Kapitel 102 Forgivness
Tårarna slutade inte och hon tittade bara häpet på mig som om hon var rädd för mig. Jag satte mig ner bredvid henne och la armarna om henne. Efter ett tag tog hon ett hårt tag om mig och torkade sina tårar.
- Förlåt Justin det var inte meningen det var bara en sån hemsk dröm, sa hon och kysste mig.
Hon berättade och jag kände hur det blev kallt inombords.
Mirandas perspektiv
Justin hade varit borta ända sedan jag berättat om mardrömmen. Det var en vecka sedan och nu satt vi i hans mormors och morfars kök och jag hade Ashley i min famn. Det kändes lite tomt att inte Justin var närvarande men det var skönt att vara själv på något sätt.
- Mår du bra Miranda?
- Ja då Diane det är lugnt jag oroar mig mer för Justin, sa jag med ett snett leende.
Hon nickade bekymrat och sedan gick hon ut ur rummet. Jag hörde hur hon pratade lite med Bruce och sedan kom dom tillbaka. Dom satte sig mitt emot mig och jag la ner Ashley i hennes vagn.
- Ni vill höra mardrömmen va?
Båda nickade och jag började berätta. Det kändes skumt att berätta den igen. Det var obekvämt mne jag gjorde det endå och jag förklarade så gott jag kunde. Dom lyssnade och nickade då och då. När jag var klar tittade båda på mig som om jag inte hade berättat klart.
- Det var en väldigt smärtsam tid för Justin och det måste känns svårt för honom att du drömt det.
- Så det är sant hade det verkligen hänt Justin förut samtalet vi hade i slutet?
Båda nickade och jag tyckte synd om Justin. Det måste verkligen varit svårt att bli lämnad av sin pappa så ung. jag visste delvis att hans mamma och hans pappa var skilda sedan han var tio månader. Men det måste känns hemskt att gå igenom det en gång till och den här gången komma ihåg det. Jag ställde mig upp och gick mot vardagsrummet där han satt med ansiktet i händerna. Han kallsvettades. Jag tittade på honom och satte mig ner och lutade mitt huvud mot hans axel.
- Jag är ledsen Justin.
- Det är lugnt du visste inte. Kan vi bara aldrig nämna det igen?
Jag nickade och kysste honom.
jag skulle snart upp på scen igen och det kändes otroligt bra. jag längtade att möta alla igen. jag saknade Frank. han hade blivit min pappa och det kändes lite synd att inte ha träffat honom på en evighet. trotts allt hade jag inte träffat honom på nästan ett år och det kändes som om jag växte ifrån alla som jag kände förut. förutom min syster som var lite svår att växa ifrån.
*Lynn du får komma til Canada och möta din systerdotter*
jag skickade smset och log åt bildne jag skickat med den. det var bilden som Justin hade lagt ut på twitter och onormalt nog så accepterade alla hans fans att han hade fått en dotter med mig. det var roligt att det fanns så många som älskade Justin.
* Jag kommer så fort jag kan. knaske hinner till slutet av December annars ses vi i January*
* Yay*
skickade jag som svar och gäspade sedan stort. jag låg i Justins säng och jag drog täcket långt upp över huvudet. jag had einte sovit ordentligt sedan vi fått hem Ashley så nu tänkte jag sova en stund. och innan jag viste ordet av så hade jag somnat utanalla onödga tankar före och utan att oroa sig vad som skulle hända om jag inte vaknade direkt. jag log i sömnen och vände mig om.
Kapitel 101 Alone in the Backyard
Jag nickade och informerade mamma innan jag tog ett smygfoto av Miranda. Hon tittade ner på Ashley och lät det bruna håret falla ner över halva sitt ansikte. Ashley log och tittade upp i sin mors ögon. Jag loggade in på twitter och la ut bilden och skrev:
Our Healthy Baby Girl Bieber
Justins perspektiv
mamma hade kommit in med Scooter i hälarna när jag sagt att det var okej för dom att komma in och möta min dotter. Scooter log stolt och tog henne i sina armar.
- Hon liknar verkligen dig Miranda, sa han med ett skratt.
Mirandas perspektiv
Jag nickade. Det hade varit något i min släkt som fick alla flickor att se likadana ut. Därför såg det ut som jag var tvilling med Lynn och var även som en kopia av Sofie min döda syster och min döda mamma. Jag visste inte vad som fick oss att se likadana ut men jag var stolt över det. Jag hade ont i armarna och huvudet. Jag la mig ner i sängen och log mot dom andra. Jag märkte Justins blick men jag skakade på huvudet och log mot Pattie och Scooter.
Den kvällen kom jag hem till det nya huset. Det var litet och mysigt och det var helt tyst överallt. Det var skönt och jag la mig direkt i den stora dubbelsängen som stod i Justin och mitt sovrum. Han la sig ner bredvid mig och jag la mig i hans famn. Han viskade något och kysste min panna och sedan sov jag tungt.
Den långa korridoren var mörk och instängd och luktade lik. Den fräna lukten av sprit letade sig in mot mig och gjorde så jag ökade stegen mot dörren på andra sidan. Jag fumlade med låset och ramlade nästan mot det kalla golvet när dörren öppnades. Jag tittade ut över omgivningen. Trädgården var liten och hade vita staket runt sig. Längst bort mitt emot mig stod en basketplan. Ganska liten och öde. Mot huset lutade blommor och buskar och en sommarstol som såg ut att vara övergiven åt kylan. Jag gick ut på gräset som knastrade av frosten när jag satte ner foten. Jag hörde hur gräset knastrade borta vid basketplanen. Jag gick snabbt och tyst dit. Det var nästan omöjligt att inte bli rädd att bli upptäckt. Jag saktade in och tittade in bakom stolpen. En ensam pojke satt där. Han hade en basketboll mellan händerna som han kastade upp och fångade. Han låg på nu på marken och kastade upp bollen igen. Han grät. Stora tårar föll ner från hans kinder och jag gick lite närmare honom. Han såg så ensam ut att det gjorde ont att se honom där. Jag satte mig på huk och kände något hårt under mina fötter. Jag tittade ner. Jag stod på en påse. Jag öppnade den och såg ett fotografi. En man stod och höll om pojkens axlar. Båda hade leenden på läpparna och lekfulla ögon.
- Leave me alone, en väsande röst kom från pojken som sakta kröp mot mig nu.
Jag ställde mig upp. Hjärtat bankade hårt i bröstet som om den ville springa här ifrån. Jag stannade kvar. Pojken kom närmare och närmare med samma väsande röst som sa samma sak. Tillslut började jag baka bakåt. Hjärtat gjorde så jag ville spy och rymma där ifrån.
- Men var den där mannen?, jag stannade igen och pekade mot fotografiet.
- Jeremy, rösten lät frågande.
Jag såg det nu. Den lilla pojken såg exakt ut som Justin när han var liten. Jag kände hur hjärtat lugnade ner sig och jag andades normalt igen medans jag nickade. Justin ryckte på axlarna igen sedan mörknade blicken mot mig. Han växte och blev större och äldre. Han kom emot mig och för varje steg växte han ett år. Snart stod han framför mig. Han var precis likadan som han var nu i verkligheten.
- Ingen vill ha dig Miranda jag kom bara tillbaka för barnet. Tror du jag vill ha dig?, ett skratt kom och han såg arg ut.
- Men jag...
- En ensam flicka som är barn till en våldtäktsman och en död familj. En som bara är ute efter pengar, fortsatte han och jag kände tårarna.
- Justin lämna mig ifred.
Han skakade på huvudet och jag skrek till honom att försvinna. Han tog ett starkt grepp om min handled och tvingade mig att sätta mig ner. Han tittade in i mina ögon och sedan sparkade han mig. Jag kämpade efter andan.
Justins Perspektiv
Miranda hade pratat i sömnen så jag hade gått ut efter att ta lite kvällsmat. Jag satte mig framför tv:n och slog på första bästa kanal. Det var en kriminal serie på och jag satte mig bekvämt. Det tog inte lång tid innan jag hörde snyftningar. Snart skrek Miranda. Hon skrek att någon skulle försvinna och låta henne vara. Jag blev rädd och sprang fort till vårt rum. Hon var ensam men hon hade en mardröm och en riktig illa sådan.
- Miranda det är lugnt det var bara en mardröm, sa jag och väckte henne.
Tårarna slutade inte och hon tittade bara häpet på mig som om hon var rädd för mig. Jag satte mig ner bredvid henne och la armarna om henne. Efter ett tag tog hon ett hårt tag om mig och torkade sina tårar.
- Förlåt Justin det var inte meningen det var bara en sån hemsk dröm, sa hon och kysste mig.
Hon berättade och jag kände hur det blev kallt inombords.
Kapitel 100 Baby Girl Bieber
jag nickade och gjorde som läkaren sagt. snart hörde jag ett barnskrik och hur Ryan skrattade.
- Miranda du klarade det.
Justins perspektiv
Jag hade slängt mobilen i soffan efter att Miranda lagt på. jag letade efter mamma men hittade varken henne eller Scooter någonstans. jag var tvungen att ta mig till Miranda men jag kunde inte bara åka även om jag ville. jag sprang till studion och såg Kenny sitta och vänta på mig. han ställde sig snabbt upp när han såg mitt ansikte och att jag var väldigt andfådd efter att ha letat efter mamma.
- Justin vad har hänt?, han lät orolig.
- Miranda... Barnet... Jag försökte... Jag måste... Miranda, jag kippade efter andan samtidigt som jag skulle förklara.
Kenny tog snabbt tag i min arm och vi kom ut i korridoren igen. Jag tittade på vänster och han åt höger en av dom roliga sidorna men just nu orkade jag inte skratta åt det efter som jag var så orolig för Miranda. jag visste att hon hade Ryan men jag förstod att hon måste vara livrädd. jag hörde hur Kenny pratade men jag var helt i egna tankar. jag kände en arm om mina axlar och hur någon ledde mig mot utgången. jag tittade upp och mötte Scooters oroliga ögon. han öppnade dörren och sedan satte jag mig i bilen. mamma satte sig bredvid mig och Kenny satte sig i framsättet med Scooter. hade jag hamnat i chock?
- Justin vi är framme Ryan möter dig okej?, frågade mamma och tittade på mig.
jag var blek och nickade så man knappt såg det. Kenny hjälpte mig ut och följde med mig in i sjukhuset och sedan la Ryan en hand på min rygg och log mot mig.
- Det är inget att oroa sig för. Miranda är jätte glad och hon väntar på dig, sa han och klappade mig på axeln.
