For Sickness Kapitel 30
- Se jag dödade ju ingen.
- Förutom den där gröna saaben, kvinnan med hundarna, grönnsaksstådent, killen med teatern, dockmästaren!, skrek alla samtidigt.
- Äsch det var dom som ställde sig i vägen för bilen, alla gick skrattandes ut och skyndades upp till sina rum där vi snabbt somnade för att vakna efter fem timmar.
Jag låg i sängen och kunde inte somna. denna dag hade varit ganska snabb. jag vet inte hur jag ska förklara eftersom min hjärna hade inte hängt med och jag tror mest att jag hade sett bort sprungen ut. V ihade börjat med att killarna skulle till en photoshoot. JAg hade suttit och ätit glass
Niall hade hela tiden tittade på mig med den där glassen så dom hade fått tagit om ett par gånger och när dom var klara sprang Niall till mig och han fick äta upp resten. Han hade blivit glad i alla fall. sedan gick vi till sound check och jag hade gått omkring med micken till alla fans. efter det hade det varit paus och jag hade plankat mig framför datorn och suttit i Liams knä och läst en historia på en tumblr blogg om killarna. Jag var helt tårögd när jag var klar.
(http://louismykryptonite.tumblr.com/moments om ni vill läsa historien är på engelska)
Jag kan säga om det hände någon av killarna det jag nyss hade läst så skulle jag inte klara av att gå igenom det. När Liam till slut hade ryckt datorn ur händerna på mig och läst samma sak så började dom andra flockas runt oss. Jag såg verkligen hur deras ansikten ändras fårn glada till ledsen, till ren chock. När dom läst klart satt dom också helt tårögda. dom tittade på mig.
- Vad är Hodgkins Lymfom?, frågade Niall.
- Cancer, sa jag och tittade på Harry.
jag ställde mig upp och kramade hårt om honom. Jag kände hur en efter en av dom andra gick med i kramen. Vi stod så ganksa länge. I en enda stor hög som kramade om varandra. jag kände hur Harry grät mot min axel och jag grät också. Jag tror att vi alla grät. Jag vet inte vad jag skulle göra om någon av killarna fick det. dom är min familj och det spelar ingen roll vad dom har gjort fel eller rätt, dom är mina bröder förutom Liam som är min livs kärlek. och i det ögonblicket förlät jag Harry för att ha kysst mig. När vi äntligen släppte varandra, torkade alla ögonen och jag kramade om Liam. Vi skulle till konserten nu och jag skulle inte sjunga den här gången. Det var skönt för jag tror inte att jag orkade. Där emot sjöng Liam fortfarande våran låt och han tittade på mig hela tiden efter att ha placerat mig i publiken så tittade han ner på mig. Han satte sig på scenen och tittade in i mina ögon.
- Jag älskar dig nu och för alltid, sa han och fansen blev som galna.
Så nu låg jag här. I Liams famn och försökte sova men det gick inte. Jag hade tankarna på helt fel ställen och jag var fortfarande ganska upprörd efter den där historien. Jag kände hur Liam vaknade och smekte min kind.
- Vad tänker du på?, frågade han.
- Ganska mycket, sa jag i en viskning.
- Du kan berätta allt för mig det vet du, sa han och pussade mig på pannan.
- Jo på planet så var första gången jag tittat i media efter att vi blivit ihop. du vet jag gillar inte att se mig själv överallt men jag var tvungen att få redan på vad det stod. Jag hittade en bild. Den när vi satt med Becca och det stod att vi kanske redan tänkte på barn. Jo harry pratade med mig om det. och jag har en sjukdom som finns i min familj och han sa att om killen verkligen älskade mig skulle han inte bry sig. Han kysste mig då och sedan i bilen igen. när vi kört fel du vet och jag låste in mig i bilen med Harry. eller det var inte jag som låste det var han och jag önskade hela tiden att det var du. Som när han hjälpte mig när jag ramlade i flygplanstrappan så önskade jag att det var du. men när jag läste det där med cancer så förlät jag honom. jag menar jag skulle aldrig klara av att gå vidare om det hände dig eller någon av dom andra. jag skulle bli helt förstörd och nu är mina tankar i en enda storm i mitt huvud och jag vet inte vad jag ska göra.
- Ryan jag tror ingen av oss skulle må bra om det hände någon annan. Jag vet inte vad jag ska säga om Harry. Men efter som du önskade att det var jag så förlåter jag dig.
- Men inte honom va?, frågade jag.
- Inte än. Jag menar han vet att du är min flickvän och om han gillade dig så trodde jag ändå att han kunde berätta det för mig istället för att kyssa dig på ett badrum eller låsa in sig i en bil med dig. Men Ryan det är helt normalt att oroa sig över små saker.
- Liam cancer är ingen små sak.
- Just nu är det det. I hel heten är det inte det men just nu, just i kväll är det en små sak. Dina känslor är vad allt handlar om. Snälla Ryan bli inte arg.
- Varför ska jag bli arg för. det är inte precis som om min familj dog i cancer men sjukdomar har alltid varit ganska stort i min familj och för att vara ärlig så jag riktigt rädd för den som går i min. Liam jag tänker inte berätta den för då förlorar jag dig men lova mig att inte lämna mig när jag behöver dig för jag älskar dig mer än någon annan.
- Jag lämnar dig aldrig hur många gånger du än skulle be mig om det, sa han och kysste mig.
For Sickness Kapitel 29
Jag låste upp och stormade ut. jag sjönk ner på sättet bredvid Liam. tankarna stormade runt i mitt huvud men frågan jag var tvungen att svara på var: skule jag berätta för Liam?
Liam tog min hand och kysste mig.
- Du smakar jordgubbar, sa han och kysste mig igen.
Det gjorde Harry också tänkte jag men sa inget istället log jag mot min pojkvän och tog hans hand medans vi steg ut ur flygplanet. det var helt öde där vi landa. eller ja det var ju en flygplats och personal och bilar åkte överallt men det fanns inga fans och inget skrik som nästan gjorde en döv. jag tittade på killarna bakom mig som redan börjat fjanta sig igen. jag suckade och gick ner för trapporna och så klart med min klumpighet så ramlade jag på sista trappsteget. Harrys händer la sig om min midja och hjälpte mig att återfå balansen. Åter igen önskade jag att det varit Liam så jag kunde kysst honom. Istället gav jag Harry ett blekt leende som tack och han gav mig en stel nickning. jag tittade på medans killarna lastade in bagaget i bilen och sedan hur dom en efter en hoppade in där bak. jag väntade tills alla hade hoppat in och sedan satte jag mig bredvid Liam som satt i mitten. Louis och Harry satt där fram och Harry skulle köra. Zayn och Niall satt längst bak och lekte med en kortlek. Jag stängde dörren och nickade mot Harry som körde iväg.
- Nervös?, frågade Liam mig.
- Lite. Min mamma har alltid velat komma hit igen och man ska väl se efter om Paul känner igen en.
- Har du släkt här jag trodde alla var döda, sa han förvånat och hans grepp om min hand hårdnade.
- Jag har min gammel mormor här och min kusin Paul. Och jag har inte berättat det för du har inte frågat.
Jag kysste honom och kände hur hans tunga letade sig in i min.
Snart gick kyssarna över till hångel men jag kände hela tiden Harrys blick på mig via backspegeln. Liams hand smekte min midja och jag log. Jag kunde inte fatta att Harry kysst mig. Jag släppte greppet om Liam och han log mot mig. Han hade läppstift i ena mungipan.
- Haha du har läppstift där, sa jag och tog bort det med tummen.
- Tack, sa han och kysste mig en sista gång innan vi stannade.
Jag tittade på huset som såg riktigt förfallet ut. det var åtminstone ett hotell men däremot ett som var fel. Louis stod med Zayn och betrakade en karta dom hittat i bilen. Niall inspekterade huset och Liam såg mest fundersam ut. Harry satt däremot fortfarande i bilen och stirrade på mig. jag satte mig bredvid honom i framsättet och stängde dörren. sedan tittade jag in i hans ögon och sa sakta.
- Harry glöm kyssen, bete dig normalt annars kommer killarna fråga varför du tittar på mig sådär. Jag har inte berättat för Liam men jag funderar på det.
- Nej Ryan han kommer slå ner mig.
- Kommer han inte alls, sa jag envist som om vi hade ett krig mellan ord och jag höll på att förlora.
Harry la sin hand på mitt lår och slängde ett leende emot mig. jag tittade bakot och insåg sedan att det var tonade rutor och dom andra kunde inte se in. jag hörde låset och tittade på Harry. han böjde sig fram och kysste mig igen. jag försökte slita mig ur hans grepp men han var starkare och höll kvar mig emot honom. jag körde in min nagel i hans under arm så han släppte mig och gnydde samtidigt som han masserad sin arm. jag låste upp och gick till Liam. jag tog hans hand och lutade mig mot honom rädd för att Harry skulle säga något.
- Jag tror vi har kommit fel, sa Niall och alla brast ut i skratt.
Jag tog kartan och visade för dom vart vi var. och sedan tittade jag efter gatan vi skulle vara på.
- Okej vi är cirka två timmar på fel ställe, sa jag och gav tillbaka kartan till Louis.
- sen när kan du kartor, sa han sarkastiskt.
- Sen vi gick i skolan och vi tvingades till orientering och jag fick mvg och lyckades få ut hela klassen oskadd från skogen. sen när lärde du dig att inte kunna kartor, frågade jag ironsikt tillbaka medans Harry börja skratta.
- Ska vi sova över för klockan är ganska mycket eller ska vi åka till vårt hotell, frågade jag och kände mig plötsligt riktigt trött.
Zayn stod tyst och verkade fundera om det var en bra idé men sedan ryckte han på axlarna och tittade på Niall som hade tagit det mesta som ett skämt. han mumlade något om mat innan han också ryckte på axlarna och tittade på Louis som snabbt tittade på Harry utan ett ord. Harry vill bara sova så för honom spelade det ingen roll men Liam ville hellre åka till andra hotellet. Jag nickade och höll med Liam.
- Jag kör, skrek jag och tog nycklarna ur Harrys hand.
- Men du har inget körkort, sa Liam oroligt.
- Och ingen är på gatorna ändå. Hallå klockan är tre på natten, sa jag och stängde dörren.
Liam förklarade hur man gjorde men jag åkte ändå för fort eller så hde jag fel växel i. till slut skrattade alla så mycket att jag stannade bilen och alla slog i huvudet i sättet framför förutom Liam som var smart nog och höll i sig. jag log triumferande innan jag körde iväg igen. Liam tog över växeln och Harry fick det stora nöjet att lära mig köra. Louis skrek hela tiden vart vi skulle som en egen personlig gps fast med en hjärna. jag svängde och var nära att åka in i en grön saab. Liam lutade sig ut ur fönstret och skrek förlåt innan jag fortsatte att köra. jag sladdade lite men sedan när vi väl var framme log jag mot Liam.
