Rachelsnoveller

Jade letade igenom sina lådor medans jag satt och såg på. på senaste tiden hade jag blivit mer och mer paranoid, jag visste att hon var ute efter mig och att undvika speglar var riktigt svårt. Jade drog fram något som liknade en bok men det var hennes sminklåda som hon designat alldeles själv. hon hade på senaste tiden klagat över någon som följt efter henne, jag visste inte vad jag skulle tro på. jag fick ett sms från pappa som bad mig komma hem eftersom poliserna ville förhöra mig. det hade kommit nya poliser som ville fråga ut och jag ställde gäna upp så länge dom listade ut morden på Ashley gånger två.

- Jade klarar du dig?, frågade jag och kramade om henne.

- Ja gå iväg till din familj nu!

- men du är ensam hemma är du säker jag kan övertala pappa om det är så, sa jag.

- nej bara gå okej jag klarar mig annars smsar jag dig jag lovar!, sa hon och låste efter mig när jag stod utan för hennes fram dörr. jag väntade fem minuter så jag hörde att hon låste allt i huset. det var det enda som var bra med hennes hus. om man stod tryckt mot väggen bredvid framdörren kunden man höra hur alla låsen i huset låstest och hur hennes sovrums dörr hårt smälldes igen och hur hennes tak lampa tändes så att alla affischer på snygga killar från tv-serier lystes upp och tv som sattes igång och dvdn som började spela hennes favorit avsnitt på någon konstig mördar serie som hon älskade att se på medans hon klippte sönder några av sina kläder och sydde fast dom med varandra. ungefär hälften av det visste jag att hon skulle göra jag behövde inte stå tryckt mot väggen för att lyssna till det. oftast älskade hon att ha saxar med sig som både vapen och om hon hade tråkigt klippte hon sönder saker. en gång klippte hon sönder en av vaktmästarens soptunnor.

 

jag gick längs vägen hem. vi bodde en timme ifrån varandra men ikväll kändes det som minst fem timmar. jag var rädd för mörkret idag, varje person som gick förbi mig kändes det som om han eller hon skulle vända sig om och rycka in mig i en gränd och slå mig. när det var cirka en halv timme kvar hade jag pratat med Jade i en kvart. hon tittade tydligen på criminal minds och var i färd med tt berätta hur underbar Reid var i den serien. jag skrattade eftersom hon fick mig att tänka på annat än bloody mary, alla perosner, mörkret.

- Hej vad vacker du är, sa en kille och knuffade ut mig på vägen samtidigt som en bil kom men jag hoppade precis i tid undan.

- Men vad gör du?!, skrek jag till både av rädsla och chock.

- jag sa vad vacker du är, hans grepp om min handled hådnade.

han drog mig mot grändne och alla sjuka videos spelades upp framför mina ögon. hans händer mot min strupe så jag inte kunde andas, det kom två till killar som drog i mina kläder, som tog tag i mitt hår och ryckte i det så jag skrek av smärta. killens händer släppte ner mig på marken igen så jag kunde dra in ny luft men jag blev liggande på marken hostandes och försökte panikslaget dra in ny luft. jag kände en spark i magen som fick min kropp att tumla runt och mina ögon som hittade den stjärn klara natten. jag visste att jag skulle dö men aldrig att jag skulle dö så här.

- låt henne vara, hörde jag någon säga lugnt.

jag såg att det var mannen från trädgården. Han såg ut som en ängel från gatuljusen som regnade ner över honom. han gick säkert fram emot mig och lyfte upp mig från marken.

- ohh är du hennes pappa eller?, skrattade en av killarna och riktade ett slag mot honom.

- I'm an angel you ass!, sa han och backade undan.

 

Jag gick runt i huset, pappa var inte hemma han hade gått för att leta efter Pink men varken han eller min syster var tillbaka. Jag började bli rädd eftersom det var riktigt mörkt ute och för ungefär en halv timme sedan hade någon skrikit utan för huset, jag försökte intala mig att det var en inbillning eftersom det regnade och ibland kunde jag höra hur vinden skrek... dörren flög upp och jag skrek till och kände tårarna jag var seriöst jätte rädd och detta var första gången jag var hemma ensam.

- Blue ta det lugnt jag är här, sa Pink och slog armarna om mig.

- Du har blivit slagen, sa jag och tittade på henne.

- Du borde tacka Castiel för det han räddade mig... och du jag tror han kan vara vår skyddsängel.

- jag sa ju att vi hade en, sa jag och sköt fram hakan ed ett litet nervöst skratt.

- Pink... Blue?, mannen från trädgården kom in.

- Tack Cas för att du lät mig lugna henne... Har du letat efter pappa?, frågade hon.

- han är död. han ligger där ute.

Jag kände hur benen gav vika och allt blev svart.

 

Dean och Sam kom in genom dörren. dom hade följt efter Pink och skulle precis ha ingripit i slagsmålet när Cas kom in och räddade henne. efter det hade dom följt efter båda två på vägen hem hade dom sett liket som låg på vägen. han hade sett sig själv i pölens blanka spegel bild. Dean tittade upp och såg systrarna Night stå lutade ut genom dörren, Cas stod framför honom. Sam fick ta hand om flickorna medans dom andra två männen fick ta hand om liket.

- Jag är verkligen ledsen, sa Sam.

- Det var ditt jobb att skydda oss!, skrek Blue. DU lät pappa dö och nu kommer vi att vara hemllösa, bortappade och helt försvunna, grät hon.

- Sam snälla kan jag bara få natta Blue så kan ni tre komma in på en kopp med te sen.