Mirandas perspektiv
jag väntade i det ljusa rummet. Dom hade precis tagit ut Ashley och hon var så söt. Jag tittade på dörren när jag hörde Ryan prata med någon. In kom Justin, Ryan och Kenny. Justin såg väldigt blek och rädd ut men jag kramade snabbt om honom samtidigt som jag kysste honom på kinden. Han tog ett hårt tag om mig och tryckte mig närmare honom.
- det är inte precis som jag kommer försvinna, viskade jag
- det vet man aldrig, viskade han tillbaka och sedan kysste han mig.
Jag hade nästan glömt känslan av hans läppar mot mina även om det bara hade varit två dagar sedan vi hade kysst varandra.
- Så får vi se Ashley?, frågade Kenny.
Ryan nickade ivrigt åt oss och sprang iväg ut ur rummet. Jag skakade på huvudet, han var som ett uppspelt barn på julafton så fort det kom till Ashley. Han var gudfadern det hade jag och Justin bestämt för länge sen och Ryan tyckte så mycket om henne och kallade henne redan Baby Girl Bieber. Jag tyckte det lät otroligt gulligt att komma från honom som annars är så tuff av sig. Snart hörde man hur någon lugnt kom tillbaka och in genom rummet kom han med Ashley i sina armar. Han gav henne till Justin som satte sig ner på min sängkant. Han mumlade till henne och log fånigt åt henne.
- Kan vi få vara själva ett tag?, frågade jag och dom andra två nickade åt mig.
När dom stängt dörren så satte jag mig närmare Justin och log åt honom innan jag kysste honom. Vi små pratade lite och Justin tittade hela tiden på Ashley. Jag kunde knappt fatta heller att vi hade ett barn tillsammans. Dom där nio månaderna verkade inte existera längre och det kände som om det bara var igår som vi gifte oss. Ashley hade fötts den tionde november och var en frisk liten flicka med nästan askblond hår. Hon hade Justins hasselbruna ögon och sedan hans leende. Men hon liknade mig otroligt mycket.
- Hon är så vacker precis som sin mamma, sa Justin efter ett tag.
Jag log och kysste honom igen. Det kändes otroligt varmt i hjärtat att Justin satt här med mig just nu.
Justins Perspektiv
Miranda verkade lite borta men jag kunde inte skylla på henne. Hon hade varit ensam eller nästan ensam hon hade haft Ryan med sig men annars hade hon varit helt ensam när hon födde Ashley. Hon hade medgivit att hon varit rädd men nu var jag här. Jag hade gjort i ordning allt för detta ögonblick. Jag hade köpt ett litet hus ganska nära mormor och morfar och gjort i ordning allting. Jag hade två nycklar i mina jeans med mig och jag skulle ge den ena till Miranda. Min mobil pep till och Miranda tog Ashley i sin famn medans jag tittade vem som skickat sms till mig. Det var mamma.
- Miranda hur länge ska du och Ashley stanna här?
- Jag skrivs ut i kväll och hon skrivs ut i morgon kväll, sa hon och log.
Jag nickade och informerade mamma innan jag tog ett smygfoto av Miranda. Hon tittade ner på Ashley och lät det bruna håret falla ner över halva sitt ansikte. Ashley log och tittade upp i sin mors ögon. Jag loggade in på twitter och la ut bilden och skrev:
Our Healthy Baby Girl Bieber
Kapitel 99 You Did It
Jag kysste honom och sedan tittade jag ut över vattnet och såg fåglar som satte sig på vattenytan och flöt runt i cirklar. träden fällde några löv och Justin plockade en blomma och satte den bakom mitt öra.
Det instängda rummet låg i mörker och Justin låg och sov vid min sida. han andades mjukt och höll om mig. det var varmt och tryggt men endå visste jag att idag skulle han åka i väg i en vecka innan han kom tillbaka igen. Jag ställde mig upp och tittade mot kalendern. den mörka månaden November hade börjat. Jag rös över kylan som sakta åkte igenom min pyjamas. jag kunde inte fatta att Ashley snart skulle komma och jag började bli rädd. jag var van vid bebisar och vi hade gjort i ordning allting men ändå verkade det som om det fattades tusen saker i vårt liv.
- Miranda somna om hon är tre på morgonen.
Jag la mig ner i Justins famn igen. Han kysste mig på halsen och jag kände hans varma andedräkt mot huden. jag somnade snart om och lät mig bli lugn av min dröm.
Jag satt i Ryans rum och hjälpte honom att spela klart en nivå som var super svår. jag hade tråkigt eftersom Justin åkt för två timmar sedan. Jag var kvar i Canda och vi funderade på att flytta hit när Ashley fötts. Justin hade kollat hus men jag vet inte om han kommer överraska mig med något eller berätta.
- Nej Ryan slå med spaden, sa jag frustrerat och sjönk ner i sängen igen.
Han skrattade och jag började tänka igen. Ryan satte på spotify men det blev int emycket bättre eftersom han spelade sorliga låtar. snart kände jag en tår rulla ner för min kind och sedan en till. jag torkade argt bort dom och kände hur rodnaden skött upp i ansiktet på mig.
- Miranda det är en vecka han kommer tillbaka innan Ashley kommer.
- Det vet du inte, hon kanske blir tidig, sa jag och torkade bort mer tårar.
- Jag är hundra procent säker att han kommer vara där okej.
Jag nickade och tårarna slutade äntligen rinna. jag böt låt och satte på en mer popig låt. efter den kom Airplanes och jag tänkte på Kim och Kimberly. jag saknade hela mitt crew. Jga smsade Frank och bad om att få träffa alla igen och han sa att jag skulle ha en konsert i Januari när Ashley var född. jag skrev att jag längtade redan nu. Ryan va rmitt uppe i spelet så han märkte inte när jag gick in på hans dator. jag gick in på twitter men Justin hade inte twittrat något eller skrivit något på Facebook. jag gick in på alla möjliga sidor men det stod ingenting om Justin. till slut gick jag in på en fan blogg.
Justin Dumps Miranda for a crazy Fan
This Is The News from me to you and tonight we gonna talk about Bieber. He was seen kissing a fan. when we asked if it was true, he ignored us and didn't answer. Is he giving up on Miranda and his unborn child for this fan or is this just something that Bieber couldn't stop and now is embarrassed about?
Jag tappade andan när jag läste vidare och det kom upp flera bilder på tjejer som han kramade men den första bilden när han kysste den där blonda flickan så kändes det som om mitt hjärta slutade slå. jag mådde illa. och precis då ringde min mobil. det var Justin. jag gick ut ur rummet och in i badrummet.
- Hej Justin, sa jag och försökte låta så glad som möjligt.
- Miranda jag kan förklara, han lät ledsen.
- Förklara vad?, jag lät mindre glad men fortfarande nyfiken på om han skulle berätta.
- Kyssen, snälla Miranda lägg inte på jag kan förklara!
- Vad att det va rhon som kysste dig och du inte ville!
- Men jag...
- Justin lägg av du skulle sagt till pressen sanningen nu vet jag inte vad jag vill längre!
- men....
- Sluta säg Men Justin! Det är Inte Kul Längre! först Selena, sedan dina fans och min pappa och Chaz vad fan ska hända nu då! jag är så arg Justin.
- Miranda jag älskar dig snälla låt mig få en till chans.
jag stod tyst och hade tappat andan.
- miranda är du kvar?
- Justin mitt vatten gick precis.
Jag la snabbt på och sprang ut till Ryan. jag förklarade ganska osammanhängande eftersom jag hade fått panik. han lugnade mig och körde in mig till sjukhuset.
Jag låg i förlossningsrummet. jag svettades och Ryan höll min hand. han ryckte till då och då när jag tryckte hårdare.
- Dåligt tillfälle men vad var det jag sa, sa jag ansträngt.
Ryan svarade inte utan bara tittade längtansfullt på dörren. snart kom läkaren in och hon förklarade sakta hur allt skulle gå till. jag fick bedövning och fick ligga i säkert två timmar till. jag hade fortfarande ont i ryggen och jag tror att Ryan hade ganska ont i sin hand. snart kom läkaren in igen.
- Okej nu är det dags.
- Nej Justin har inte kommit än, sa jag med panik i rösten.
- Vi kan inte vänta längre.
Jag grät genom hela förlossningen och Ryan pratade uppmuntrande med mig. sjuksköterskorna runt oss gick runt i rummet och läkaren försökte få ut Ashley. jag låg där i vad som kändes som en evighet och jag var rädd. jag höll Ryans hand krampaktigt och jag hade ont i hela kroppen. jag orkade inte mer och allt jag kunde tänka på var Justin och hur mycket jag ville ha honom där.
- Miranda krysta nu en sista gång.
jag nickade och gjorde som läkaren sagt. snart hörde jag ett barnskrik och hur Ryan skrattade.
- Miranda du klarade det.
Kapitel 98 My Birthday
Ryan somnade snart men jag och Justin satte oss med ryggen mot honom och pratade lågmält om vad som kunde ha hänt på Chaz party. vi hade inte sett Ryan på en och en halv dag så jag hade mina funderingar.
jag vaknade och masserade mina tinnigar. jag orkade inte med allt som hade hänt. Chaz hade kommit och skrikit ut Justin och Ryan. han hade till och med slagit Ryan. Han hade get mig en kallblick och sedan gått där ifrån. efter det satt vi nästan aldrig inne. vi gick runt i staden och dom visade mig runt samtidigt som vi skrev autografer och tog foton. annars satt vi i parken eller trädgården och bara pratade. Vi hade nu inte sett Chaz på jätte länge och Ryan hade blivit bättre efter sin baksmälla. Jag slutade massera och tittade framför mig. klockan var sju på morgonen och Justin sov tungt bredvid mig. Idag fyllde jag sjutton år.
- Grattis!
Ryan hoppade fram bakom dörren och jag nickade mot honom. Jag stod och bakade tårta åt mig själv som oftas Mecky gjorde. det högg till i hjärtat när jag tänkte på Mecky. Jag forsatte och Ryan sjönk ner på en stol bakom mig. Han pratade och jag nickade och mm:ade och pratade lågt. snart var jag klar och visade Ryan vad jag hade gjort.
Han log åt mig och klappade händerna.
- Vad står på här nere? Wow har du gjort den, Justin kom ner med sömnen fortfaranade över sig.
- Ja man måste ju baka, sa jag och log.
Vi satte oss ner och jag började skratta.
- Tårta till frukost, mums!
killarna log mot mig och började äta.