- Se jag dödade ju ingen.
- Förutom den där gröna saaben, kvinnan med hundarna, grönnsaksstådent, killen med teatern, dockmästaren!, skrek alla samtidigt.
- Äsch det var dom som ställde sig i vägen för bilen, alla gick skrattandes ut och skyndades upp till sina rum där vi snabbt somnade för att vakna efter fem timmar.
For Sickness Kapitel 28
- HUR LÅNGT ÄR DET KVAR?!, sa jag irriterat eftersom jag hade ingenting att göra och jag hade överskotts energie.
- det är tre timmar kvar, sa Louis bakom mig.
VI hade flyttat runt ordentligt mycket på dom sista femton minutrarna. Zayn satt bredvid mig med en tidning och verkade riktigt trött. Louis satt bakom och irriterade mig, Niall sov tror jag?, Harry och Liam var i en vild diskussion om djur. hur dom nu kom in på det ämnet vet jag inte. jag stönade och flyttade mig igen.
- Och vart ska den vilda tonåringen nu?, frågade Louis med ett skratt.
- Vet inte någonstans ingenstans men först ska jag på toa, sa jag och gick mot toaletten.
- Spola inte ner dig själv!, skrek Louis skrattandes.
- Vet inte kanske gör det nu det var en riktigt bra idé, skrek jag tillbaka innan jag låste om mig.
jag satte mig ner på golvet och tittade på dörren som om den skulle flyga upp och ett monster skulle komma och äta upp mig. jag oroade mig för frankrike. jag vet inte varför men jag hade bara varit i U.S.A, Canada och London. jag hade rest genom hela U.S.A när jag var liten det var kul att sitta i en bil och åka från delstat till delstat och sedan hade vi åkt till Canada där vi hade köpt sommar huset. innan mamma hade dött hade vi pratat om att åka till spaninen över ett vinterlov och sedan fortsätta till Frankrike. mamma älskade fransmän, kanske mest för att hon var fransk men jag vet inte. jag hade en liten rädsla att göra allt min mamma hade älskat. kanske för jag tänker mer på henne och min familj eller för jag tänker på vad hon gjort. jag vill inte bli som hon. men varför sitter jag då på ett plan till ett land där jag vet att mina släktingar lever. jag har två kvar. men jag saknar verkligen gammel mormor och min kusin Paul. men vad skulle jag göra om jag inte vill till dom. jag skakade bort tankarna och gick in på internet via mobilen. jag hade medvetet hållit mig undan media. jag hade lagt ner min blogg och twitter ja alla konton förutom tumblr. men nu när jag surfade runt på internet så bombades jag av bilder på mig själv med Liam, Harry, Louis, Zayn, Niall, Selena, Justin, Ryan och bilder där jag var själv. jag rös och tänkte precis stänga av mobilen när jag såg en bild på Becca. jag satt och höll i henne och Liam satt bredvid mig, vi såg båda jätte lyckliga ut. han hade armen runt mina axlar och jag hade inte ens vetat om det försen han hade frågat om Beccas favorit låt. jag läste rubriken och blodet i mina ådror frös till is.
Tänker paret redan på barn efter Två Månader?
Jag stängde av mobilen och jag suckae. jag ställde mig upp och drack lite vatten innan jag sjönk ner på golvet igen. jag skakade fast det slutade snart.
- Ryan mår du bra?, Det var Harry som knackade på.
- Jadå jag bara tänker. går inte precis med Louis kommentarer hela tiden, sa jag och försökte skratta.
- Får jag komma in?, frågade han.
Jag låste upp och tittade på honom innan han låste efter sig. jag visste inte vad jag skulle säga men det verkade som om min hjärna äntligen kunde vara tyst.
- Så jag antar att du tittade på media?, frågade han och jag nickade stumt.
- Och du hittade antligen bilden med Becca?, jag nickade igen.
Harry kramade om mig innan vi båda satte oss ner på golvet. badrummet var riktigt stort för att vara på ett flygplan men det tänkte jag inte på eftersom jag försökte sätta mitt fokus på allt förutom vad jag nyss hade sett.
- Jag visste att det var bilder och rykten men jag är sexton...
- Jag vet att det är svårt att vara ihop med en kändis men ryckten kommer och går.
- Men Harry barn jag är barn själv och jag skulle aldrig ut sätta någon för det som går runt i vår familj, mitt hjärta gick i 180 och hoppade över ett slag när jag sa så. jag hade inte berättat för dom om vad som gick i min familj men jag ville inte. dom skulle verkligen hata mig.
- När någon älskar dig bryr dom ig inte om sjukdomarna, sa Harry och pussade mig på kinden.
Jag tittade på Harry och jag såg hur hans ögonglittrade. jag hade aldrig tittat in i hans ögon på det här sättet men jag gillade att veta att han tittade på mig. jag gillade att veta att alla killar tittade på mig. jag älskar att stå i centrum men just nu så ville jag inget hellre än att Liam skulle sagt så och seda pussat min kind och kramat om mig. Jag log mot honom och skulle precis ställe mig upp när Harry tryckte mig mot kaklet och kysste mig.
Hans fingrar lekte med mitt hår och hans tunga letade sig in i min mun. jag puttade bort honom från mig. jag tittade på honom med ledsna ögon.
- Jag trodde vi var vänner Harry. jag är ihop med Liam.
Jag låste upp och stormade ut. jag sjönk ner på sättet bredvid Liam. tankarna stormade runt i mitt huvud men frågan jag var tvungen att svara på var: skule jag berätta för Liam?
For Sickness Kapitel 27
Harry hade gått bort mot träden och höll på att smsa dom andra om att möta oss där.
- Jag vet inte? Förlåter du mig?, hon lät hes och jag såg att hon höll inne gråten.
- Såklart jag gör, sa jag ochkramade om henne.
hon grät igen och vi satt så helt stilla och höll om varandra tills Harry kom tillbaka. Hon torkade tårarna och kysste mig på näsan innan hon log igen.
När Niall, Zayn och Louis kom gående såg jag att alla var lite chockade. jag var van vid sånt men jag tror inte att dom var det där emot. jag gick fram till Louis och tittade honom i ögonen.
- Förlåt att jag blev arg på dig men allt som hade med min pappa att göra jag bara kunde inte ta den där kommentaren, sa jag serisöt och hoppades att han skulle förlåta mig.
- Det är lugnt Ryan jag visste inte att han var...
- död, det är lugnt att säga att han är död, sa jag och försökte mig på ett leende.
- Tack för du förlåter mig, sa Louis och kramade om mig.
Harry ropade in en taxi och jag tog upp min väska från marken. jag var helt slutkörd över allt som hade hänt idag. men jag var riktigt glad över att Liam hade förlåtit mig. alla steg snabbt in i värmen som fanns i bilen. jag skrattade och tog fram kameran. och alla såg den och jag skrattade innan jag steg in i bilen själv.
Jag hade sovit ganska dåligt och vi skulle upp tidigt för att åka iväg till paris. jag puttade på Liam som låg snarkandes bredvid mig men det hjälpte ändå inte eftersom han bara fortsatte att sova. jag gick in i badrummet och duschade och sedan gjorde jag i ordning mig. när det var tio minuter kvar och ingen av killarna var vakna hade jag fått nog. jag gick in i Liams och mitt rum. jag satte mig framför honom. sedan bussvisslade jag det hhögsta jag kunde och jovisst han hoppade in i väggen och tittade ledsamt på mig.
- Förlåt, sa jag och kysste honom. Men det är tio minuter kvar skynda dig nu så väcker jag dom andra.
Han nickade trött och gick iväg. jag gick in till Zayn och Niall, jag ställde mig mitt i rummet och funderade vad jag skulle göra. jag tog upp mobilen och satte på högsta volymen innan jag satte på Part At A Rich Dude's House
Zayn flög upp och blev ritkigt rädd medans Niall vände sig om och kastade en kudde mot mig. jag höjde lite till och blev rädd att högtallarna i mobilen skulle spräckas men jag fick mig ett ordentligt skratt när jag gick in i Louis och Harrys rum eftersom båda stod i sängen och dansade. Jga hoppade upp i Harrys sängen och dansade med dom och snart kom resten in och låten hamnade på repeat och vi alla stod och dansade i rummet. samtidigt som jag tappade mobil tog Liam emot den.
- TVÅ MINUTER KVAR TILLS TAXIN GÅR!!!, skrek han.
Jag hoppade skrattandes ut och tog allas väskor innan jag och Liam tog hissen ner och la in alla väskor i bilen. i hotell fönstren såg man hur dom alla sprang runt och jag skrattade så mycket att jag fick ont i magen. snart komma alla ner och vi hoppade in i Taxin och åkte iväg till flygplatsen. när vi kom fram så samlades en massa vakter runt oss. jag hade aldrig varit med om det och fick rysningar. Liam la en arm runt mina axlar och det fick mig att verka jätte liten. jag hörde fans stå och skrika men det enda jag såg var Harry som gick och larvade sig med Louis och vakternas ryggtavlor.
- Ryan andas det är fullt normalt. tio meter till och sedan sitter vi ner, sa han och pussade mig på håret.
första gången jag hatade att jag var kort. jag nickade ändå och ökade farten lite. men när vi väl satt på våra platser slappnade jag av och Liam gav sin mobil till mig. jag tittade oförstående på honom.
- Du har inga spel på dina, sa han kort och kysste mig.
Jag log och lutade mig mot honom och la benen över armstöddet eftersom jag satt längst ut i första klass. det var bara vi sex som satt där. Harry satt med Zayn och spelade kort medans Niall satt och åt något som jag helst inte ville veta vad det var. Louis satt och smsade med sin flickvän och Liam såg ut att snart somna. jag spelade några spel men tröttnade fort. jag hoppade ur sättet och gick runt lite. jag fram till toaletten men det var en annan gång där som jag gick in i. det var servisen. jag log mot flygvärdinnan som frågade om jag ville ha nåt att dricka. jag tog en fanta och sedan fick jag lite paj. jag gick tillbaka och jag kunde nästan känna hur Niall stirrade på min paj. jag satte mig ner och lukten verkade väcka Liam.
For Sickness Kapitel 26
- Okej dra in och sedan gör du så här, sa han och visade mig.
jag gjorde som han sa men det kom ändå inga ringar. precis då fick Zayn sms.
- Vi måste in igen, sa han och släkte våra cigaretter.
