Rachelsnoveller

- Vadå min skyddsängel skickade dig?!, min röst ekade mellan väggarna i mitt rum.

- hon trodde inte du skulle bli så upprörd hon visste att jag hade räddat dig, sa Castiel och såg förvirrad ut.

- om hon nu var min skyddsängel varför räddade du mig för?!

- Pink lugna ner dig! jag räddade dig för gud gav order om det.

- nej det tänker jag inte och varför ska jag lita på dig enligt min åsikt var det gud som dödade min mamma också!

- nej det var Ödet, sa han och rynkade på näsan.

 Jag öppnade munnen för att säga något men det kom inte så jag stod där med öppen mun och stirrade på Castiel. Jag såg ut som en idiot. jag stängde munnen och gick ut ur rummet men så fort jag kommit till trappan stod han framför mig igen. Jag puttade undan honom så jag kunde springa ner men han väntade på mig nere vid trappans fot också. Jag var frustrerad så jag återigen puttade bort honom och sprang ut i det kalla vädret. Cas tittade på mig från brevlådan.

- Kan du bara sluta okej Cas?!

- men jag...

- Nej Cas jag tänkre går till Jade och sätta mig ner och se på någon av hennes dåliga serie. jag tänkte koppla av och glömma pappa som var helt oduglig. Jag tänker glömma mamma som dog och jag tänker glömma Ashley, Ashley, Blue, Sam, Dean och mest av allt tänker jag glömma dig Cas okej?! jag orkar inte tänka mer på någonting jag är så himla ensam ända sedan ni tre stormade in i mitt hus.

Jag skiter i om Bloody Mary tänker döda mig på vägen eller om några dumma tonårs killar som är fulla tänker våldta mig! Jag orkar inte så bara LÄMNA MIG I FRED OKEJ!

Cas steg undan och lät mig springa iväg. Han hade sett sårad ut och jag kände mig tusen gånger värre nu när jag sårat en ängel som hjälpt mig flera gånger förut.

 

Jag snubblade snart fram av utmattning. jag hade inte alls gått till Jade som jag först tänkt. jag hade ställt mig precis vid dörren med ryggen tryggt mot väggen jag hade hört hennes mamma och pappa ligga och titta på en komedi medans Jade tittat på Criminal Minds. jag hade stått där i några minuter tills mitt hjärta bultade normalt igen. sedan hade jag börjat springa igen och nu visste jag inte vart jag var och jag var för utmattad för att tänka.

jag ramlade ner på den svala asfalten precis när det började regna. Jag frös och ville hem men då skulle alla mina problem komma igen. jag kände tårarna och la mig på rygg och tittade upp på himlen. det gjorde ont så fort några regndroppar träffade mig i ögonen men efter några blinkningar var det okej igen. 

jag tittade på kullerstenen bredvid mig som blivit riktigt blöt.

jag log stort och kände ett lugn komma även om jag var genomblöt och kände håret klibba mot min hud. Jag slutade känna regndropparna och tittade upp. Cas satt bredvid mig och jag visste att jag låg under hans vinge även om jag inte såg den. Jag sträckte upp handen och mötes av en mjuk vinge.  Jag satte mig upp och lutade mig mot Cas. Åter igen kände jag regndorpparna och jag tog hans hand i min.

- Förlåt Cas de tvar inte meningen att skrika på dig.

- Nej det var väldigt dumt.

jag lutade mig framåt och tänkte pussa honom på kinden men precis när jag skulle pussa honom vände han på huvudet så mina läppar nuddade hans mjuka läppar.

 

Dean satt och åt medans jag stirrade på min mat. Sam tittade runt omkring oss innans hans ögon landade på mig.

- Varför äter du inte Blue?

- Jag... Jag kan inte.

- Sure You can, mumlade Dean medans han tog en ny tugga

Sams telefon ringde så han försvann från bordet och jag började peta lite i min mat. jag hade tagit några små tuggor när Sam kom tillbaka.

- Dom har hittat ramen men vi måste åka nu för dom ska snart flytta den igen.

- Men denna donna då?, frågade Dean med en pekning åt mitt håll.

- Jag kan följa med vad ska vi göra?, frågade jag med ett stort leende.