Vi gick till biografen. vi skulle se en film som jag inte kunde namnet op men verkade intressant. Jag tog en stor popcornoch läsk och sedan satte jag mig ner i mitten och tog Justins hand när han satte sig bredvid mig. filmen började och så klart kom Alex Pettyfer upp i när bild. Det var Beastly vi skulle se. jag blev helt tagen av filmen och rynkade på näsan när Vanessa Hudgens sa nej till alla presenter men jag fattade varför. jag hade ätit upp nästan alla popcorn och läsken var slut när Justin viskade i mitt öra att han älskade mig. just då kände jag mig mest fet och äcklig men jag kysste honom ändå och log. när filmen var slut gick vi till parken. det hade blivit mörkt och månen speglade sig i vattnet. jag räknade stjärnorna ett tag innan jag tittade in i Justins ögon. jag log mot honom och sedan satte vi oss ner på bänken som jag suttit på förut när jag hade pratat med Aleu.
- Mirana jag skulle vilja sitta här med dig för evigt.
- Inte jag tänk att bli gammal på en bänk, sa jag och han skrattade.
- Grattis Miranda på sjutton års dagen.
Jag kysste honom och sedan tittade jag ut över vattnet och såg fåglar som satte sig på vattenytan och flöt runt i cirklar. träden fällde några löv och Justin plockade en blomma och satte den bakom mitt öra.
Kapitel 97 The Hangover
den var varm och skön och jag kände tårar falla ner för mina kinder.
- Jag älskar dig Justin.
- Och jag Dig Miranda, sa han och kysste mig.
Ryans perspektiv
Jag stängde dörren till huset och gick mot min bil. Jag åkte snabbt hem och tog en dusch innan jag tog på mig ett par säckiga jeans och en grå tröja. jag drog en keps över håret och drog sedan till Chaz. jag ve tinte om jag gillade honom eller inte längre men vi har alltid varit bästa vänner så det är lika bra att fixa ihop banden mellan oss.
Jag steg in genom dörren samtidigt som en tjej sprang ut. hon spydde på gården och musiken dånade i hela huset så fönstren skakade. Jag gick in och gick mot köket. jag tog ett glas och drack. vanlig cola tack och lov. man ska börja lugnt. jag gick in i vardagsrummet och hittade mest tjejer som dansade och dom flesta var riktigt fulla redan. Jag tog en plats p ådansgolvet och började dansa med en söt brunhårig tjej.
- Hejsan har vi inte träffats tidigare?, frågade hon med en honungslen röst.
- Nej tyvärr har vi inte det, sa jag och la mina armar runt henne.
hon fnissade och kysste mig. Hela min kropp villle ha mer när hon gick undan och ut i köket. jag följde efter men blev stoppad av Chaz. han räckte mig ett glas som jag genast började dricka ur. han började prata om Miranda och sedan Nathalie. jag nickade, instämde och slängde in kommentarer mellan alla glas jag drack av alkoholen.
Chaz perspektiv
När Ryan var till räkligt full skickade jag in honom i ett rum med tjejen som han pratat med förut. Han behövde något lugnande och själv stod jag och pratade med en kort blond tjej som knappt ens hade rört alkoholen. snart stängdes musiken av och en sport kille kom fram med en öltunna.
- SUPTÄVLING!!
alla andra började skrika och samlade runt tunnan och det gjorde jag också. snart såg jag Ryan komma ner och tjej bakom honom fixade till bh:n och drog upp dom alltför korta shortsen.
- Du kom upp, skrek killen till tjejen bakom Ryan.
Hon sprang lyddigt upp och ställde sig bredvid den korta tjejen jag hade pratat med. båda två drack och drack och det såg ut som Ryans tjej snart skulle svimma. den korta tjejen sprang snart ut och alla skrattade och kladde händerna åt Ryans tjej. Han tog henne i sina armar och kysste henne innan dom drog upp till sitt rum igen.
Mirandas perspektiv
(nu tid)
Jag gick genom huset och stannade vid fönsrtet som man såg ut genom gatan. jag såg hur Ryan kom emot huset och jag sprang fort ner. Jag öppnade dörren och hjälpte honom in. Han hade en baksmälla och var helt borta. Jag la honom i soffan och hämtade vatten och la en ispåse på hans svettiga panna.
- vad har hänt?, frågade Justin som kom oroligt emot mig.
jag satt på knä framför Ryan och tittade upp när Justin stod bredvid mig.
- Han är ganska bakfull.
Ryan somnade snart men jag och Justin satte oss med ryggen mot honom och pratade lågmält om vad som kunde ha hänt på Chaz party. vi hade inte sett Ryan på en och en halv dag så jag hade mina funderingar.
Kapitel 96 Back with you
- Jo Chaz har fest får jag gå?, han såg ledsen och gald ut.
- Sure go ahead, sa jag och log.
Justin nickade frånvarande. Ryan nickade och hem till sig. jag tittade på Justin och när han tittade in i mina ögon kysste jag honom passionerat. jag log mot hans läppar.
- När åker du igen?, frågade jag och ställde mig upp.
- Vi ska åka dagen efter du fyllt år, svarade Justin och följde efter mig.
- V?, frågade jag.
- Ja vi två, sa han och skrattade.
jag tänkte på det ett tag och sedan nickade jag och log. Vi gick ut på bakgården där Sam sprang runt samtidigt som Diane kastade en boll till honom. Justin kramade om sin mormor och jag satte mig bredvid. Min rygg gjorde ont och Diane räckte mig bollen. Sam hoppade runt vid mina fötter och jag kastade den färg glada bollen mot äppelträden. Han sprang efter den och kom glatt tillbaka med en i munnen.
Justin skrattade åt något och sedan vandrade min blick ifrån mig till Sam och sedan från Diane till Bruce som nyss kommit ut. och till sist stannade på min blick på Justin. han tittade ut på gatan och när jag gick till honom och tittade över hans axel såg jag hur ett par fans stod utan för huset. dom hade en stor banderoll där det stod
We support Justanda We are so Happy over Baby Amy <3
Justin gick ut och jag följde efter lite bakom honom. Han gick fram till tjejerna som var cirka tio stycken som alla började skrika när dom såg honom.
- Hejsan tjejer, sa han och kramade om den som stod närmast.
- Hej Justin, sa alla samtidigt och rodnade allihopa.
- Justin berättade du om Amy på twitter?, frågade jag.
- Nej men Ryan sa det i en intervju igår och vi är så glada för er skull, sa tjejen som Justin hade armen om.
- Justanda är ett snyggt parnamn, sa han och blinkade mot dom.
Jag log och sedan tog vi några bilder och både jag och Justin skrev våra autografer över banderollen. alla tjejerna var jätte trevliga och dom var verkligen speciella. inte för alla hade likadant blont hår eller att alla rodnade hela tiden. det var mer hur det skilde ett år från alla och längde gick också lite lekfullt mellan åldrarna. alla hade bruna ögon och ett söt leende som nådde ögonen. jag kom på mig själv att min blick fastnade på den minsta flickan. hon hade ljus gröna ögon och hade det blonda håret i flätor.
- Aleu är det du?, frågade jag och satte mig ner på huk framför flickan som nickade.
jag tog henne i min famn och kramade om henne.
- Jag har saknat dig Aleu.
- Och jag dig Miranda, sa hon och log stort.
- Och ni känner varandra, sa Justin och log samtidigt som han höll på med hennes flätor.
- Vi träffades i parken för ett tag sedan, Sa Aleu entusiastikt.
jag skrattade och pussade henne på kinden och sedan stod vi där och pratade i flera timmar.
När vi gått in igen var vi ganska kalla så vi sjönk ner i soffan och Justin la en filt runt oss och jag sjönk ner i hans famn. den var varm och skön och jag kände tårar falla ner för mina kinder.
- Jag älskar dig Justin.
- Och jag Dig Miranda, sa han och kysste mig.
Kapitel 95 Emotions
- Och vad har vi här?, den välbekanta rösten som jag hörde fick mig att kolla upp.
- Det var Mirandas idé.
- Jag tar på mig all ära, sa jag och kysste honom i dörröppningen.
Justin var äntligen hemma
Jag började gråta och kysste honom igen. mitt humör gick upp ner under kyssen. jag blev arg först efter som han tog så lång tid på sig att komma hit. jag blev glad för han höll om mig. jag var ledsen för han snart skulle åka igen. jag var avundsjuk för alla Beliebers fick honom. när han avslutade kyssen så log han mot mig. jag började skratta och torkade bort tårarna. jag satte mig ner igen och Justin började äta på den kladdkakan som var kvar.
- detta är riktigt gott, sa han med munnen full.
- vi hjälpte varandra, sa Ryan och log stolt.
Jag himlade med ögonen och tittade på Ryan. han hade suttit bredvid mig för det mesta och han hade mest rört om och plockat fram. men jag var glad för den minsta lilla hjälp jag kunde få. jag började plocka undan medans killarna pratade och Justin åt. snart var jag klar och väntade på att plocka undan Justins tallrik.
- Miranda jag hörde om....
- Jag vill inte prata om det.
Jag visste inte vad han hade hört eller vad han tänkte säga men jag ville inte prata om det vad det nu var. jag kom att Chaz hade berättat om kyssen. jag frös till is och det märkte Justin.
- Jo om kyssen Miranda ta det lugnt jag tror på dig, han kysste min panna.
jag log blekt och slappnade av så gott jag kunde. känslorna började fara runt i kroppen igen.
Vi gick alla upp till Justins rum och jag kom på att jag snart skulle fylla år. det kändes skönt att snart bli sjutton så man inte blev som en av dom på 16 and pregnant. Mecky hade blivit erbjuden att vara med men hon hade tackat nej. och nu blev jag glad över det. men jag höll min graviditet ganska hemlig på grund av alla beliebers som man inte visste skulle göra. dom kunde bli allt från super galda till jätte arga. Justin vågade inte chansa och jag fortstod honom. tänk att förlora sin ofödda dotter. jag började gråta helt hysteriskt.
- Men gumman vad är det?, frågade han och kramade om mig.
- Förlåt jag bara tänkte lite, sa jag och lugnande ner mig själv igen.
han nickade och pussade mig på kinden innan Ryan satte på en film och jag fick sitta i Justins knä. han smekte min mage och då och då mumlade han något och jag kunde känna hur hon sparkade till och Justin började skratta och såg jätte glad ut. han satt så hela filmen även om jag och Ryan konsentrerade oss på filmen kändes det lugnt att höra Justins mumel och skratt. även om jag fick lite ont för varje spark så gjorde det inget efter som jag fick höra Justin skratta igen. filmen var snart slut och Justin smekte min mage med sitt pekfinger. ryan tittade på oss och la en hand på min mage och precis då sparkade hon och Ryan log förtjust. jag skrattad eåt hans min och Justin återgick till att smeka mig medans Ryan började spela xbox. där inne på Justins rum satt vi fem timmar. jag visade Ryan hur man spelade och Justin satt och mumlade till barnet samtidigt som han aldrig släppte hans hand från min mage. de tvar riktigt gulligt.