Zayn gick in först och sedan möttes vi av Louis skratt och Niall som låg på marken med luvan långt över ansiktet. Zayn skakade på huvudet och hjälpte Niall upp och sedan började vi alla gå ut. ingen verkade bry sig så mycket om att jag luktade rök eftersom jag hade varit med Zayn. Liam stannade mig så vi blev ensamma i rummet. han kysste mig men tittade sedan argt på mig.
- Har du rökit?, han lät arg och irriterad. jag märkte direkt att han tog på sig den där pappa rollen som alla fansen hade pratat med mig om.
- jag provade, sa jag oskyldigt och försökte slingra mig ur hans grepp.
- Ryan du vet att det är mycket oansvarigt att röka, sa han och han lät precis som min pappa brukade göra när jag gjort något dumt som att snatta i gallerian eller nåt sånt.
- Varför tjatar du på mig och inte Zayn då, det var ju han som erbjöd, sa jag argt och tittade envist på honom.
- Ryan det där var riktigt lågt av dig, sa Liam.
- Jaha och vem är det som beter sig som om han är min pappa då? jag trodde du var minpojkvän men jag kanske har misstolkat allt, sa jag argt.
- Ohh någon som hånglade med sin farsa, sa Louis och skrattade ingen. vi hade inte märkt att dom andra kommit in. jag undrade hur mycket dom hade hört förutom min kommentar om att han betede sig som min pappa. det stack till i hjärtat när jag tänkte på pappa så jag tittade ursinnigt på Louis som genast tystnade. jag visste direkt när jag tittade tillbaka på Liam och han ryggade undan att mina ögon blivit svarta.
- vad är du rädd att jag ska skada någon, frågade jag med tårarna riktigt nära.
- jag...
- vad tror du verkligen att jag kunde göra någon illa i det här rummet. DET var lågt Liam riktigt lågt. att du ens tänkte tanken, tårarna rann och det kändes som om jag grät olja.
- men jag...
- jag hade trott det om Justin eller Anton eller Selena. men dig. du känner mig bättre än någon annan. du har sett mig helt förstörd över något som varit mitt fel. två gånger. du vet hur HAN behandlade mig och nu beter du dig som om allt verkligen var mitt fel. Hur kan du ens tänka..., rösten darrade och jag kunde inte säga något mer.
Niall hostade lite medans Louis, Zayn och Harry stod tysta och såg på mig och Liam. jag visste att mina ögon fortfarande var svarta men det fanns inget jag kunde göra nu när jag var arg. jag höll tillbaka den kittlande känslan jag hade kännt den för mycket. jag ville inte skada någon och om jag slppte den känslan om bara för en sekund visste jag vad som skulle hända. blod bad. jag rös och vände mig ifrån Liam och gick ut genom dörren jag nyss kommit in genom. jag gick argt ifrån konsert huset. allt hade varit bra men nu. jag visste inte vart jag skulle. jag var bara så arg att jag skakade i hela kroppen. till slut efter at jag gått i kanske en timme så satte jag mig ner i en park. bänkarna var utslitna och såg ut att snart ramla ihop men jag state mig ändå där. jag torkade argt bort tårarna vilket gjorde att det kom ännu mer. men jag torkade bort igen och tvingade mig att vara glad.
jag ställde mig upp och gick mot hotellet. jag öppnade motvilligt dörren bara för att veta att ingen hade kommit hem. jag suckade och satte mig framför datorn. jag loggade in på Tumblr som alltid fick mig på bra humör. jag tittade omkring lite och skrattade åt några dåliga skämt som var precis min humor. jag kände inte längre den kittlandekänslan och jag visste att mina ögon inte längre var svarta. jag log och stängde av datorn. jag tittade på mobilen ingeting. jag tittade i resten av vår våning men inte ett enda tecken på att killarna varit här sedan imorse eller kommit hem medans jag satt och skrattat. jag började bli riktigt orolig. varför hade jag börjat skrikit, varför hade mina ögon blivit svarta, varför hade jag jämnfört Liam med Justin?
Liams perspektiv
klockan var ett på natten och vi var alla ute och letade efter Ryan. jag gick med Harry som hela tiden sa att det inte var mitt fel, Zayn hade gått med Niall och Louis och dom hade verkat lite deprimerande. jag vet att jag egentligen inte skulle gått ut på Ryan sådär och jag tror det blev värre med Louis kommentar om hennes pappa. det kan inte vara lätt att vara föräldralös och sedan få såna där kommentarer.
- Liam sluta skylla på dig själv vem som helst skulle reagera sådär.
- Men vi gör ju inte det på Zayn, sa jag lågt och sparkade iväg en sten.
Harry tystnade och la en arm runt min axel och jag visste redan då att jag skulle få världens föreläsning. jag suckade och tittade ut på gatan. snart kom vi till en park medans Harry fortsatte prata på så satte jag mig på en bänk som såg ut att falla ihop.
- Och Zayn har ju ändå sagt som nyårs löfte att sluta och jag tror att Ryan är en sån tjej som provar och sedan aldrig gör det igen, fattar du?
jag log mot honom mest för att verkade förstå situationen jag var med i. oftas var det jag som hjälpte resten av killarna när dom hade tjejproblem. Harry klappade mig på axeln och jag lutade armbågarna mot knäna och la ansiktet i händerna. var kunde hon vara. jag hörde gruset knastra under skor. jag tittade upp och såg hur Ryan sjönk ner bredvid mig. hon log. och med lampan bakom oss såg det ut som om det var dag bakom henne och det riktigt lös om henne och jag kom ihåg varför jag älskade henne.
- Förlåter du mig?, viskade jag.
Harry hade gått bort mot träden och höll på att smsa dom andra om att möta oss där.
- Jag vet inte? Förlåter du mig?, hon lät hes och jag såg att hon höll inne gråten.
- Såklart jag gör, sa jag ochkramade om henne.
hon grät igen och vi satt så helt stilla och höll om varandra tills Harry kom tillbaka. Hon torkade tårarna och kysste mig på näsan innan hon log igen.
For Sickness Kapitel 25
Jag andades in dedet var luften och log. det började bli höst och det var riktigt skönt med skillnaden från sommarens händelser. Liam kramade om mig bakifrån och jag skrattade och pussade honom på kinden. Zayn gick några steg bakom oss och smsade. jag hade precis blivit släppt från sjukhuset och vi gick över parkeringen och var på väg mot hotellet som knappt låg en halvtimme här i från.
- Jag undrar om du vill köra vår låt på sista konserten ikväll, sa Liam och log större.
- Självklart vill jag det. jag vet ju hur mycket du älskar den där scenen och det skulle vara en stor ära att stå där med dig en gång till, Han kysste mig och gick till Zayn.
Jag svängde runt en byggnade och blev nästan attackerad av alla fansen. jag tittade bakåt och såg hur Liam och Zayn som frös till is. jag vände mig till fansen och klistrade på ett stort leende mot dom.
- Ryan kan du skriva en autograf.
- du är så snygg
- mår du bättre nu
- we have been praying for you!
- aww, vad gulliga ni är, sa jag och började skriva autografer och krama om dom.
när alla hade fått sitt så stod killarna fortfarande gömda bakom en tidning och viskade lite lågt. jag gick fram till dom och slet tidningen ur Zayns händer. jag log och visade att alla fansen var borta och sedan brast dom ut i skratt. det fick mig att le ännu mer.
jag kände hjärtat öka farten och för ett ögonblick kände jag hur allt skulle förstöras men då tittade jag ut mot scenen och möttes av fem underbara leenden. vi var på soundcheck men jag hade sagt nej till att gå ut och prata med fansen som dom alla gjorde. jag såg hur Liam pekade på en liten flicka med svart hår som räckte upp handen.
- what is your question sweetie?, frågade han snällt och en av vakterna lyfte upp henne på scenen.
- Is Ryan here?, frågade hon och alla i publiken och killarna sa aww^^
- Yeah she is here do you wanna talk to her?, frågade han och vinkade åt mig att komma ut.
jag svalde oron och log mot den lilla flickan när jag steg ut på scenen och alla började applådera. jag bärde upp henne i min famn och hon kramade om mig ganska hårt.
- you are my hero Ryan, sa hon och pussade mig på kinden.
- and you are mine, you are such a brave little girl what is your name honey?, frågade jag.
- Becca, sa hon och log.
- do you wanna hear your favorite song tonight?
- yeah, sa hon och log stort.
- Which one is your favorite, frågade Liam som kom fram bakom mig.
- More Than This, sa hon och tittade in i Liams bruna ögon.
När vi hade sjungit för Becca och svarat på flera frågor var det äntligen dags för själva konserten. jag dansade runt på scenen och jag hade nästan glömt boibort hur underbart det var att improvisera när man dansade. det var jag och sedan några bakgrundsdansare som stod och dansa men jag dansade inget som dom gjorde förutom på Tell Me A Lie. jag sjöng tyst med och dansade som om det verkligen gällde livet medans killarna hela tiden sneglade mot mig. men jag brydde mig inte eftersom jag äntligen fått tillbaka dansen. musiken till vå låt började och jag var direkt på närmaste mick och började sjunga. det blev mörkare i lokalen och det var helt romantiskt. när vi kom till andra refrängen kastade fansen upp blommor på scenen och från taket kom det ballonger och konfetti. jag tappade nästan bort mig i sången när jag blev helt tårögd. det var helt magiskt. när låten tog slut så tittade Liam på mig.
- Älskling detta är för att vi varit ihop i två månader och för att du aldrig svikit mig, jag älskar dig.
- och jag älskar dig, sa jag och kysste honom passionerat.
Alla applåderade och jag började rodna. innan jag bröt ut i ett leende.
vi satte oss bakom det vanliga bordet och alla kom fram och vi småpratade, kramade om dom och signerade allt från pappersbitar till stora A4 block. jag satt bredvid Harry och Niall. Liam satt längst bort på höger sida medans Niall satt längst ut på vänster. jag log mot Becca som kom gående. ag kramade om henne igen och signerade hennes hand och hennes autigrafblock. då kom jag på att eftersom jag var klar med alla musikvideos förutom Justins så hade jag inte tagit One Directions autografer. jag log lite fånigt och snart var vi klara. dom skulle precis resa sig upp när jag sprang framför bordet och dom skrattade.
- Vad jag måste ju ha bevis att jag träffat er, sa jag och räkte fram mitt autograf häfte med flera tusen autografer. dom skrev i och jag tog tillbaka häftet och tittade igenom. mamma och pappa hade skrivit dom första och det gjorde nästan ont att se dom nu. jag hade glömt att dom var först. Louis tog häftet och tittade snabbt igenom och sedan gav han den till Harry som sedan gav den till Niall och sist Liam. jag tittade efter Zayn men han syntes inte till.
