Rachelsnoveller

- varför är du så lugn för?, frågade Sam. Hans blick vandrade över allting förutom Pink som förvirrad satt på köksstolen.

- hur ska jag vara då?, frågade hon enkelt och tänkte på sin döda pappa, döda mamma, sina lilla syster som låg i sängen på övervåningen i hennes säng och hade tagit en timme att somna.

- Sluta Sam ser du inte att hon är ledsen, sa Dean lite varsamt men fortfarande i samma arga ton som han brukade ge sin bror.

- Lyssna på mig ramen finns fem timmar här ifrån, sa Castiel som stod vid dörren.

- Men jag då? och Jade och Blue det kan vara vem som helst av oss här näst. pappa var inte ens i rummet eller i närheten när vi lekte runt, sa Pink förtvivlat och tänkte på dom döda kropparna.

deras kroppar som inte rörde på sig, blodet som rann ner från ögonen och öronen och deras miner som avspeglade ren skräck i försökte att försvinna från bloody mary. do svarta ådrorna på golvet, på asfalten som såg ut som sot men som var omöjligt att ta bort. hur länge hade hon inte legat på knä i deras badrum för att ta bort det. hon använde allt hon trodde skulle ta bort det ändå var ådrorna kvar i badrummet i deras hus, i skolan flicktoalett och på asfalten där ute. hon var rädd för att se den lilla flickan eller vuxna kvinnan som alla pratade om. hon var rädd att se det långa svarta håret, dom vita kläderna och det hemska förvridna ansikktet som hon redan sett en eller två gånger när hon hade vänt sig om och hittat en spegel bakom sig.

- Andas det kommer bli bra vi åker och bränner ramen.

- VILKEN RAM DETTA SKA INTE ENS HÄNDA OKEJ?! hon finns inte, spöken finns inte.

- Dom finns och vi dödar dom, sa Dean som nu lagt upp fötterna på bordet och trumade med tummen på bordet.

Blue kom ner för trappan, hon kunde inte somna om en gång till, hon hade redan försökt flera gånger och det var inte bättre heller att dom väsnades på nedervåningen. Blue visste att hon inte fick gå ner och sätta sig bredvid sin syster, lägga armarna om henne och sedan berätta om sin korta mardröm det var därför hon nu satt bestämd på det sista steget i trappan och hade lagt sig ner så det var någe sånär bekvämt för henne och sedan stängde hon ögonen och bara lyssnade på deras röster. när hon hörde Dean säga att monstren fanns så kunde hon inte hjälpa att fnysa lite men ingen i det andra rummet reagerade.

 

Blue vaknade av ljudet av en bil som lämnade uppfarten. hon rusade till fönstret och såg Sam åka iväg. 

- BLUE GÅ BORT FRÅN FÖNSTRET!, skrek Pink.

- Men varför?, stammade hon.'

Pink svarade inte bara drog iför gardinerna och gick med Blue in till köket där Dean stod och gjorde frukost åt dom. Blue var förvirrad men hon sa inget.