Ryans mobil började ringa och han svarade med ett stelt Hallå?. han svarade kort och jag förstod nästan direkt att Chaz ringt. han satt så några minuter sedan la han på.
- Jo Chaz har fest får jag gå?, han såg ledsen och gald ut.
- Sure go ahead, sa jag och log.
Justin nickade frånvarande. Ryan nickade och hem till sig. jag tittade på Justin och när han tittade in i mina ögon kysste jag honom passionerat. jag log mot hans läppar.
Kapitel 94 Kladdkaka och kärlek
jag twittrade lite och sedan tittade jag på vad dom andra skrivit och såg även att jag fått flera nya followers och jag följde några av dom tillbaka. efter det stängde jag av datorn och la mig i sängen. jag somnade snart och jag tänkte på Justins leende och att han snart skulle komma hem.
Jag vaknade och gnuggade ögonen samtidigt som jag gäspade stort.
- vad gullig du är när du är trött.
- Tack, sa jag och gäspade igen.
Jag satte mig upp och kände hur magen blivit större. jag suckade och gick in i badrummet. jag duschade och satte på mig kläder. mamma kläder var riktigt bekväma men jag saknade mina mode kläder. när jag kom ut igen borstade jag håret och sedan tittade jag på Ryan.
- vad ska vi göra idag?
- inget speciellt vad vill du göra?
- vet inte men jag vill ha kladdkaka.
- Till frukost?
- mhm, sa jag och nickade.
Jag ställde mig up och gick till datorn där jag drog ut ett recept. Ryan kom snabbt med ner til köket och hjälpte mig att baka säkert sju formar kladdkakor. medans dom stod i ugnen så gjorde vi glasyr, grädde och tog fram strössel och maränger och chokladbitar att ha på. när äggklockan ringde så var jag först till ugnen att ta ut dom. Ryan stod och göll i en stor bricka som jag lastade alla kladdkakor på. han skrattade när jag travade dom på varnadra. vi ställde ner dom på bordet och lät dom svalna i fem minuter innan vi började dekorera dom.
jag tog en bit av varje och sedan åt jag samtidigt som Ryan tog två bitar av dom närmaste. vi satt där tills jag ätit så mycket jag orkat. det var en kvar. fast Ryan hade även han ätit ganska mycket. vi satt och skrattade medans vi pratade.
- Och vad har vi här?, den välbekanta rösten som jag hörde fick mig att kolla upp.
- Det var Mirandas idé.
- Jag tar på mig all ära, sa jag och kysste honom i dörröppningen.
Justin var äntligen hemma
too bad
Sorry men syrran kommer döda mig om jag skriver ett kapitel efter som klockan är mycket och hon ska sova. men jag lovar 2 imorgon kanske till ohc med tre om jag hinner. men som sagt denna novell kommer snart ta slut och då tänkte jag lägga upp min skolnovell som jag skrev för ett tag sedan. efter den vet jag inte om jag tar den som Mai och jag skrivit ihop eller om jga ska börja skriva på den som jag redan börjat på? vi får se hur Mai tycker fast om hon vill ha längre tid har jag som sagt en plan B. hoppas ni inte blir för sura nu men vi ses imorgon
Peace Keys♥
Peace Keys♥
Kapitel 93 Aleu
jag var fullt uppe i mina tankar att jag inte såg den snabba bilen som missade mig med några centimeter. jag log åt föraren och han vinkade ursäktande mot mig. alla i Canada var verkligen jätte snälla. jag kom på mig själv att vilja bo här efter att jag fått Ashley. tänk vad skönt för Justin att ha nästan hela familj på samma ställe.
Jag gick bort mot affärerna. allt såg ut precis som hemma. allt var gammal men ändå så nytt. jag hälsade på alla och Canda var verkligen trevligt. Stratford välkomnade mig precis som den jag var och jag hade aldrig blivit så välkomnad förut. jag gick saktare och kom mot en park. vattnet låg stilla och träden som höjde sig över den lekte i vinden. folk gick med sina barn och pekade på fåglarna som flög över parken. alla stannade och log mot mig och jag log tillbaka. jag satte mig snart på en stor bänk och tittade mot det stilla vatnnet. på gräset framför satt en tre barnsfamilj. mamman och pappan satt i en vild diskusion medans den äldsta pojken satt och läste för den yngsta flickan. mellan barnet som var en blond tejej med långa flätor gick runt filten. hon blev inte yr utan fortsatte och gick snabbare och snabbare. snart stanade hon och tittade ner i vattnet mot sin spegelbild. hennes flätor hamnade i vattnet och när hon ställde sig upp så droppade vatten från dom. hon gick mot mig och satte sig på bänken. hon klättrade upp efter som hon var för kort och det var ganska gulligt. hon log mot mig och sträckte fram sin hand mot mig. jag skakade den och hon fnittrade till.
- Jag heter Aleu, sa hon och drog ut vattnet från håret.
- Jag heter Miranda.
- Du är trevlig.
- Du med Aleu, sa ja goch log stort mot den lilla flickan.
- Du är gift med Bieber eller hur?
- ja det är jag, sa jag och skrattade lite smått.
- Jag är fem hur gammal är du?, hon la huvudet på sneden.
- Jag är sexton men fyller sjutton om tre veckor.
- jag trodde du var äldre, sa hon och rätade på sig.
- många tror det, sa jag och började små skratta igen.
Hon satt och tittade in i mina ögon och hennes ljus gröna såg ut precis som mina. jag tänkte henne med brunt hår och kom att tänka på att hon liknade mig ganska mycket.
- Aleu kom tillbaka hit!, skrek hennes mamma.
- Hejdå Miranda.
hon kramade om mig och sprang ifrån mig.
familjen såg glad ut och jag saknade Mecky. jag ställde mig upp och vinkade hej då till Aleu innan jag lämnade parken. jag gick tillbaka till huset och in till Ryan som fortfarande spelade. jag slog till honom p huvudet.
- Du borde få fyrkantiga ögon.
han kände efter och log stort mot mig.
- Men det har jag inte så haha, han lät lite små sur men visade ändå det stora leendet.
jag var tillbaka till det stora huset och Ryan kom in efter mig. jag stängde dörren till Mecky och Chaz rum och även dörren till Aarons rum. jag suckade och tänkte en vecka sedan kommer Justin. jag saknade honom och behovet att se honom igen växte. jag saknade honom. jag tog fram datorn och gick in på en blogg. en stor bild på Justin dök upp och det stod hur mycket tjejen älskade Justin. jag kommenterade och sedan tittade jag en extra gång på bilden innan jag gick in på twitter istället. jag twittrade lite och sedan tittade jag på vad dom andra skrivit och såg även att jag fått flera nya followers och jag följde några av dom tillbaka. efter det stängde jag av datorn och la mig i sängen. jag somnade snart och jag tänkte på Justins leende och att han snart skulle komma hem.
Kapitel 92 Oh Canada
Jag reste mig argt upp och stormade ut ur rumemt och in i badrummet. rädd för att säga något annat som jag senare skulle ångra. Jag älskade Justin och jag visste att arbetet var viktigt. Jag var glad att han skickat Scooter men jag var arg att han inte trodde att jag kunde ta hand om mig själv.
jag tvättade ansiktet och sjänk ner på golvet. kaklet svalde mina varma händer och jag lugnade mig något. jag var irriterad och försökte att inte tänka på något men det gick inte bra alls. jag svalde och försökte se varför jag blivit arg. det gick inte och jag ställde mig upp och tittade in i spegeln. mitt hår hade växt under tiden. det hade blivit mörkt brunt och nådde mina axlar. det var tjockt och jag hade blivit ganska mullig sedan jag blivit gravid. mina ögon var svarta i ljuset. jag blinkade någr agånger och snart var dom tillbaka till ljus gröna. jag öppnade dörren och gick tillbaka till rummet. Ryan satt och spelade något spel men Scooter var försvunnen. Jag sjönk ner på sängen och tittade på när Ryan spelade.
- Nej åk till vänster och slå till monstret i magen.
Ryan gjorde som jag sa och sedan vann han levlet. han log stort mot mig och gav mig en high five. jag log stort tillbaka och sedan gick jag ner till köket. jag tittade mig omkring och sedan gick jag ut till gården. Justins hund kom fram springandes till mig och jag klappade honom och satte mig ner i gräset. Bruce kom och satte sig på stolen bakom mig.
- Miranda du är en snäll flicka.
- Tack så mycket, sa jag och log.
- Justin älskar dig verkligen, jag har aldrig sett den pojken lyckligare.
- Jag älskar honom också, sa jag och klappade Sam igen.
- fast jag tycker det är lite tidigt med barn.
- Det är det men jag är van vid att ta hand om barn. Aaron har jag tagit hand om ända sedan han kom till barnhemmet. jag saknar honom otroligt mycket.
- Jeremy tar väl hand om honom.
- jag vet han är en bra pappa och jag är glad att tar hand om Aaron.
Bruce log stort och klappade mig på axeln.
- Du är en förståndig ung kvinna det kan bli något stort med dig.
jag visste inte var jag skulle svara så jag tittade bort på äppelträden som stod på bakgården några meter ifrån mig. jag ställde mig upp och tog ner ett äpple.
utan att jag tänkte på det gick jag ut på gatan och tog en promenad. jag var fullt uppe i mina tankar att jag inte såg den snabba bilen som missade mig med några centimeter. jag log åt föraren och han vinkade ursäktande mot mig. alla i Canada var verkligen jätte snälla. jag kom på mig själv att vilja bo här efter att jag fått Ashley. tänk vad skönt för Justin att ha nästan hela familj på samma ställe.
Kapitel 91 come home soon
- Om kyssen som jag inte ville göra och sedan hur jag gick där ifrån?
- ahh fast hans sida av hur du kysste honom och hur han blev besviken på dig.
- äsch han ljuger det är det enda han någonsin har gjort efter att Justin och jag har gift oss.
Ryan nickade och sedan la jag mig ner igen. tankarna var som en virvelvind och jag blev alldeles yr.