- Jag går ut efter Zayn stoppa ner den i min väska sedan, sa jag och pussade Liam på kinden och gick sedan ut. det luktade rök innan jag ens hunnit öppnat dörren. jag visste att Zayn rökte men jag visste inte att han brukade ta en efter konserter.
jag ställde mig bredvid honom och log. han tittade tyst på mig medans han andades in röken och gjorde små ringar. han märkte säkert hur imponerad jag blev eftersom han sa.
- Jag kan lära dig, han räckte mig en cigarett och tände den.
jag nickade och drog in röken men vart tvungen att hosta som en galning. han skrattade vilket fick mig att pröva igen. det smakade hemskt och jag fattade int ehur man kunde fastna för det. jag drog in och klarade av att inte hosta den här gången.
- Okej dra in och sedan gör du så här, sa han och visade mig.
jag gjorde som han sa men det kom ändå inga ringar. precis då fick Zayn sms.
- Vi måste in igen, sa han och släkte våra cigaretter.
For Sickness Kapitel 24
Det var Liam som satt och grät och Harry som tröstade honom. Zayn fortsatte säga elaka saker om antagligen Justin. Louis mumlade något och Niall gick av och an och sa att det inte var bra. Jag tror att alla var i chock eftersom ingen märkte att jag öppnat ögonen. Jag slappnade av och stängde ögonen. Men det var mer som jag kisade. Jag vågade inte somna och jag kunde inte. Jag var ju på sjukhus. Det var flera år sedan jag legat på ett sånt och jag var lite rädd att bli förhörd av polisen om vad Justin hade gjort.jag tror jag somnade någon gång under den kvarten. jag var inte trött men på något sätt kändes det skönt att höra dom prata om vardagliga saker och den trygghets känslan fick mig att somna om. När jag senare vaknade så hörde jag Liams gråt och hur Zayn fortsatte prata om något som min hjärna inte uppfattade. jag slog upp ögonen och andades långt samt in lukten av deras killparfymer. jag log.
- får man vara med i diskussionen?, frågade jag med en hes röst.
Liam tittade upp mot mig och jag tror till och med att han började gråta ännu mer när han stapplade fram til mig och kramade om mig. Zayn satt kvar på sin stol och tittade på när två personer återförenades. Liam kysste mig och log som om jag hade dött och blivit återupplivad.
- Varför tittar du på mig som om jag varit död?, frågade jag och jag kunde själv höra rädslan på min egen röst.
- Du.. Du har
- Du har legat i Koma i tre veckor, avbröt Zayn.
Jag tappade hakan. jag hade somnat om och hamnat i koma? jag tittade från Liam till Zayn och båda nickade allvarligt. jag skakade på huvudet.
- Men ni var ju alla här förut! Du satt och grät, Zayn satt och pratade elakt om Justin antar jag. Harry tröstade dig, Niall gick runt och sa att det inte var bra och Louis han mumlade något, sa jag förfärat.
- Det där var igår, sa Liam och tittade på Zayn som nickade långsamt.
Vi satt och små pratade om det som hade hänt medans jag låg i koma och jag visste Liams och Zayns frågor redan innan dom ställde dom.
- Så vad gjorde han?, Zayn lät hård och arg, medans Liam lät ledsen och arg, sårad, heart broken på samma gång. jag suckade tungt eftersom jag inte ville berätta.
Jag berättade. allt. alkoholen, dansen, musiken, hur Justin och Ryan höll på med att larva sig och prata med mig och olika saker och värst av allt hur Justin våldtog och gjorde mig illa. Liam blev bara argare och argare medans Zayn inte rörde en min. när jag var klar och Liam såg ut att spricka kom doktorn in och hindrade honom från att göra något dumt.
- Miss Adams vi släpper dig på morgonen. Din utveckling här har varit helt perfekt och din tillfrisknad har blivit bättre och du läker väldigt snabbt vilket är bra. medans vi ändå var i gång och opererade din mage av alla sparkar så fixade vi din arm. när du känner dig redo söker du mig på det här nummret, sa han och gav mig en sökare och ett nummer.
när han gått tittade jag på armen. det var ett litet ärr som knappt syntes och jag hade hlt glömt bort att jag hade skadat mig där eftersom jag inte länger hade ont eller blödde. jag lyfte upp sjukhusrocken och visade min mage för killarna. det var ett långt smalt ärr från båda höfterna. jag trodde jag skulle börja gråta. jag suckade och kände med fingret ut med ärret. det stack till och var lite ömt men annars kände jag knappt något förutom stygnen. Liam tog tag i mina hand och drog ner rocken med den andra. jag tittade på honom med ledsna ögon. jag hatade ärr. det räckte med det som räckte från armbågen och ner jämnts med ryggraden jag ville inte ha fler. jag tittade mot det ärret men det ända jag såg var slät hud.
- dom tog bort det, sa Liam och log mot mig.
- dom sa att du inte kommer få några synliga ärr om du är försiktig dom närmsta dagarna, fortsatte Zayn.
jag log stort och kysste Liam.
Justins perspektiv
när jag vaknade nykter så hade jag en hemsk migrän och otäcka minnen av vad jag hade gjort mot Ryan. där emot kom jag knappt ihåg så mycket bara några få minnen som var hemska nog att veta att hon aldrig skulle prata med mig igen. vad skulle jag säga hon hade det säkert bättre med Liam. hon hade det bättre med alla eftersom jag hade lovat att aldrig göra illa henne och se vad som hände. hon hade det bättre med det där pojkbandet och jag tror faktiskt att det var den närmsta familjen hon hade nu. jag hoppas bara att hon inte slutar prata med Ryan efter vad jag hade gjort.
For Sickness Kapitel 23
- wow och vart ska du?
jag ryckte frånvarande på axlarna. och gick till badrummet för at byta om. jag matchade med ett par klackskor i silver färg och ett halsband med ett hjärta på. när jag kom ut stod alla killar och stirrade på mig. jag lipade mot dom och försvann ner för trappan. jag smsade till Ryan att möta mig och ta med Justin för vi skulle på fest.
Jag stod mitt i vimlet av folk och andades in alkohollukten från Justins andedräkt när han pratade med mig om hur mycket han saknade mig. Ryan kom snart tillbaka med två glass i handen. Jag tog det närmsta och tog allt innehåll i ett svep.
- dansa med mig, skrek jag genom musiken åt Ryan som nickade.
Vi ställde oss på dansgolvet och han tog tag om min midja och vi dansade och dansade. Han var lite stel i början men när han såg att jag gav efter till musiken följde han mig. Dom böt låt och jag hörde Justins låt Somebody to love. Justin tog min hand och Ryan nickade åt att jag skulle dansa med honom. Jag log stort och följde efter Justins dans och drack alkohol mellan pauserna.
Justin hade lämnat mig ensam och jag satt nu skakande i ett hörn. Jag hade börjat blöda rejällt från näsan och underlivet efter sparkarna han hade givit mig. När jag slappnat av lite ställde jag mig upp och försökte hitta balansen. Jag fumlade med handtaget och kom ut ur rummet. Musiken donade högt i hela rummet och kroppar pressades emot varandra i en vild dans. Jag gick skakande mot ett av badrummen på andra sidan. Jag torkade bort blodet och gjorde mig snygg igen. Jag fattade inte att Justin hade gjort sådär. Det här hade varit den värsta natten i mitt liv. Jag sneglade på mobil klockan som visade tre på morgonen. Jag ringde Liam men fick inget svar. Jag provade säkert fem gånger till men inget svar. Jag letade i min adressbok efter dom andras nummer och när jag nästan gett upp hoppet hittade jag Zayn. Jag tog lite vodka och ringde sedan.
- Ryan hon är tre på morgonen hoppas det är viktigt, sa han trött.
- Kan.. kan du komma och hä-hämta mig, stammade jag fram mellan tårarna som började trilla ner för mina kinder igen.
- Såklart vart är du?, sa han oroligt.
Jag gav honom adressen innan jag försökte ta mig ut. Alla dansade och jag kastades runt och jag var helt mörbultad när jag nådde gatan. Jag började gå därifrån när jag såg bilen svänga in. Zayn hoppade ut och sprang mot mig. han satte händerna på mina axlar och jag lutade mig emot honom. jag såg direkt på honom att han inte visste vad han skulle göra. jag kände hur varmt blod åter igen började rinna nerför mitt ben. jag var nära att falla ihop när hans grepp hårddnade och höll mig på fötter.
- Vem gjorde det här Ryan?, han lät arg.
- Ju-Justin, satmmade jag.
jag såg knappt vad som hände sen. Justin hade kommit ut med en skrikande Ryan bakom sig. jag hade tryckt mig mot bilen för stöd när Zayn sprang fram till Justin. han hade slagit honom på käken med knytnäven. och Justin började sparka och slå omkring sig. jag var nära att falla ihop igen och hur det mörknade för ögonen ett ögonblick men när jag fick tillbaka blicken så var Justin på marken och Zayn sparkade honom i magen. Ryan försökte få bort Zayn från Justin och min hand for mot munnen och jag kräktes. jag skakade av spyan från handen och försökte flytta mig men mina ben var som bly. jag försökte säga något men allt som kom var ett stön. jag rörde mig några centimeter innan allt svartnade. jag hörde röster som skrek. jag kände armar runt mig och hur någon la mig i bilen. och sedan kom jag inte ihåg mer.
Jag hörde hur någon grät, hur någon satt och mumlade något, hur en tredje satt och tröstade den gråtandes, hur en argt sa något och hur den femte sa att det såg illa ut. Min hjärna var på och jag hörde och kände igen och jag kunde nästan föreställa mig hur det såg ut där vi alla satt och jag låg. Var var jag egentligen. Det kändes inte som hotell sängen. Jag slog upp ögonen och tittade runt mig och det första jag såg var sjukhus väggarna som var äckligt vita precis som allt annat i rummet.
Det var Liam som satt och grät och Harry som tröstade honom. Zayn fortsatte säga elaka saker om antagligen Justin. Louis mumlade något och Niall gick av och an och sa att det inte var bra. Jag tror att alla var i chock eftersom ingen märkte att jag öppnat ögonen. Jag slappnade av och stängde ögonen. Men det var mer som jag kisade. Jag vågade inte somna och jag kunde inte. Jag var ju på sjukhus. Det var flera år sedan jag legat på ett sånt och jag var lite rädd att bli förhörd av polisen om vad Justin hade gjort.
For Sickness Kapitel 22
Then we're like yea yea yea
Always like na na na
Then we're like yea yea yea
No we can't make up our minds
Cos when we think we got it right
We go na na na na na na...
