha dig, log han.

två säkerthetsvakter kom mot mig och eskorterade mig fram mot scenen. vakten bad mig vända mig och sa att jag skulle ta tag i hans axlar. Såklart lydde jag honom eftersom jag redan var livrädd över fallet från scenen som var högt över marken. egentligen var det inte alls högt och Louis hade tidigare hoppat ner och sedan upp igen men det brydde jag mig inte om.

- Okej nu..

- Jenny, sa jag skakigt.

- okej Jenny håll i dig hårt jag ska lyfta upp dig nu.

jag tog ett ståltag om hans axlar så han grimaserad lite men slutade för han såg att jag oroade mig. han lyfte försiktigt upp mig och jag var nära att hoppa till när Niall hjälpte till att hiva upp mig på scenens kalla golv. jag kände mig skakig när jag till sist  kunde ställa mig upp. Niall tog mina händer och låten började spela. Det kändes som jag gjorde bort mig helt där jag stod framför Niall med min ena hand i hans och så nära att miken han sjöng i nästan slog mig på näsan. Jag kände hans smekning på handen och kände knappt av hur mycket jag kallsvettades, eller att jag hade börjat gråta. jag fokuserade bara in i hans blåa ögon och världen hade tystnat. jag hörde inte vart dom var i låten eller dom skrikande fansen som hellre ville ha min plats. jag skämdes över att jag hade handsvett men han stirrade bara in i mina gråa ögon.

på  något sätt efter at låten var slut befan sig jag och Lory bakom scenen. konserten var slut och alla hade försvunnit till sina platser eller till sina rum. Lory och jag stod utanför Nialls rum. Han ville byta om innan han mötte oss. jag hade blivit av med min skakighet och svetten som Niall inte hade sagt något om vilket var tur. Jag stod fortfarande och torkade av handflatorna på jeans shortsen eller ena handen på shortsen och andra på tröjan. Lory stod lutad på väggen och tuggade tuggummi. som om hon inte ens bryde sig vad som skulle hända om några få sekunder. och precis då slogs dörren upp och Niall kom ut skrattandes med Liam och Danielle i släpp tåg. alla tre såg bra ut och jag avundades Danielle  på sättet hon var så lugn på.

- Hej, utbrast hon glatt och kramade om mig och sedan Lory som fortfarande verkade uttråkad.

- Hoppas showen var bra, log Liam och följde sin flickväns exempel och kramade om oss också.

- den var super bra, log Lory överdrivet.

Hon behövde inte överdriva så mycket för jag tror redan dom visste att hon hellre ville vara på vägen hem till sitt vara hus där hon kunde skvallra om deras mode, sånger och sättet dom tagit upp fans på scenen. jag ville vara där men jag blyg som jag var sa såklart inget utan bara stod och log som jag var dum i huvudet eller någon stum person. jag skämdes... något otroligt faktiskt men när Niall flyttade sig närmare mig utan ett ord kändes det bättre.

- Tror du på kärlek vid första ögonkastet?, viskade han till mig när ingen annan kollade på oss två.

- Ja gör inte du, små log jag och tackade gud att jag lyckades svara honom.

- Jo när jag såg dig, det lät så smörigt men det var allt jag hade velat höra.

Han la en papperslapp i min ficka innan han pussade mig på kinden och berättade för paret att dom var tvungna att gå. jag såg att Lory gjorde en liten segerdans och tittade surt på henne. varför hade hon köpt biljetter om hon inte velat se dom. det var nästan så min hjärna försökte slå mig med orden "hon gjorde det för din skull". alltså tror hon faktiskt att jag ska dö om exakt ett år. eller inte exakt jag skulle varit död för tio timmar sedan. mid humör sjönk medans vi gick till bilen. den gula bmw surrade igång och hon släppte av mig innan hon körde vidare till sig själv. jag stormade in i mitt rum och tackade gud en gång till för att mina föräldrar båda jobbade i kväll. jag sjönk ner i sängen där jag drog av mig alla kläder så jag bar alåg i underkläderna. jag tittade in i spegeln och såg en dyster Jenny titta tillbaka med allt smink kvar. jag tassade i väg till badrummet och tog bort sminket och börstade tänderna innan jag kröp ner i sängen. värmen trängde sig snabbt på men jag var inte trött alls.

då kom jag på lappen som jag förtvivlat tog upp och knappade in nummret på min mobil. hjärtat skenade iväg medans jag väntade på svar. det kanske var för sent, han kanske sov?

"är det okej om jag ringer dig sötnos? xx Niall" jag höll på att svimma men jag skickade ett ja tillbaka. Niall Horan från One Direction skulle ringa mig! mig! Jenny Horner! och när jag hörde ringsignalen väntade jag lite innan jag svarade jag kunde inte verka desperat precis.