Jag tittade stint framför mig. Chaz hade berättat allt för Justin men han hade berättat precis samma historia som han berättat för Ryan. Justin hade skickat ett sms till mig och det var att vi skulle prata när han kom hem. han var arg och hade inte svarat på mina sms. Ryan hade lagt en arm om mina axlar och jag var för trött för att ta mig ur hans grepp. jag rörde mig stelt och kände mig illamående. hur kunde han lita på Chaz efter allt Chaz hade gjort. jag var arg och det enda jag kunde tänka på var att sova mig igenom dom tre veckorna som återstod. tänk att tiden hade gått så snabbt och at jag och Justin snart varit tillsammans i ett år. jag rös vi tanken och försökte ställa mig upp men Ryan tvingade mig att sätta mig ner igen. han hade varit tyst ända sedan Justin ringt mig och sedan bet om att få prata med Ryan.
- Ryan kan du hämta något att dricka?, frågade jag och svalde.
Han nickade och försvann ner för trappan. jag bäddade ner mig och drog in Justins lukt. jag slöt ögonen och tänkte på när vi hade legat i kuddrummet efter att mitt ben fortfarande gjorde ont. hur rädd han blev när jag fått ont. hur vi hade somnat i det och sedan hur jag fick klädpanik när jag vaknade.
mellan allt tänkande och ljudet av hur Diane, Bruce och RYan höll på nere i köket så somnade jag. jag drömde inget speciellt och när jag vaknade kom jag bara ihåg det svarta tom rummet i hjärnan där jag oftas brukade komma ihåg drömmarna. rummet luktade varm choklad och grädde. jag tittade upp och fick se Ryan sitta med ryggenemot mig. han drack ur en mugg och den andra stod på golvet bredvid honom. grädden hade nästan smält bort men koppen var fortfarande varm. jag tog upp koppen och satte mig ner bredvid Ryan. han log så stort han förmådde men jag såg fortfarande ränderna på hans kinder som visade att han nyss hade gårtit.
- det var ingens fel att Chaz gjorde som han gjorde, sa Ryan och sedan tog han en till klunk.
Vi satt där tills vi båda hade druckit upp. orden hängde fortfarande i luften men vi brydde oss inte om dom. allt hade stannat och snart hörde vi en knackning nere på dörren. det var redan kväll och jag chansade på att hon var runt åtta. någon öppnade och jag hörde hur dom pratade med varandra innan en av dom började gå upp för trapporna. in i rummet kom Scooter. han såg inte ut att ha sovit och han var orakad.
- Miranda säg att Chaz ljuger, han lät skakig på rösten.
- Så klart han ljuger. Han älskar mig och vill inte att jag och Justin ska vara tillsammans. Han kysste mig precis som han brukade våldta mig. Allt är Chaz fel och nu kan ingen stoppa att jag och Justin kommer göra slut. Han litar inte på mig längre och det är Chaz fel!, min röst var kall och hård.
- Miranda, Justin skickade mig för han kunde inte sluta med sin konsert. Han vill veta att du mår bra och att allt bara var en bluff. Han litar inte på Chaz längre.
- Jag mår bra så du kan berätta för Mr. Popstjärna att allt är bra och berätta att jag vill ha hem honom så fort som möjligt, min röst lät likadant och jag blev nästan rädd för mig själv.
Jag reste mig argt upp och stormade ut ur rumemt och in i badrummet. rädd för att säga något annat som jag senare skulle ångra. Jag älskade Justin och jag visste att arbetet var viktigt. Jag var glad att han skickat Scooter men jag var arg att han inte trodde att jag kunde ta hand om mig själv.
- ahh fast hans sida av hur du kysste honom och hur han blev besviken på dig.
- äsch han ljuger det är det enda han någonsin har gjort efter att Justin och jag har gift oss.
Ryan nickade och sedan la jag mig ner igen. tankarna var som en virvelvind och jag blev alldeles yr.
Jag tittade stint framför mig. Chaz hade berättat allt för Justin men han hade berättat precis samma historia som han berättat för Ryan. Justin hade skickat ett sms till mig och det var att vi skulle prata när han kom hem. han var arg och hade inte svarat på mina sms. Ryan hade lagt en arm om mina axlar och jag var för trött för att ta mig ur hans grepp. jag rörde mig stelt och kände mig illamående. hur kunde han lita på Chaz efter allt Chaz hade gjort. jag var arg och det enda jag kunde tänka på var att sova mig igenom dom tre veckorna som återstod. tänk att tiden hade gått så snabbt och at jag och Justin snart varit tillsammans i ett år. jag rös vi tanken och försökte ställa mig upp men Ryan tvingade mig att sätta mig ner igen. han hade varit tyst ända sedan Justin ringt mig och sedan bet om att få prata med Ryan.
- Ryan kan du hämta något att dricka?, frågade jag och svalde.
Han nickade och försvann ner för trappan. jag bäddade ner mig och drog in Justins lukt. jag slöt ögonen och tänkte på när vi hade legat i kuddrummet efter att mitt ben fortfarande gjorde ont. hur rädd han blev när jag fått ont. hur vi hade somnat i det och sedan hur jag fick klädpanik när jag vaknade.
mellan allt tänkande och ljudet av hur Diane, Bruce och RYan höll på nere i köket så somnade jag. jag drömde inget speciellt och när jag vaknade kom jag bara ihåg det svarta tom rummet i hjärnan där jag oftas brukade komma ihåg drömmarna. rummet luktade varm choklad och grädde. jag tittade upp och fick se Ryan sitta med ryggenemot mig. han drack ur en mugg och den andra stod på golvet bredvid honom. grädden hade nästan smält bort men koppen var fortfarande varm. jag tog upp koppen och satte mig ner bredvid Ryan. han log så stort han förmådde men jag såg fortfarande ränderna på hans kinder som visade att han nyss hade gårtit.
- det var ingens fel att Chaz gjorde som han gjorde, sa Ryan och sedan tog han en till klunk.
Vi satt där tills vi båda hade druckit upp. orden hängde fortfarande i luften men vi brydde oss inte om dom. allt hade stannat och snart hörde vi en knackning nere på dörren. det var redan kväll och jag chansade på att hon var runt åtta. någon öppnade och jag hörde hur dom pratade med varandra innan en av dom började gå upp för trapporna. in i rummet kom Scooter. han såg inte ut att ha sovit och han var orakad.
- Miranda säg att Chaz ljuger, han lät skakig på rösten.
- Så klart han ljuger. Han älskar mig och vill inte att jag och Justin ska vara tillsammans. Han kysste mig precis som han brukade våldta mig. Allt är Chaz fel och nu kan ingen stoppa att jag och Justin kommer göra slut. Han litar inte på mig längre och det är Chaz fel!, min röst var kall och hård.
- Miranda, Justin skickade mig för han kunde inte sluta med sin konsert. Han vill veta att du mår bra och att allt bara var en bluff. Han litar inte på Chaz längre.
- Jag mår bra så du kan berätta för Mr. Popstjärna att allt är bra och berätta att jag vill ha hem honom så fort som möjligt, min röst lät likadant och jag blev nästan rädd för mig själv.
Jag reste mig argt upp och stormade ut ur rumemt och in i badrummet. rädd för att säga något annat som jag senare skulle ångra. Jag älskade Justin och jag visste att arbetet var viktigt. Jag var glad att han skickat Scooter men jag var arg att han inte trodde att jag kunde ta hand om mig själv.
Kapitel 90 Interesting
- Chaz jag kan inte ha känslor för dig efter allt du har gjort och jag äskar Justin!
- Varför kom du då?, han lält irriterad.
- För Nathalie, mina ord tystnade som om jag aldrig sagt något.
Jag gick ut ur huset igen och började gå mot ett hus jag visste skulle välkomna mig. Mina steg blev snabbare men jag hade inte orken att springa. snart blev jag anfådd och sedan knackade jag på dörren. Jag möttes av ett leende och en varm kram som betydde att allt skulle ordna sig.
- Förlåt att jga kommer hit utan för varning.
- Det är lugnt gumman du kan komma hit när du vill, sa Bruce och jag log.
det var hemtrevligt och samtidigt kändes det inte som om jag var i Canada. Jag tittade över allt omkring mig och kände ett slag i magen. jag masserade och sedan satte jag mig ner i köket där Diane höll på med att baka och laga mat. det var varmt och jag kände mig inte tvungen att säga något.
- Hur mår du?
- Bra, sa jag och log mot henne.
- Justin berättade om barnet ha rni döpt henne ännu?
- nej inte än men jag tror vi kommer ta Ashley. fast hon kommer inte komma på ett tag så vi har god tid på oss att fixa i ordning några saker i huset.
Diane nickade. hon stannade upp i en rörelse och tittade bakåt. hon vinkade och sedan återgick hon till arbetet. jag tittade bakom mig och såg Ryan. Jag log och vinkade jag med efter som jag älskade det tysta köket.
- Jag hörde om Mecky förlåt, sa han.
- det fanns inget att göra, sa jag och skakade på huvudet.
- Förlåt att jag lämnade dig ensam med Chaz.
- nej det är lugnt, sa jag och skakade på huvudet igen.
Han tystnade och nickade. han tittade på mobilen och sedan skrev han ett sms jag bryde mig inte så mycket efter som jag hade blicken på Justins mormor. hon bakade och rörde om och allt såg så lät ut att hon inte ens tittade i nåt recept och verkade helt inne i vad hon gjorde.
Jag drog själv upp mobilen och filmade henne lite och sedan stängde jag av videokameran och gick in på internet. jag surfade lite på nätet och hittade en tumblr sida
http://ithinkimightveinhaledyou.tumblr.com/page/4
jag blev helt förälskad i bilderna och sedan stängde jag av mobilen. Ryan hade inspekterat mig hela tiden. som om han väntade sig att jag skulle säga något intressant.
jag ställde mig upp och utan att tänka på det gick jag upp till Justins rum. det luktade Justin och jag la mig ner i sängen. Ryan satte sig ner vid fotändan och tittade på mig.
- Vad tror du jag ska ramla ur sängen eller?, frågade jag när jag inte stod ut med blicken längre.
- Haha nej jag tror nog du ligger säkert.
- varför tittar du sådär på mig då?, frågade jag och satte mig upp.
-för Chaz berättade.
- Om kyssen som jag inte ville göra och sedan hur jag gick där ifrån?
- ahh fast hans sida av hur du kysste honom och hur han blev besviken på dig.
- äsch han ljuger det är det enda han någonsin har gjort efter att Justin och jag har gift oss.
Ryan nickade och sedan la jag mig ner igen. tankarna var som en virvelvind och jag blev alldeles yr.
- Varför kom du då?, han lält irriterad.
- För Nathalie, mina ord tystnade som om jag aldrig sagt något.
Jag gick ut ur huset igen och började gå mot ett hus jag visste skulle välkomna mig. Mina steg blev snabbare men jag hade inte orken att springa. snart blev jag anfådd och sedan knackade jag på dörren. Jag möttes av ett leende och en varm kram som betydde att allt skulle ordna sig.