Vi hade kommit ganska långt på våran promenad runt London. Mina fötter gjorde ont i klackskorna jag hade på fötterna och mina ben kändes som gelé. Vi hade saktat ner och det kändes som snigelfart men jag försökte bara att inte ramla och jag tror att Liam märkte det. Vi sa inget utan bara gick runt och jag fotade ganska mycket. Jag hade tvingat Liam att gå in i en fotoaffär för att köpa en kamera. Han hade skrattat när jag köpt den största rullen att fota med och sedan det första jag fotade vad kvinnan som sålde det. Sedan blev allting fotat. allting påminde lite om den gången jag hade gått loss på kameran med Justin fast då hade jag varit inomhus. jag tänkte på allt annat förutom den dagen. jag gick snabbare och gick nästan in i någon med Liam lite längre bakom mig.
- Oj förlåt det var inte meningen, sa jag medans jag tittade på bilderna jag tagit.
- det är lugnt men det är roligt att se dig igen Ryan du verkar må bättre, sa Ryan.
- omg Bro!, skrek jag och gav Ryan en high five.
Liam ställde sig bakom mig och la en arm runt mig som om han skyddade mig eller som han markerade ett revir. jag log som om jag inte brydde mig.
- Ser att du fått en ny pojkvän, skrattade han och hälsade på Liam som genast kände sig mer avslappnad.
- Ahh men det känns bättre nu, sa jag.
- haha skönt att slippa mig eller, sa Justin som kom upp bredvid mig. jag hoppade till.
- Haha nejdå det vart bara lite...
- konstigt.
- precis, sa jag och nickade och sedan tittade jag mot Liam som verkade lite irriterad att min ex pojkvän stod med oss och pratade som om inget hade hänt mellan oss. men sanningen var att jag också var obekväm i den här situationen. Justin hälsade lite stelt på Liam när det varit tyst ganska länge mellan oss. jag log lite när Liam stelt skakade hand med honom och jag såg hur mycket han inte gillade Bieber. det var nästan som om han sa det med blicken. jag var nära att börja skratta men jag höll mig tills Liam stod vid min sida igen.
- Aja vi ska vidare men smsa mig senare, sa jag till Ryan och sedan kramade jag om honom.
han nickade och sedan gick Liam och jag tillbaka till hotellet. jag la kameran på skrivbordet och gäspade stort. jag tittade på klockan och märkte at tvi hade gått i sex timmar. inte undra på att mina fötter skriker. jag slängde av mig skorna och var nära att träffa Harry som kom in genom dörren.
- Ta det lugnt lilltjejen du vill väl inte knocka mig eller nåt, sa han skrattandes.
jag ignorerade honom och gick mot vår garderob. jag började rota runt och Harry satte sig på stolen bakom och inspekterade hur jag slängde ut kläder så dom hamnade i en hög bara några centimeter i från hans fötter. jag fortsatte mot botten och kastade ut en av Liams tröjor som Harry tog emot. jag vet faktiskt inte vad jag letade efter men när jag väl hittade det så visste jag vad det var. jag böjde mig längre in så jag nästan satt i garderoben. jag hörde Harry skratta men jag fortsatte leta tills jag la mig på magen och sträckte mig in. jag visste att den var här. jag kände paljetterna och jag log. jag drog ut den och höll upp den för Harry
- wow och vart ska du?
jag ryckte frånvarande på axlarna. och gick till badrummet för at byta om. jag matchade med ett par klackskor i silver färg och ett halsband med ett hjärta på. när jag kom ut stod alla killar och stirrade på mig. jag lipade mot dom och försvann ner för trappan. jag smsade till Ryan att möta mig och ta med Justin för vi skulle på fest.
For Sickness Kapitel 21
Vi låg svettiga bredvid varandra och det gjorde lite ont mellan låren. Jag andades fortfarande häftigt och jag kände fortfarande Liams kyssar mot min hals och mage. Det som nyss hade hänt var underbart. Vi låg nakna i varandras famnar och det sög till i magen när jag längtade efter nästa gång. Liam log och trevade ner med sin hand igen.
Jag vaknade av att Liam kysste mig på axeln. Jag log och försökte fixa till min lugg så han inte skulle se min morgon frisyr. jag små skrattade lite när hanlutade sig över mig.
- Ryan du gör mig så lycklig, viskade han i mitt öra.
- Liam snälla kom igen vi ska upp på scen om två minuter ge mig den, sa Zayn.
Jag satt nervös och lyssnade på deras bråk. Harry stod och pratade och små bråkad med Louis medans Liam och Niall var lite emot Zayn. Själv satt jag där och skakade. Jag hade varit på scen det var inte därför jag var rädd. Jag var mer rädd för att dom inte skulle gilla låten eller inte gilla att jag sjöng den tillsammans med Liam. Oh nej tänk om dom slänger tomater som dom gjorde på Hanna när hon stod på scenen och dansade med mig? Fast det skulle nog inte funka för nu var vi i en lokal och ingen står och säljer tomater som killen hade gjort på stranden fast han tjänade ju ganska mycket på det. Jag skakade av mig tanken och tittade upp mot scenen och på fansen som man knappt såg från där jag satt. Jag log lite och sedan hörde jag dom skrika.
- Liam!
- Zayn!
- Niall!
- Harry!
- Louis!
- One Direction!
Jag skrattade lite och såg hur dom stannade upp och log. Liam kom fram till mig och kysste mig och sa att när det var dags för vår låt skulle han komma och hämta mig. Jag nickade och kysste honom igen innan alla gick upp på scenen. När dom började sjunga Gotta Be You så började jag utforska byggnaden lite. Jag öppnade en stor brun dörr som lede till parkeringen. Jag log lite och tänkte för mig själv ”ha alltid en ut väg”. Det var något med mig och filmer eftersom jag alltid kom ihåg jätte fåniga saker. Som det där hade jag fått från Zombieland. Efter jag sett den filmen så hade jag jämnt kollat efter en väg ut. Jag gick vidare och kom in i rummet där vi skulle prata och signera saker för fansen. Längst bort stod bordet och jag gick fram och rörde vid den midnattsblåa duken. Jag satt bredvid Liam och Zayn. Zayn satt längst ut och det kändes väl bra att sitta ganska långt ut. Jag gick tillbaka till min stol vid scenen samtidigt som killarna började sjunga Taken. Jag log och satte mig ner samtidigt som mina tankar åkte iväg någon annanstans.
- Ryan nu är det dags, sa Liam och tog min hand samtidigt som jag fick ta Nialls mick.
Jag andades ut och försökte slappna av. När jag gick över scenen hand i hand med Liam så kunde jag inget annat än att oroa mig igen. Liam log och dom började spela. Jag log mot honom och började sjunga.
I'm awake and need to Realize
and I'm believing
what I'm feeling
somewhere I know what went wrong
Nothing Between the lines is real
and somewhere between real and fantasy
I got lost
My way to you is a brand new car to stop and
beat like a frozen heart come alive....
It's true I love you and nothing can
stop me from getting to you
jag log medans Liam böjrade på andra versen. Det hade varit lite svår början men när Liam kom på refrängen blev allt bättre. jag tog hans hand och tittade in i hans ögon för ett ögonblick innan jag vände mig mot publiken.
Now I look into your eyes
but I'm paralyzed
so help me
The wind is blowing me so far away
Nothing Between the lines is real
and somewhere between real and fantasy
I got lost
My way to you is a brand new car to stop and
beat like a frozen heart come alive....
It's true I love you and nothing can
stop me from getting to you
Now you hold me in your arms
and whisper to me
I know just what I need
so kiss me cause I love you
på sista versen sjöng vi tillsammans och jag var så lycklig. Alla applåderade och Louis klappade mig på ryggen och gav mig ett stort leende innan jag gick av scenen. Jag log samtidigt som dom sjöng på One Thing medans dom sjöng kunde Liam inte slita blicken från mig. Jag visade med teckenspråk att jag skulle gå och han nickade lite och gav mig en släng kyss. Jag låtsades ta emot den och gav honom en likadan. Jag gick där ifrån och mot vilorummet som inte var så stort. Det var två små soffor och en fåtölj. Jag la mig i soffan med ena benet över armstödet och den andra låg över kanten så jag hade foten på golvet. Jag låg där utslagen och bara tittade upp i det vita taket. Jag följde sprickor i färgen och bara tänkte på det jag nyss hade gjort. Det där var första gången jag hade sjungit på scen. Och jag var ganska glad över det. det kändes stort. jag ställde foten på tå och slappnade av i armen så jag nuddade golvet med fingarna. jag strök mattan och log fånigt för mig själv. Tell Me A Lie började och jag sjöng tyst med. det var min favorit sång. när den tog slut så gick jag tillbaka till att ligga där och smeka fingret mot mattan och stretcha foten. snart kände jag hur det kittlades på halsen och jag öppnade ögonen och skrattade när jag såg Liam sitta bredvid mig. han kysste mig och flätade in sina fingrar i mina.
- Vill du sjunga med oss?, frågade han gulligt.
- jag ville ju helst inte lämna soffan men för din skull gullet gör jag allt, sa jag och log.
Han bärde upp mig och kysste mig innan han bar mig till scenen. jag fnissade och alla skrattade när han släppte ner mig på scenen och introt började. jag log och sjöng med när Liam visade att jag skulle sjunga. vilken tur att jag kunde låten. det var den andra låten jag hört med dom. första var såklart What Makes You Beautiful men jag tyckte den här var bättre.
We've got a bit of love hate
You take me to the edge then you hit the breaks
I say it's over one day
But then I'm crawling back, beggin' you to stay
We make up and we break up all the time
I'll say that I hate a song
And then you'll go request it the whole night long
Some people say it's so wrong
But even when we fight girl you turn me on
We make up and we break up all the time
We're like na na na
Then we're like yea yea yea
Always like na na na
Then we're like yea yea yea
No we can't make up our minds
Cos when we think we got it right
We go na na na na na na...
For Sickness Kapitel 20
Vi låg svettiga bredvid varandra och det gjorde lite ont mellan låren. Jag andades fortfarande häftigt och jag kände fortfarande Liams kyssar mot min hals och mage. Det som nyss hade hänt var underbart. Vi låg nakna i varandras famnar och det sög till i magen när jag längtade efter nästa gång. Liam log och trevade ner med sin hand igen.
For Sickness Kapitel 19
Ryan ställde sig och kramade om alla och dom små pratade lite och Ryan log igen. Liam satte sig bredvid henne och la armen om henne och viskade något så att hon log större. fan vad jag älskade den där tjejen. tänkte jag och tittade på när dom alla pratade.
- Och nu ska dom framträda en låt, sa ellen.
Alla nickade och gick upp på scenen. Ryan satt kvar och tittade på dom med stora ögon. man märkte lång väg hur stolt hon var över dom alla. sången började och direkt visste jag hur Liam sjöng den för henne.
Now you hold me in your arms
and whisper to me
I know just what I need
I need a kiss from your sweet lips
Jag log eftersom det var slutversen av låten jag hade skrivit om oss.
- Du Liam du borde sjunga hela den där låten på nästa konsert.
- Jag och Ryan ska sjunga den, sa Liam som svar till Zayn.
Alla killar hade snabbt lärt sig att ha mig runt dom. fast jag höll mig lite i bakgrunden. alla var som bröder och det var kul att se dom alla tillsammans. Jag satt försjunken i mina tankar när Liam tog sig ur mitt grepp och jag föll rak lång på soffan så Louis började skratta. jag lipade åt honom samtidigt som Zayn tog fram en videokamera.
"Oh Shit dom ska göra sin daily vlog nu" tänkte jag och rullade ner på golvet och snabbt som ögat kom jga in i Liams och mitt rum i hotellet. jag hörde killarna skratta där ute men jag satte mig vid Liams dator istället som han fortfarande inte lärt sig stänga av. jag satte på Liams spotify och såklar blev det One Thing från deras album. jag log och hörde killarna skratta där ute igen. jag gick in på min blogg och accepterade några kommentarer och sedan svarade jag några tillbaka och sedan skrev jag ner allt som hade hänt mig i ett enda inlägg. det blev ganska långt men jag blev nöjd med det så jag publicerade och sedan in på Tumblr. och där hittade jag några bilder som jag också la ut som ett litet bildspel från min senaste vecka. sedan loggade jag ut och in på facebook. nya vän förfrågningar och några av mina "vänner" i skolan skrev att dom saknade mig. jag spelade lite men tröttnade snabbt så jag loggade in på Twitter istället. wow det var många konton man hade som man måste uppdatera skrattade jag för mig själv. jag skrev några små saker och la ut en bild innan jag kollade på alla mina messeges och lite mentions men det hade mest varit elaka om när jag var tillsammans med Bieber. jag kan helt lugnt säga att det inte gjorde lika ont när jag tänkte på honom men tog ändå inte bort mina drömmar eller känslor. jag älskade honom mne jag älskade Liam också. jag loggade ut från mina konton och tittade på vad Liam hade uppe. det var inget intressant eller något som jag fastnade för men jag log när jag såg att han hade en sida upp med en massa snälla kommentarer från hans fans. jag öppnade dörren och tittade ut och han precis se hur Louis började halv gråta skratta och lägga sig ner i Liams knä.
Justins perspektiv
Jag saknade Ryan mer och mer dom här dagarna. Hon hade åkt i väg på turné med One Direction och satt just nu i London och skrattade. Jag tittade upp mot scenen som jag skulle upp på om cirka två minuter och sjunga That Should Be Me och jag visste redan då att jag skulle brista ut i gråt. Jag visste att jag varit idiotisk men mina känslor och magkänsla hade berättat att just då var det det rätta att göra. Om bara hjärtat hade sagt nåt.
- Justin du ska uppFor Sickness Kapitel 18
- jag mår bra, sa hon med en tjock stämma och tittade ner på hennes händer.
- Ryan du mår inte alls bra vi vet det. kan du inte bara vara ärlig, sa jag.
Ryans perspektiv
jag visste inte vad jag skulle säga. Vadå skulle jag sätta mig och skrika att jag mått dåligt för jag hade bet Mila att hoppa. Jag mådde dåligt för att jag saknade Justin och pappa. För jag saknade mitt liv och mina drömmar. För jag saknade någon att lita på och trodde på som jag kunde prata med. Som trodde att jag inte var så hemsk och som stöttade mig. Vad skulle jag säga. Att jag inte brydde mig längre att jag väntat på att dö fast jag egentligen inte försökte. Tystnade låg i rummet och jag tittade argt på Justin. Jag tittade på Liam efter några sekunder. Han log blekt och hade sin hand bredvid min. jag tog hans hand och log blekt tillbaka. Efter allt jag hade gjort under det att jag bott hos dom så förtjänade han förklaringen. Jag älskade honom och även om jag inte ville säga det älskade jag fortfarande Justin.
- Jag mår inte bra. För sanningens skull så bryr jag mig inte hur långt jag går jag bryr mig inte om jag dör. Det som hände Mila var så. Pappa han ville... jag bara...
- Ryan snälla dö inte, sa Liam och jag såg tårar trilla ner från hans ögon och jag hörde gråten som satt fast i halsen på honom.
Jag kunde bara skaka på huvudet och titta ner. Jag vågade inte möta Justins ögon det var knappt som jag vågade möta Liams. Om han grät hur skulle då Justin se ut. Jo som om någon slitit ut hans hjärta. min mobil ringde. jag tittade på Liam som hade den i bakfickan. jag tog emot den men släppte inte hans hand utan greppet snarare hårdnade.
- Ja hallå?, sa jag och försökte låta oberörd av vad som nyss hade hänt.
Jag kom ut ur sjukhuset på kvällen. Liam satt med mig inne i mitt rum hela tiden. Han var orolig och ville hålla mig sällskap. Läkarna hade inte fattat vad jag hade gjort för att blöda så där och för att vara ärlig kommer jag inte heller ihåg vad jag gjorde. Men det var väl lika bra? Liam körde oss hem men det var helt tyst i bilen. Jag skakade av mig en äcklig känsla och tittade mot Liam.
- Jo Liam när du var borta ett tag för att äta skrev jag en sång om oss och hur jag känner och jag hoppas du känner likadant, sa jag och gav honom pappret.
Han stannade bilen och tog upp den och började läsa.
- Vi borde sjunga den här tillsammans på nästa konsert jag har med killarna.
- Men... det vore underbart så du känner likadant?, frågade jag.
- Såklart jag gör lilltjejen, sa han och kysste mig.
Resten av vägen så pratade vi om hur det hade varit förut och nu kändes allt bättre och jag tror faktiskt att jag mådde bättre över huvudtaget. Som om jag faktiskt kunde överleva det här. när vi var hemma. eller deras hem eftersom mitt fortfarande låg öde kvar. jag ringde Selena och pratade med henne med Liam på andra sidan bordet som höll min hand. jagg var stolt över honom över hur mycket kärlek han faktiskt kände.
Justins Perspektiv
Jag satt hemma och försökte tänka. Ryan hade inte dödat Mila och det var ju svaret jag ville ha men jag ville inte veta hur mycket hon fortfarande kände. Hur hon ville ta livet av sig för att jag stack. Men hon har det bättre med Liam. Och jag var väl aldrig riktigt rätt för henne men jag älskar henne. Även om hon är en mördare. Jag slog på tv:n och fastnade på femman. Ryan satt där i soffan och det såg ut som om hon grät fats jag visste att hon inte gjorde det.
- Så hur kändes det med allt det här runt dig?, frågade Ellen.
- Jag tror inte att jag någonsin ville dö men om jag någonsin gick för långt så skulle jag inte bry mig så mycket, sa Ryan och såg helt lugn ut.
Jag tänkte på hur Liam säkert stod där bakom och sedan hur han såg ut när hon berättade det på sjukhuset. Jag hade blivit förstörd. Det kändes hemskt att se henne sådär. Jag älskade henne men hur kunde jag vara rätt för henne om jag hela tiden skyllde på henne om morden. Sedan tänkte jag på Liam igen.
- Och här har vi One Direction, sa Ellen och log stort när alla fem killarna kom ut.
Ryan ställde sig och kramade om alla och dom små pratade lite och Ryan log igen. Liam satte sig bredvid henne och la armen om henne och viskade något så att hon log större. fan vad jag älskade den där tjejen. tänkte jag och tittade på när dom alla pratade.
- Och nu ska dom framträda en låt, sa ellen.
Alla nickade och gick upp på scenen. Ryan satt kvar och tittade på dom med stora ögon. man märkte lång väg hur stolt hon var över dom alla. sången började och direkt visste jag hur Liam sjöng den för henne.
For Sickness Kapitel 17
Antons perspektiv
veckan som följde så försökte jag och Liam att muntra upp Ryan. När jag var där såpratade vi mest och hon skrattade jämnt fast smärtan speglades i hennes ögon. men hon gillade att ha mig där och prata med. även om vi pratade om allt förutom skolan och om hennes drömmar. hon pratade gärna minnen och ville oftas höra skämt. men jag såg jämnt smärtan och sorgen i hennes ögon. när Liam var där inne så visste jag inte vad dom gjorde men oftas lämnade han rummet andfådd och lite svettig. men han log jämnt och det samma gjorde Ryan när jag sedan pratade med henne. hon pratade även ganska mycket med Niall och Harry när hon inte ville prata med oss. men hon hade mycket sorg i sig och jag tror att hon pratade gansak mycket sorg med Niall och Harry. mer än vad hon gjorde med Liam och mig.
Liams perspektiv
det knackade på dörren och Ryan tittade upp, för ett ögonblick såg hon orolig ut men sedan såg hon mest arg ut. jag gick ut ur rummet och skickade in Anton jag vågade inte lämna henne ensam. jag öppnade ytterdörren och in kom Bieber. han såg orolig ut men samtidigt väldigt arg. som om en nyhet hade kommit och han inte fått veta.
- Så hur mår hon?, frågade han.
- hur skulle du må om din pappa och bästa vän dog?, sa jag argt.
- jag bara ville veta om hon..., sa han och tittade mot dörren som Anton kom ut genom.
Justins Perspektiv
jag tittade på killen som kom ut ur hennes rum och jag hann se henne. hon låg på rygg i sängen och hade huvudet överkanten så hennes hår nuddade golvet.
- Men jag sa ju att....
Hennes röst dog bort när killen stängde dörren.
- Vem är där inne?, frågade jag nyfiket
- hon videochattar med dom andra killarna, sa Liam.
Jag hade varit lite av en beundrare när One Direction gruppen kommit ut men nu vet jag inte vad felet var eftersom Liam var ganska stöddig mot mig men jag antar att Ryan hade berättat vad som hade hänt och undvikit delen om att hon mördade sin pappa och nu Mila. jag frågade så snällt jag kunde om jag fick prata med henne coh han gick med på det om han fick följa med in och jag bara nickade. vad skulle jag annars sagt? nej tyvärr jag ska bara fråga om hon dödade Mila på samma sätt som sin far. när Liam öppnade dörren så hörde jag en annan kille prata. Ryan vinkade hejdå och stängde av dator. när hon såg mig så kunde jag nästan säga att on när som helst skulle börja gråta.
- Ryan jag...
- Nej jag dödade inte Mila låt mig va, sa hon och stormade in i badrummet och smällde igen dörren.
jag stirrade på den och sedan på Liam som rykte på axlarna men jag hade åtminstone fått mitt svar och hon hade inte dödat Mila men hon var riktigt förstörd över vad som hade hänt. snart hörde vi hur hon började snyfta och sedan hur hon grät. Liam for fram till dörren och sa om och om igen nej nej nej. han tog nyckeln på skrivbordet och låste upp. när dörren gled upp så satt hon på badkars kanten och skakade. hon höll i något som Liam snabbt tog tag i och la på handfatet. en liten kniv.