- Förlåt att jga kommer hit utan för varning.
- Det är lugnt gumman du kan komma hit när du vill, sa Bruce och jag log.
det var hemtrevligt och samtidigt kändes det inte som om jag var i Canada. Jag tittade över allt omkring mig och kände ett slag i magen. jag masserade och sedan satte jag mig ner i köket där Diane höll på med att baka och laga mat. det var varmt och jag kände mig inte tvungen att säga något.
- Hur mår du?
- Bra, sa jag och log mot henne.
- Justin berättade om barnet ha rni döpt henne ännu?
- nej inte än men jag tror vi kommer ta Ashley. fast hon kommer inte komma på ett tag så vi har god tid på oss att fixa i ordning några saker i huset.
Diane nickade. hon stannade upp i en rörelse och tittade bakåt. hon vinkade och sedan återgick hon till arbetet. jag tittade bakom mig och såg Ryan. Jag log och vinkade jag med efter som jag älskade det tysta köket.
- Jag hörde om Mecky förlåt, sa han.
- det fanns inget att göra, sa jag och skakade på huvudet.
- Förlåt att jag lämnade dig ensam med Chaz.
- nej det är lugnt, sa jag och skakade på huvudet igen.
Han tystnade och nickade. han tittade på mobilen och sedan skrev han ett sms jag bryde mig inte så mycket efter som jag hade blicken på Justins mormor. hon bakade och rörde om och allt såg så lät ut att hon inte ens tittade i nåt recept och verkade helt inne i vad hon gjorde.
Jag drog själv upp mobilen och filmade henne lite och sedan stängde jag av videokameran och gick in på internet. jag surfade lite på nätet och hittade en tumblr sida
http://ithinkimightveinhaledyou.tumblr.com/page/4
jag blev helt förälskad i bilderna och sedan stängde jag av mobilen. Ryan hade inspekterat mig hela tiden. som om han väntade sig att jag skulle säga något intressant.
jag ställde mig upp och utan att tänka på det gick jag upp till Justins rum. det luktade Justin och jag la mig ner i sängen. Ryan satte sig ner vid fotändan och tittade på mig.
- Vad tror du jag ska ramla ur sängen eller?, frågade jag när jag inte stod ut med blicken längre.
- Haha nej jag tror nog du ligger säkert.
- varför tittar du sådär på mig då?, frågade jag och satte mig upp.
-för Chaz berättade.
- Om kyssen som jag inte ville göra och sedan hur jag gick där ifrån?
- ahh fast hans sida av hur du kysste honom och hur han blev besviken på dig.
- äsch han ljuger det är det enda han någonsin har gjort efter att Justin och jag har gift oss.
Ryan nickade och sedan la jag mig ner igen. tankarna var som en virvelvind och jag blev alldeles yr.
Kapitel 89 Chaz Return
han drog mig upp från stolen och tittade djupt in i mina ögon.
när jag kom ut i stadens vimel kunde jag inget annat än att stanna och dra in den ukna lukten av stad och andas in den dåliga luften som vanligt vis brukade göra mig yr. jag började gå och precis då ringde min mobil.
- Jag hallå det är Miranda?, sa jag och började tänka på allt annat.
- Miranda tack och lov att du svara jag har varit så orolig jag behöver din hjälp!
- Chaz?
- Ja snäll skynda dig hit!
- visst boka flygbiljett så kommer jag direkt.
jag la surt på och vände mig om och gick mot flygplatsen.
Jag knackade på och dörren flög upp. Chaz hade mörka ringar under ögonen och förutom det såg han stressad och arg ut. en tår ran ner för hans kind. det första jag tänkte på var Nathalie. jag sprang upp för trappan och in genom dörren där jag antog att hon låg. Hon sov lugnt och jag rynkade ögonbrynen.
- Chaz varför ville du att jag skulle komma egentligen?
Han tittade in i mina ögon och jag såg det där leendet som han alltid brukade få när han skulle...
jag tvingade bort tankarna och tittade istället argt tillbaka och för första gången ryggade han undan. jag blev förvånad och släppte min blick. han la en hand på min kind och drog mig in i hans öppna famn.
Jag bröt kyssen och puttade bort honom från mig.
- Chaz jag kan inte ha känslor för dig efter allt du har gjort och jag äskar Justin!
- Varför kom du då?, han lält irriterad.
- För Nathalie, mina ord tystnade som om jag aldrig sagt något.
- Jag älskar dig mer än allt annat okej?
jag nickade.
- Jag älskar dig också,sa jag och kände flera tårar komma.
Han torkade bort dom och kysste mig passionerat och Intensivt sedan försvann han igen.
Jag satt fortfarande i Studion jag hade precis sjungit klart med P!nk och vi hade byt nummer och hon sa att det bara var att ringa om det var något. hon ville även ha sms när jag fått barnet. Vi kom jätte bra överens och hon var jätte rolig att arbeta med.när jag kom ut i stadens vimel kunde jag inget annat än att stanna och dra in den ukna lukten av stad och andas in den dåliga luften som vanligt vis brukade göra mig yr. jag började gå och precis då ringde min mobil.
- Jag hallå det är Miranda?, sa jag och började tänka på allt annat.
- Miranda tack och lov att du svara jag har varit så orolig jag behöver din hjälp!
- Chaz?
- Ja snäll skynda dig hit!
- visst boka flygbiljett så kommer jag direkt.
jag la surt på och vände mig om och gick mot flygplatsen.
Jag knackade på och dörren flög upp. Chaz hade mörka ringar under ögonen och förutom det såg han stressad och arg ut. en tår ran ner för hans kind. det första jag tänkte på var Nathalie. jag sprang upp för trappan och in genom dörren där jag antog att hon låg. Hon sov lugnt och jag rynkade ögonbrynen.
- Chaz varför ville du att jag skulle komma egentligen?
Han tittade in i mina ögon och jag såg det där leendet som han alltid brukade få när han skulle...
jag tvingade bort tankarna och tittade istället argt tillbaka och för första gången ryggade han undan. jag blev förvånad och släppte min blick. han la en hand på min kind och drog mig in i hans öppna famn.
Jag bröt kyssen och puttade bort honom från mig.
- Chaz jag kan inte ha känslor för dig efter allt du har gjort och jag äskar Justin!
- Varför kom du då?, han lält irriterad.
- För Nathalie, mina ord tystnade som om jag aldrig sagt något.
Kapitel 88 It's Okay
- ahh Hallå, ja hon är här. hm.. nej, ja men.. okej.. vänta va?, jadå snart vänta
Hörde jag Justin svara på några frågor. Han räckte telefonen till mig.
jag tog emot den och svalde hårt
- Ja Hallå?
- Miranda jag har försökt fått tag på dig hur länge som helst hur mår du?, det var Frank på andra sidan telefonen.
- Oh hej Frank nej jag mår jätte bra vad vill du?, frågade jag och tittade ner på mina naglar.
- Jo det är så här att du ska göra duett med Justin om sju timmar och efter det en duett med P!nk.
- Vad roligt, sa jag och sken upp.
- så du får vila så mycket du kan och du måste lova att sluta när du känner dig dåligt. kom ihåg du äter för två nu.
- hihi jag vet, sa jag och skrattade nervöst.
- jag är så stolt över dig Miranda, sa han och han lät verkligen som om han var min pappa.
- Tack Frank det betyder mycket.
vi la på och jag berättade för Justin att vi skulle vara i studion om sju timmar. Lynn skulle följa med och sedan skulle vi vara där resten av dagen.
I knew that this day will come
You looked me in my eyes and said you love me
I told you the same
Someone knocked on my door but I turned away
Look me in my eyes and say it's okay
someone stool my heart but threw it away
Look me in my eyes and say it's okay
Never again I do the same
Never again you leave me to say
It's never okay
I Love you
Youre perfect and there's nothing wrong with you
You have my heart and you got it skip a beat
You Love me
I'm the only girl that you want
somehow you only look at me
Someone knocked on my door but I turned away
Look me in my eyes and say it's okay
someone stool my heart but threw it away
Look me in my eyes and say it's okay
Tell me that this isen't some wicked dream
Tell me you are here to stay
Tell me that I'm yours and no one can
change that couse you love me like no one else
Someone knocked on my door but I turned away
Look me in my eyes and say it's okay
someone stool my heart but threw it away
Look me in my eyes and say it's okay
i can't believe it
we're togheter no matter what
youre on my side and youre here to stay
I just gotta say
I Love You
Jag sjöng och Justin kom in och ibland sjöng han. det lät helt otroligt och jag älskade hela låten.
när låten var slut kysste Justinmig och sedan gick vi ut till frank och Scooter. Vi hörde låten och vi nickade nöjda båda två. det hade bara tagit en tagning. Jag kysste Justin igen. Scooter sa något till justin och jag satte mig ner och drack vatten. jag kände mig lite yr men det var lugnt. jag var oftas yr nu för tiden efter jag hade sjungit. jag ställde mig upp när Justin kom emot mig. hankysste mig en sista gång innan han berättade att han måste tilbaka till sin turné. men vi skulle ses igen om en månad. jag nickade och precis när han lämnade rummet kände jag en tår trilla ner för kinden. jag satte mig ner och suckade djupt innan fler tårar kom. Justin kom in genom dörren igen. han drog mig upp från stolen och tittade djupt in i mina ögon.
- Jag älskar dig mer än allt annat okej?
jag nickade.
- Jag älskar dig också,sa jag och kände flera tårar komma.
Han torkade bort dom och kysste mig passionerat och Intensivt sedan försvann han igen.
Kapitel 87 Best Movie Ever
- woho det är skönt att vara hemma, skrek jag när jag steg in i huset.
Justi skrattade åt mig och pussade mig på kinden. han skulle åka om exakt 18 timmar 24 minuter och 3 sekunder. vilket suger eftersom jag inte vill vara ensam.
Jag låg i sängen och hade ont i ryggen igen. jag satte mig upp och masserade igen. varför gjorde det ont för?! jag vart irriterad och sedan la jag mig ner. Justin kom in precis när jag lagt mig till rätta.
- Miranda upp och hoppa då ska med ner till åtminstone vardagsrummet, jag nickade nästan omärckbart och reste mig upp.
jag gick fram till Justin och kysste honom innan jag gick nerför trappan. för varje steg gjorde ryggen ondare. när jag kom ner satt Lynn i soffan och hon var snabb nog att springa fram och krama mig innan hon satt ner igen med mig i sitt knä.
- Usch du börjar bli tyngre, sa hon på svenska.
Hon var så van att prata svenska med mig att det smittade av sig på mig. jag svarade och pratade på om allt möjligt. Justin satt och masserade mina fötter och när jag slutade prata tittade jag på honom.
- gör det nåt att du inte förstår?, frågade jag och tittade in i hans ögon.
- pas que c'est correct, sa han och log.
jag log tillbaka och kysste honom. jag var inte säker på vad det betydde men det var något bra, det var jag helt säker på. jag fortsatte att prata med Lynn och snart gick Justin för att komma tillbaka med Laptopen. han var inne på youtube och jag satte på högtalarna. han satte på någon sång jag aldrig hört men den var bra och jag sjöng med på refrengen. Justin log och fortsatte massera mina fötter. snart tog Lynn laptopen.
- Din absoluta favorit låt när du var liten Miranda.
Sa Lynn och satte på en låt jag kunde allt för väl. Justin hostade till och jag letade rätt på den som var engelsk. Han gillade låten och jag sjöng med så gott jag kunde efter som jag var van vid svensk.
(bry er inte om vad hon säger i början av videon)
- Ärligt detta är den bästa låten, sa jag på engelska så båda skulle förstå.
- varför inte den här?, frågade Justin och gick in på Looking through your eyes. den var också en av favoriterna men det var något med I stand alone som gick in i hjärtat på mig.
- har du sett filmen?, frågade jag och han skakade på huvudet.
Lynn så smart som hon är drog upp den ur sin väska och den fanns på engelska det var ju bara Justins tur. Hon satte igång filmen och jag kröp ner i Justins famn och kysste honom innan filmen började. det var den absolut bästa barn filmen. Jag ville ha Kayleys hår
och jag som vanligt fastnade vid tecknade figurer. jag blev tårögd vid ett ställe på filmen och Lynn kramade om mig. filmen slutade och Lynn försvann ut i köket. hon var hungrig och det visste jag mest för jag hörde hur hon öppnade kylen och nästan alla skåp. jag skrattade och tittade på Justin som tittade förvånat mot köket. när Lynn var hungrig så skulle man inte stå ivägen för man visste inte vilket trick man kunde åka ut för. det var nästan som med Justin och hans prank. jag skrattade åt mig själv och följde sedan efter Lynn in i köket med Justin efter mig. jag satte mig vid bordet och väntade. telefonen ringde och Justin svarade.
- ahh Hallå, ja hon är här. hm.. nej, ja men.. okej.. vänta va?, jadå snart vänta
Hörde jag Justin svara på några frågor. Han räckte telefonen till mig.
Kapitel 86 After The Hospital
för första gången mådde jag absolut perfekt och jag ångrade ingenting. Jag älskade mitt liv, Justin och vårt barn vi skulle få tillsammans.
Veckan gick trögt eftersom justin försvann till och från för att jobba. Som tur var kom han och sov över varje kväll. han sa att han gjorde det för han visste hur läskigt det kunde vara att sova själv på sjukhus. jga orkade inte säga emot honom så jag till lät honom. det kändes som en säkerhet att veta att han kom innan jag somnade.
- Miranda du blir utskriven imorgon, sa Scooter som stack i huvudet genom dörren.
jag nickade och försökte le men det gick inte. jag fick ont i ryggen och jag började massera men Scooter kom in. han började massera mig och jag slapnade av.
- Kan du gå lite längre ner?, frågade jga och log stort när den varma känslan spred sig i kroppen.
efter ett tag slutade han efter som han hade fått sms. han gick ut och jag hörde hur han ringde upp någon. jag suckade och la mig till rätta. jag var trött men jag kunde inte somna om inte justin var här. jag sneglade på klockan som hängde öve rmin säng. och enligt min åsikt var de tett dumt ställe att hänga en klocka. Hon var tio i åtta på kvällen. jag smsade Justin och frågade var han var.
Kommer om tio minuter älskling <3 xoxo
Jag log och la mobilen på sängbordet. man brukar inte få ha mobiler på sjukhus men jag hade det ändå. jag låg i ett privatrum också så det kunde inte störa någon om jag fick sms eller om någon ringde.
klockan slog halv nio när Justin kom in genom dörren. han var andfådd men skakade av sig frågan och kröp ner bredvid mig i sängen som började bli lite trång eftersom min mage började växa mer och mer. till slut somnade jag av Justin mumel. jag hörde inte vad han mumlade om men han lät glad och samtidigt smekte han min mage. så jag somnade och drömde om hur vår familj skulle bli om några månader.
- woho det är skönt att vara hemma, skrek jag när jag steg in i huset.
Justi skrattade åt mig och pussade mig på kinden. han skulle åka om exakt 18 timmar 24 minuter och 3 sekunder. vilket suger eftersom jag inte vill vara ensam.
Kapitel 85 Ghost from the past part 4
- Justin Nej, skrek jag och ställde mig framför honom.
kniven åkte in vid revbenen och det sved. jag kände tårarna komma och hur allt blev dimmigt. Jag ramlade på golvet och såg hur Justin ställde sig över mig.
Jag vaknade på sjukhuset och det gjorde ont i hela magen. jag ville spy men jag kunde inte. Jag var kallsvettig och hade svårt att andas. Jag tittade upp i taket och kände hur allt gjorde ont. det blev svart igen. jag vart rädd om något hade hänt Justin eller barnet.
- Miranda snälla vakna, sa Justin och jag hörde att han grät.
- Justin jag älskar dig, sa jag och öppnade ögonen.
- Jag älskar dig med, sa han och kysste mig.
Justin torkade sina tårar och kysste mig igen. doktorn kom in och började prata på om såret och om barnet och min oro la sig inte precis. Aris satt fortfarande i fängelset och hade förlängt sin tid med ett halv år. jag hade blivit opererad och dom sa att barnet kanske inte skulle överleva men dom skulle ha kvar mig till veckans slut och då visste dom säkert om det skulle leva eller dö.
- Miranda ta det lugnt hon kommer klara sig, sa han och smekte min kind.
- Hon?, frågade jag och kände flera tårar rinna.
- Ja, sa Justin och sken upp.
Vi satt och försökte komma på namn. det gick inte bra.
- vad sägs som Ashley?, frågade Justin.
Scooter kom in och efter honom kom Pattie och Kenny. alla kollade oroligt på mig.
- Du verkar må bra. Mår du bra gumman?, sa Pattie.
- Jadå det är lugnt, sa jag och kramade om henne.
Scooter pratade lågmält med Justin och han såg beskymrad ut. jag visste redan att Justin var tvungen att åka så jag sköt undan tanken och fokuserade mig på samtalet jag hade med Pattie. jag hade helt glömt bort min barndom, Chaz och allt dåligt som hänt. jag lät mig inte torteras med minnena längre och för första gången mådde jag absolut perfekt och jag ångrade ingenting. Jag älskade mitt liv, Justin och vårt barn vi skulle få tillsammans.
Kapitel 84 Ghost from the past part 3
- Vet du detta är första gången som du har betet dig som min pappa, sa jag och log mot honom.
- Jag vet och det ska jag fortsätta med, sa han och kramade om mig.
dörren slogs upp och in kom Justin. han var svettig och andfåd och han tittade på Aris som om han tänkte hoppa på honom när som helst.
Justins perspektiv
(medans Miranda höll på att åka hem och sedan till fängelset)
Jag skakade av ilska över vad Chaz hade gjort. jag gick över stengolvet och in i studion där Scooter väntade.
- Justin du är en kvart försenad var har du varit?!, han lät inte arg men han var väldigt sträng.
- Ursäkta men jag har just fått veta att det var Chaz som våldtagit Miranda och att Mecky dött. Chaz har rymt tillbaka till Canada och vem vet vad Miranda gör nu när hon är själv?!, sa jag surt.
Scooter tittade på mig med en ledsam blick.
- åk, sa han och jag nickade.
Jag packade och gjord iordning allt snabbt och sedan tog jag första planet hem.
(tillbaka I Atlanat)
jag steg in i huset och letade i vart enda rum. jag hittade inte Miranda någonstans. Chaz hade packat alla saker och även tagit några av Aarons saker. han hade skrivit en lapp också och den la jag snabbt ner i fickan innan jag sprang ner till bilen igen. jag åkte iväg och tänkte vart Miranda kunde åkt. jag tänkte tillbaka på allt vi hade gjort och tänkte först på barnhemmet men dit ville hon inte igen det visste jag. men hon kanske ville prata med personen som gjort allt mot henne. för att gllömma och gå vidare eller bara för att avreagera sin ilska.
När jag kom fram så såg jag henne krama Aris. jag sprang in och huvudet bultade efter all huvudvärk och jag var svettig och irriterad. när jga såg honom krama henne blev jag bara argare.
- Miranda vad gör du här?, sa jag och försökte låta trevlig.
- Jag ville prata med min pappa, sa hon och tittade på mig med ledsna ögon.
- Jag är så ledsen för det som hände era vänner, sa Aris.
- Du vet ingenting om att förlåta eller vara ledsen, sa jag arg mot honom.
- Jo din fru har lärt mig det.
Mirandas perspektiv
när han sa det till Justin såg jag en glimt i Justins öga. han svarade snabbt och drygt. Aris blev arg och gick fram till Justin och det såg ut som Han skulle skrika åt honom som om Justin var en fyra åring som precis snott en kaka och nu skulle han skälla ut honom. det gjorde han inte istället gav han Justin en ordentlig örfil. Justin slog tillbaka och sedan brottades dom mot varandra genom cellen. Jag blev illamående och snart drog Aris fram en kniv. jag skrek på vakt men inget hände. Aris närmade sig Justin och snart skulle han snart skära Justin.
- Justin Nej, skrek jag och ställde mig framför honom.
kniven åkte in vid revbenen och det sved. jag kände tårarna komma och hur allt blev dimmigt. Jag ramlade på golvet och såg hur Justin ställde sig över mig.
Kapitel 83 Ghost from the past part 2
Jag nickade och fortsatte in och gick igenom hela korridoren. mina steg ekade och det kändes som jag ville spy och springa där ifrån för jag inte ville träffa min far. men det ville jag mer än något annat just nu.
Jag öppnade den sista dörren och jag mötes av ett leende.
- Välkommen min dotter, sa Aris och försökte krama mig.
- Aris, sa jag och sjönk ner på en stol mitt emot honom.
Han tittade på mig och suckade sedan ljudligt. Han var irriterad det såg man på honom. Jag stängde av mobilen och tog bort luggen ur mina ögon. jag tittade in i hans bruna ögon, mina såg precis likadana ut. efter att jag visste att han var min pappa så hade jaghittat ganska många liknelser. som ögonen, munnen, längden och vi hade samma ansikts form. det var konstigt att jag fortfarande lika Lynn så mycket efter som hon såg precis ut som mamma.