- Kom igen lilltjejen du klarar det här okej, sa han och lyfte upp hennes ansikte. hon blöde på läppen och snart började hon hosta. blodet rann ner från läppen och ner på hennes knä. jag ringde amublans och följde med in till sjukhuset. hon som hade varit den gladaste personen jag kännt och nu var hon så här. vad hade jag gjort?
- hur mår du?, stammade Liam fram när vi gick in i hennes rum.
- jag mår bra, sa hon med en tjock stämma och tittade ner på hennes händer.
- Ryan du mår inte alls bra vi vet det. kan du inte bara vara ärlig, sa jag.
For Sickness Kapitel 16
- asså Ryan varna mig snälla innan du lämnar mig ensam i skolan igen, sa hon ganska bitchigt åt mig.
- Om du ska fortsätta med den där attityden kan du väl hoppa från taket, sa jag argt till henne.
Hon vände på klacken och försvann mot trapporna. var hon seriös? jag sprang efter henne och gick bredvid henne. Hon mumlade något åt att hon inte alls var bitchig.
- Mila lägg av du kan väl inte vara seriös du vet att jag bara skämtade, sa jag oroligt.
- Nej du skämtade inte och ingen annan vill ju ha mig här, sa hon surt.
- Mila jag vill visst ha dig här, hon skakade på huvudet.
VI pratade inte så mycket på hela vägen upp till taket. jag hoppades att dörren var låst och att Mila skulle glömma det eller ge upp och gå ner igen. vi såg snart dörren och Mila sprang sista biten med mig direkt efter. jag skickade ett sms till läraren som jag hade samtal med ibland och hon sa att hon skulle skynda sig att ringa polis och brandkår och ambulans. Mila öppnade dörren och gick mot kanten. Hon klättrade över staket som jag pressade mig emot. nu stod hon där. i vinden och tittade ner mot marken. Hon tittade på mig.
- Mila ta min hand och kom ner där ifrån. hon sträkcte fram sin hand mot min. sedan föll hon.
Jag skrek när jag hörde hur hon slog i marken. jag sprang ner för alla trappor och pressade mig igenom mängden av alla elever som försökte komma ut och se Mila. jag kom ut och sprang fram till hennes kropp. jag grät hon skakade om henne coh skrek hennes namn om och om igen. två lärare kom ena tog hand om Milas kropp och den andra tog hand om mig. Hon hjälpte mig bort och virade in mig i en varm filt och gav mig varm choklad. hon tittade sorgset på mig eftersom hon visste om att min pappa dött.
- Finns det någon jag kan ringa?
jag skrev snabbt ner Liams nummer på hennes hand och sedan kom jag bara ihåg hur några poliser kom emot mig. dom frågade mig vad som hade hänt.
- Vi stod och pratade och sedan bad jag henne sluta vara så bitchig emot mig och att hon kunde hoppa från taket om hon inte slutade. men jag menade det inte, det gjorde jag inte. sedan gick hon upp och jag följde efter hon sa att ingen ville ha henne och sedan sa hon att jag ljög och jag bad henne att inte hoppa men hon... hon... hon gjorde det endå, sa jag och grät så mycket att poliserna knappt hörde.
dom nickade och gick ifrån samtidigt som en väl bekant ansikte kom emot mig. Liam trängde sig igenom flickmängden som samlades runt honom och efter kom Anton. Liam kramade om mig och torkade bort mina tårar, han frågade inget utan bara stod och höll om mig. efter ett tag lyfte han upp mig och prövade ett leende.
- Kom nu lilltjejen så åker vi hem, sa han och pussade min panna.
han gav order om sin bror att köra och Anton nästan hoppade rätt in i bilen av lycka. Liam hjälpte mig in och sedan satte han sig ner bredvid mig och Anton körde iväg. jag såg mycket väl hur papparazzisarna stod och fotade oss. men jag brydde mig inte och samtidigt strömmade det ner ännu mer tårar. Anton åkte snabbare och svängde. jag tappade räkningen på hur många gånger men någonstans mellan tio och femton så somnade jag av ren utmattning. När jag vaknade låg jag i Liams famn. jag kravlade mig ur och gick till badrummet. jag sköljde bort tårarna som hade torkat på kinderna och sedan satte jag håret i en toffs och byte om till ett par rosa shorts och ett vit linne innan jag gick tillbaka och la mig ner i hans famn igen. jag drog täcket över oss och innan jag somnade om känd ejag hur fler tårar åkte ner för kinderna. detta var verkligen en dålig vecka för mig. först min pappa och sedan Mila. jag hoppas att det inte händer Ryan , Sel eller Justin något. även om jag ville säga att jag var över Justin så skulle jag ljuga. jag var fortfarande kär i honom men jag hade fått nya känslor för Liam. han var mer förstående och mer gullig och Anton var verkligen en pärla på att få mig att må bra.
jag stod på taket igen. Mila hade precis fallit och blåsten blev värre. jag klättrade över staketet och tittade ner. hennes kropp var borta och kvar var en folksamling som skrek att jag skulle hoppa. alla hade ett hemskt leende på läpparna och röda ögon. när jag stod där så kände jag illamåendet som sköljde igenom mig. jag tittade upp och sedan ner igen. jag stod inte längre på skolans tak utan på ett köpcenter som låg borta i Miami. jag vet inte varför jag stod där men ingen var där nere det var helt tomt men jag kom ihåg skriken som ville att jag skulle hoppa. jag kände tårarna tränga fram.
jag vände mig om och föll, jag slog emot av en säng och snart var jag i hotellrummet där Justin hae gömt mig efter pappas död. jag gick fram till kniven och ryckte den ur väggen. jag pressade den mot vänster handled tills det sipprade ner blod mot golvet. jag böt smidigt hand och rev långa jack i handleden. det droppade blod och snart stod jag i en liten blod pöl. jag gick mot badrummet och tvättade såren och när jag kom tillbaka stod Justin framför mig. han såg ledsen ut men samtidigt pressade han sina läppar mot mina. han fingrade på mina sår och jag skrek av smärta. han tittade ner på mig och jag började le.
Liam skakade om mig. jag slog upp ögonen.
- mardröm, sa jag snabbt och gnuggade mig i ögonen.
- Ryan det är okej att inte må bra, sa han och pussade mig på pannan.
jag la mina händer på hans kinder och tittade in i hans ögon. dom blänkte som om han när som helst skulle gråta. jag drog ner honom mot mig och jag kysste honom. jag släppte händerna och lät honom styra min kropp för några sekunder. när kyssen tog slut så gick han. jag visste inte vad jag skulle säga men när han vände sig om i dörröppningen log han. han gillade mig. glädjen for igenom mig och sedan tänkte jag på Mila vad hade hon menat med att ingen ville ha henne. hon var min vän. sorgen kom tillbaka och jag höll undan tårarna samtidigt som jag föll ner i en orolig sömn igen.
For Sickness Kapitel 15
Jag sjönk ner på sängen och tittade runt mig och när ögonen fastnade på Liams dator så kunde jag inget annat än att öppna den och se åtminstone något om honom som han själv inte sagt. Jag gick såklart in på Tumblr det första jag gjorde och det första man såg på dashbord var en bild på Liam. Jag log lite fånigt och sedan tittade jag på internet som han inte hade stängt ner. Det var någon fansida, hans twitter och sedan någon jag inte visste var det var. Jag öppnade den och la huvudet på snedden och studerade den svarta sidan. Det var helt svart och sedan blev det som om någon satte på en tv, framför mig satt nu fyra killar och tittade på mig som om jag var en idiot. Jag lyckades pressa fram ett leende och sedan vinkade jag mot dom. Det var då jag insåg en video chatt för One Direction. En av dom började skratta det var Louis som gjorde det. Niall log mot mig medans Harry vinkade fånigt tillbaka och Zayn såg mer uttråkad ut.
- kom igen Zayn en gullig tjej sitter på andra sidan se lite glad ut, sa Harry och blinkade eftersom jag började rodna.
- Jag heter Ryan, sa jag och tittade runt mig för att försäkra mig om att Liam inte stod där.
- Brottsling som bryter sig in i Liams dator, sa Niall och log mot mig.
- Haha hans fel man ska inte lämna dator på när jag är i närheten.
- hm... det ska jag komma ihåg, sa Louis och började skratta.
Jag vände mig och där stod Liam och log.
Dagen efter var det tillbaka i skolan. Och som tur var hade ingen hört om mordet på min pappa. Jag stod i korridoren och övervägde om jag skulle ringa Liam och be honom hämta mig tidigare eller om jag skulle följa med Mila hem efter skolan. Vi hade haft kontakt via sms och vi var typ som bästa vänner men långt ifrån sådan som jag var med Selena. Jag kände en hand på min midja och vände mig snabbt om för att se Mila stå där och kamma sitt hår.
- asså Ryan varna mig snälla innan du lämnar mig ensam i skolan igen, sa hon ganska bitchigt åt mig.
- Om du ska fortsätta med den där attityden kan du väl hoppa från taket, sa jag argt till henne.
For Sickness Kapitel 14
Justins perspektiv
Hon hade skärt sig, dödat sin pappa och samtidigt bett mig om en tjänst som skulle rädda hennes liv men sätta mig i fara. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag älskade Ryan det gjorde jag verkligen men jag kunde leva med det här. Jag gick ut igen och lät Scooter ta hand om det här han var den vuxna inte jag. Jag hade sett hur rädd hon var hela tiden. Hon var rädd men hon hade gjort det här förut men vad var skillnaden nu? Jag svalde hårt. Jag hörde en dörr stängas och såg Ryan komma emot mig. Hennes hår hade fortfarande blod rester i sig fast hon hade duschat.
- Hur fan kunde du?!, det första som kom upp i mitt huvud.
- Men du sa att det skulle...
- jag vet vad jag sa! Ryan jag litade på dig. Jag trodde du hade ändrats, jag såg hur en svart färg la sig över hennes ögon så det var så här det blev när hon dödade. Skulle hon döda mig nu mit i hallen med Scooter bakom oss. Skulle hon verkligen kunna det? Och där försvann det svarta.
- Fyfan Justin.
Hon vände på klacken och gick tillbaka till rummet. Jag sprang efter henne. Jag visste att det var slut men jag ville hålla henne i mina armar och kyssa henne. Men jag kunde inte hon var en mördare. Hon vände sig om mot mig när jag tog tag i hennes axel. Hon örfilade mig och slängde dörren i ansiktet på mig. Nu var hon inte mitt problem men jag skulle alltid älska henne.
Jag skulle nog hata mig själv för evigt nu. Jag stötte bort den personen jag älskade mest. Jag brydde mig inte vad som hände nu. Faktiskt så vet jag inte vad som hände. Scooter frågade och jag svarade helt ärligt efter det kommer jag bara ihåg att jag somnade. Men när jag vaknade hade det gått fem dagar. Polisen var inte efter mig och jag var i ett rum jag kände igen. Jag kliade mig i hårbotten och gäspade stort.
- Ryan du har vaknat vad bra. Jag trodde du hade dött, sa Selena och fnissade.
Jag ryckte till men sedan kom jag ihåg. Jag hade varit i rätten och fått sitta i tre dagars fängelse och sedan böta en miljon. Det var små pengar men det betalade jag gärna om domaren blev nöjd. Efter det hade jag flyttat in hos Selena och hon visste nu att pappa dött och jag var ensam, ingen kvar i min familj och hon visste även att jag och Justin hade gjort slut. När jag tänkte det gjorde det ont i bröstet.
- Just det jag fick den där Payne pojkens nummer han ville att du skulle ringa så snabbt som möjligt.
Jag nickade och skickade ett sms istället.
Hejsan du ville något? <3
Ja jag undrar om du ville komma och sova över här ett tag om du tröttnar på bossen
Haha till skillnad från dig så är hon min bästa vän :P
visst men kommer över idag jag skickar min bror att hämta dig
Okej <3
For Sickness Kapitel 13
For Sickness Kapitel 12
Jag tittade på honom och kunde inte låta bli att känna smärtan i bröstet nu när jag visste att han skulle vara borta ifrån mig i sex månader. Det kunde hända hur mycket som helst då! Jag tittade bort och insåg hur mycket jag saknade någon att prata med. Fast jag hade pratat hur mycket som helst med Mila, Justin och Ryan. Det var helt otroligt hur mycket jag hade fått ur mig. Mila var ju som hon var men Justin öppnade sig jätte mycket och jag hade inget emot att han var känd. Det var snarare lättare för mig eftersom jag var van vid att bli lämnad. Jag slappnade av när Justin la sina armar runt mig.
- Det är okej Justin. Jag bara... jag bara vill veta nästa gång okej?
Han nickade och pussade mig på kinden.
Skolan började med Engelska och jag somnade nästan direkt. Jag och Justin hade hållit på hela natten med att fota saker utomhus. Plus en hel hångel minut på parkbänken. Mila skakade om mig och tittade elakt på mig. Det var verkligen inte bara jag som hade en hemlighet. Läraren fortsatte sitt prat och jag klottrade lagom mycket för att inte åka fast. Mila puttade hårt in mig i hennes skåp.
- Ryan sluta var barnslig nu och berätta om din dans och sång.
- Mila lägg av jag sjunger inte, sa jag och kände mig kvävd av hennes späda hand.
Hon släppte mig och jag skyndade mig till nästa lektion. Vad var det med henne? Jag fick sms.
Ryan efter skolan kommer du så hittar vi på nåt okej? <3 Sel
Kommer så snabbt som möjligt <3
svarade jag och la ner mobilen i fickan igen.
Jag gick innan jag sa hej då till Mila vi hade varit vänner en dag och hon hade redan börjat hota mig. Jag satte mig i taxin och skickade sms till Justin om var jag var någonstans och sedan åkte jag iväg. När jag kom fram välkomnades jag av ett par säkerhets vakter som raskt tog tag i min handled och drog in mig i huset och stängde efter mig. Jag mumlade oförskämt för mig själv och kramade om Selena som kom springandes ner för trappan. Hon drog med mig upp i hennes rum och satte genast på Sing It. Jag log mot henne.
- Jag varnar dig jag sjunger inte bra, sa jag och log men tog tacksamt emot micken.
Hon log stort och valde en låt jag aldrig hört. Det var en av hennes egna låtar så jag försökte verkligen att sjunga. Jag var lite hes i rösten men tog alla noter och när vi var klara hade jag bara missat cirka fem procent. Efter det så stod vi och sjöng låt efter låt efter låt. Det var roligt och jag fick hela tiden bara några procent ifrån henne. När vi säkert hade sjungit igenom alla låtar satte vi oss på hennes säng och pratade. Vi hade blivit bra kompisar och hon var en bättre lyssnare än Mila. Jag visste inte varför men jag berättade vad Mila hade gjort och Selena hade blivit lika förvånad. Jag berättade hur konstigt Mila hade uppfört hela tiden.
- Jag tror alla personer har något mörkt i sig för jag är säker på att du gömmer något. Men det är lugnt du behöver inte berätta för jag litar på dig ändå. Men Mila är väl speciell, sa hon och ryckte på axlarna.
For Sickness Kapitel 11
Ryan kom ut efter några sekunder. Han tittade lättat på mig och log sedan. Han gav mig en lapp. Det liknade en av pappas antecknings papper. Helt blått och luktade mint. Jag log stort innan jag ens tänkte på att läsa. Jag vek ut den och insidan skrämde mig inte den minsta jag hade fått tusen såna här under mitt liv.
Kommer tillbaka om tre veckor hoppas killarna kan stanna längre så du inte blir ensam
My little Princess
jag log fånigt åt det pappa skrivet och sedan stoppade jag lappen i bakfickan. Såklart hade jag överreagerat som vanligt men han var allt jag hade kvar av min familj. Jag tog Justins hand och sedan Ryans. Jag hoppade fram mellan dom och det såg verkligen ut som om vi var en familj vi tre. Jag var dottern såklart och det såg ganska löjligt ut men jag var minst ett huvud kortare än både Justin och Ryan.
När jag tänkte efter så började skolan snart. Usch den hemska idéen om att skolan skulle börja gjorde mig illamående. Om precis tre dagar skulle den börja och jag hade ingenb vän överhuvudtaget. Vad fan var fel på mig? Tänkte jag och den irriterande rösten i mitt huvud svarade. Har du glömt du mördade både din pojkvän och din bästis. Jag slog mig själv i pannan och suckade högt.
Dom där tre dagarna var med som tre timmar. Jag hade jätte kul med Ryan och Justin och dagen förre skolan började så skulle såklart Ryan få värsta idén att busa med grannarna. Vi hade somnat med tre och klockan väckte mig vid sju. Jag stängde av larmet och gick som en zombie fram till kläderna. Jag drog sakta på mig kläderna och märkte knappt när Justin busvisslade när jag drog på mig jeansen och tröjan. Jag drog på mig dom beigea klackskorna och tuperade håret innan jag satte på mascara, foundation, läppglans och ögonskuggan samtidigt som jag borstade tänderna med fingret så jag fick det där vita leendet som lärarna ville se. Jag drog på axelväskan som var fylld med en liten radio, smink, skivor och tre gosedjur som skulle sitta i skåpet samt en affisch på Justin samt en liten spegel och en affisch på One Direction. Jag skrev en lapp till killarna och låste dörren innan jag gick till skolan. Jag tänkte på en låt för att tiden skulle gå snabbare men allt jag kom på var Your love is my drug med Ke$ha
Maybe I need some rehab
Or maybe just need some sleep
I got a sick obsession
I'm seeing it in my dreams
I'm looking down every alley
I'm makin' those desperate calls
I'm staying up all night hoping
Hittin' my head against the wall
sjöng jag lite halv högt och tänkte på Justin igen. Jag log och snart var jag i skolan. Tegelväggarna var som ett fängelse fullt med läxor och flickor som har anorexia. Jag rös vid tanken på badrummen men skyndade mig in och gjorde i ordning mitt skåp innan någon annan av min klass kom. Att bli utstirrad var jag van vid men inte på nära håll och inte instängd i ett klassrum. Jag tog ut historia boken och skyndade till klassrummet. Det enda som faktiskt var bra detta år var att en ny tjej skulle komma till klassen med henne tre bröder. Alla var lika gamla efter som dom var fyrlingar. Men tjejen Mila hade jag tänkt bli vän med eftersom hon inte visste att jag var en mördare. Jag slog mig ner längst fram i klassrummet närmast fönstret och spenderade dom närmsta tio minutrarna med att titta ut och tänka på mitt hus som låg en kvart bort. Jag undrade om Justin hade vaknat eller om Ryan hade bombat huset. Den tanken fick mig att skratta men jag rycktes snart ur mina tankar när någon satte sig ner bredvid mig. Hennes is gråa ögon tittade igenom mig från huvud till tå och det blonda håret åkte över hennes ansikte som om en vind blåste i klassrummet. Hon var konstig men dom vänliga fräknarna som var över hennes näsa och en liten del av kinderna berättade för mig att hon var helt normal.
- Hejsan jag är ny jag heter Mila Linkusson och är från Sverige.
- Hejsan jag heter Ryan Adams och nej jag är inte släkt med den Ryan Adams det bara blev så, sa jag och skrattade.
Hon log stort och visade att hon hade en lila tandställning.
- Jag tror vi kommer bli bra vänner Ryan, sa hon och klappade mig på axeln.
lektionen började och Mila fick gå upp och presentera sig för att sedan sätta sig på sin plats bredvid mig sedan. jag fick reda på att vi skulle ha samma lektioner hela tiden och att vi båda hade spanska som andra språk fast hon egentligen skulle ha hjälp i svenska. Mila var precis som jag. envis, vacker och på något sätt fanns det något som inte stämmde. efter skolan föjde hon med hem och träffade Justin och Ryan. hon började skratta när hon märkte att Ryan och jag hade samma namn. där emot visste hon inte att Justin var känd men det spelade ingen roll och snart var vi alla fyra bästa vänner. det var skönt att veta att jag nu hade någon i skolan som jag kunde prata med så nu såg jag fram emot dagen efter. Mila gick hem runt sju och Justin och jag bestämde oss för att ha en dag ute. det blev en romantiskt middag och sedan spelade han favorite girl till mig i parken med en gitarr som han lånat från en gatuspelare. alla applåderade när han va rklar och han hade gett pengar till gatuspelaren sedan hade vi gått till stranden och satt oss vid bryggorna där vi hade fotbadat och pratat och kysst varandra. en lugn kväll där jag egentligen skulle ha pluggat.
- Jo Justin pappa är iväg och kommer inte försen om typ tre veckor skulle du kunna tänka dig att du och Ryan stannade längre?, frågade jag och tittade på Justin som log stort.
- Jag tror nog vi kan fixa det och jag kan alltid ha min konsert här då istället för i mitten av turnén.
- Vänta vilken turné?
- den jag skulle berätta för dig om typ en vecka, sa Justin och kliade sig i nacken och såg skamsen ut.
jag vet blev värsta weird färg i slutet men nästa gång är allt tillbaka till normalt. hoppas ni gillade kapitel 11 nästa kommer ut imorgon ;)