- vad gör du här?, frågade han efter ett tag.
- får man inte undra hur ens pappa mår?, frågade jag och log blekt.
- du verkar ha glömt allt jag har gjort, sa han och lät ledsen.
- sånt glömmer man inte det tar bara lite tid att komma över, sa jag stelt.
Aris hade berättat hela historien från när jag kom dit tills då jag åkte. Han berättade allt han hade gjort mot alla som bott där och vad han gjort mot Aaron. han hade varit snäll mot alla förutom mig. han tyckte jag var snygg och attraktiv så det var därför han hade våldtagit mig. vi satt och pratade och sedan frågade han mig om Justin. Jag berättade allt från när jag först träffat honom till vart jag var just nu. Jag berättade allt om Chaz, Mecky och Ryan också. han lyssnade och förstod. för första gången på sexton år var han min pappa.
- Vet du detta är första gången som du har betet dig som min pappa, sa jag och log mot honom.
- Jag vet och det ska jag fortsätta med, sa han och kramade om mig.
dörren slogs upp och in kom Justin. han var svettig och andfåd och han tittade på Aris som om han tänkte hoppa på honom när som helst.
Kapitel 82 Ghost from the past part 1
- Miranda förlåt för allt.
- gör inget efter som jag redan berättat för Justin att det var du, hennes röst dog bort och hon började gråta.
jag stod inte ut längre så jag gick ut.
Jag hade berättat för Justin när han ringde mig. Han hade låtit icke närvarande när jag berättat att det var Chaz och nu fick jag skuldkänslor för att jag hade berättat. när jag berättade för Chaz att jag berättat för Justin så började jag gråta. inte för vad Chaz hade gjort utan mer för jag var rädd Justin skulle göra mot honom.
- Miranda han har åkt nu och han tog med sig Nathalie, sa kvinnan som satti receptionen förut.
- Jag vet, sa jag och log blekt.
- Kommer han tillbaka?
- Nej han har åkt hem till Canada.
Hon nickade kort och kramade om mig innan hon gick. jag torkade bort tårarna och sedan gick jag ut genom entrén och åkte hem. Kale var försvunnen och Justin var i ett annant land. Jag var ensam nu men jag skulle inte vara det länge till. När jag var hemma så packade jag en väska och sedan åkte jag igen. Jag satte på radion och sedan åkte jag så snabbt som möjligt. jag var inte rädd, arg, ledsen, glad eller något jag var bara tom. jag kände ingenting
Jag öppnade dörrarna och sedan stod jag framför en vakt. han nickade och lede mig vidare. jag hade ringt när jag suttit i bilen och nu för första gången på jätte länge skulle jag åter igen träffa min far. jag gick igenom korridoren och allt var grått precis som på filmer. det var hemskt att se men på något sätt kändes det tryggt. vakten som gick framför mig bankade på den stora dörren tre gånger och den öppnades snabbt.
- knacka tre gånger när du vill ut igen, sa han och tittade på mig.
Jag nickade och fortsatte in och gick igenom hela korridoren. mina steg ekade och det kändes som jag ville spy och springa där ifrån för jag inte ville träffa min far. men det ville jag mer än något annat just nu.
Kapitel 81 Nathalie
- är jag gravid?!, nästan skrek jag.
- ja och du har varit det ganska länge följ med mig för ultra ljud.
jag skakade på huvudet.
- inte försen jag fått säga hej då till Mecky.
Mecky hade dött utan att träffa sin dotter. Chaz höll i henne och vaggade henne till sömns.
- Du borde döpa henne eftersom du är gudmodern, sa Chaz och log mot mig.
- Nathalie Somers, sa jag och log tillbaka.
Han nickade och tittade sedan allvarligt på mig.
- Hur länge hade du varit gravid?
- i tre månader ungefär, sa jag drygt.
han nickade och fattade att han skulla vara tyst.
Justins perspektiv
Miranda hade smsat mig tre gånger. i det första stod det att mecky skulle föda, i det andra stod det att mecky dött och att hon fått en dotter och i det tredje och sista stod det att hon själv var gravid.
Hon och jag hade hållit på varje natt när jag hade varit där och nu var hon gravid. jag hade länge längtat till ett eget barn men Miranda sa själv att hon inte var redo. hon hade ändrat åsikt nu sedan mecky dött och jag ville så gärna vara hos Miranda och trösta henne men jag fick inte åka för Scooter, mamma eller någon annan. jag hade inte svarat på smsen jag visste inte vad jag skulle säga.
Chaz's perspektiv
När jag höll Nathalie i famnen började jag ångra allt elakt jag gjort. Miranda förtjänade inget av det jag gjort och speciellt inte efter vad hon gått igenom när hon var yngre. hon var starkare än vad jag trodde och att hon inte berättade för Justin var helt otorligt. Jag skulle aldrig kunna skada min bästa kompis men jag visste att han kunde skada mig om han blev för arg. det har bara hänt en gång och då var vi väldigt små. jag släppte tankarna och sen började jag tänka på Mecky. hon hade dött och det sista jag hade sagt till henne var att jag önskade att hon aldrig blev gravid. Hon hade också varit en av det starkaste personerna jag kände. hon var god hjärtat och nu stod jag här själv med Nathalie. Miranda steg in i rummet och log mot mig. hur kunde hon le mot mig efter allt jag hade gjort.
- Miranda förlåt för allt.
- gör inget efter som jag redan berättat för Justin att det var du, hennes röst dog bort och hon började gråta.
jag stod inte ut längre så jag gick ut.
Kapitel 80 Feeling different
jag hade säkert kollat på dörren flera gånger och till och med hemma satt jag och tittade emot dörren precis som om Justin skulle komma tillbaka in genom den och säga hur mycket han älskade mig och säga att han aldrig skulle lämna mig.
det kändes som om tiden när Justin var borta snabbspolades. jag gjorde samma saker hela tiden och det kändes som om jga färdades jätte snabbt genom rummen i huset. Chaz hade åkt tillbaka till sin familj i Canada men skulle komma tillbaka när Mecky skulle föda. han skulle vara borta i två veckor och det var ganska skönt att veta att inget skulle hända. jag var mest på sjukhuset den sista veckan.
- Mecky jag ska hem och hämta mer kläder är du säker att du klarar dig?
- Ja Miranda jag är gravid inte döende, sa hon med ett skratt.
jag nickade och åkte hem. jag hade precis tagit körkort och hade köpt en peugeot för dom var så snygga.
jag kom snart fram til sjukhuset igen det enda jag hade gjort var att duscha och byta kläder. när jag kom in var inte Mecky i sitt rum. jag gick till receptionen.
- Hejsan min vän i sal 67 var är hon?
- Hon gick in i förlossning så tyvärr kan du inte besöka henne men sätt dig i väntrummet så kommer jag med besked om när du kan träffa henne.
jag nickade och satte mig och vänta. jag smsade till chaz och fick svaret att han snart skulle komma. jag smsade till justin om nyheterna men han svarade inte så jag la ner mobilen.
det hade gått lång tid och jag började bli orolig. Chaz kom in genom dörren och tittade på mig. han var likblek och jag undrade varför. han hade gått för att hitta något att dricka.
- kom med här.
sa han snabbt och tog min handled i ett stadigt grepp. jag följde efter honom och när vi kom in i sal 67 så låg Mecky där. hon såg halv död ut efter som hon inte rörde sig.
- vad har hänt?, frågade jag skakigt.
- Hon kommer dö snart efter som hon förlorade jätte mycket blod, svarade doktorn.
- hon kan få av mig, vi har samma blodgrupp.
doktorn nickade och jag följde med in för att testas. jag hade alltid hatat nålar men för Mecky skulle jag göra allt. testet tog inte lång tid och snart kom doktorn in till rummet där vi satt oroliga och väntade. han skakade på huvudet.
- förlåt men vi kan inte ta blod från en som är gravid.
- är jag gravid?!, nästan skrek jag.
- ja och du har varit det ganska länge följ med mig för ultra ljud.
jag skakade på huvudet.
- inte försen jag fått säga hej då till Mecky.
Kapitel 79 I'm looking at the door
jag träffade Justin vid vägen och han kysste mig och jag fick genast ont i läppen efter att Chaz gjort illa mig. Justin märkte att jag ryckte till.
- det är lugnt Justin, sa jag och log innan jag kysste honom igen.
jag tog hans hand och sedan gick vi hem.
- Miranda berätta vem det är, sa Justin för säkert hundrade gången.
- Nej har jag ju sagt, jag började bli små tjurig.
- Miranda säg, han lät orolig och arg när han sa det.
- Nej han kommer skada dig, sa jag och gick ut ur köket.
Han suckade argt och följde efter mig. jag himlade med ögonen, kan han aldrig ge upp. jag satte mig ner i soffan och han satte sig på min högra sida och tog min hand. Chaz kom in och hans blick var fortfarande väldigt mörk, han satte sig på min andra sida. jag kände att jag snart skulle börja gråta. jag stängde ute omgivningen och koncentrerade mig på Justins hand. jag koncentrerade mig på varenda rörelse han gjorde och varje ord han sa till Chaz.
- Jag ska snart tillbaka till Turnén.
- När då?, frågade Chaz snabbt och jag såg glimten han fick i sitt öga.
- Imorgon kväll.
- så snart?, frågade jag oroligt.
han nickade och kysste mig innan han gick ifrån oss.
Två dagar senare
justin hade åkt och jag satt i en stol bredvid Meckys sjukhus säng. hon satt och spelade på min mobil medans jag satt och tittade på henne. Hon såg lite extra mullig ut och hon hade blivit större.
- Miranda sluta stirra det är inte trevligt.
- förlåt Mecky men jag fastnad ei tankarna.
- igen sluta nu Miranda lev i verkligheten, jag bara nickade som svar.
Hon fortsatte spela och jag fortsatte att tänka men nu tittade jag mot dörren. jag hade säkert kollat på dörren flera gånger och till och med hemma satt jag och tittade emot dörren precis som om Justin skulle komma tillbaka in genom den och säga hur mycket han älskade mig och säga att han aldrig skulle lämna mig.
Kapitel 78 He will never know
- Miranda om du gör klart låten kan du göra en ny singel.
- nej det är vår sång om jag gör det måste du vara med.
- lova då?, sa han och jag nickade och kysste honom innan vi fortsatte med låten.
Justin åkte snart tillbaka till Scooter och Kenny medans Kale hade försvunnit för några minuter sedan. jag hade inte sett till Chaz på hela dagen och det var ganska skönt. Jag satte mig i sängen och kröp ner under täcket. jag frös men snart hade jag fått tillbaka värmen. jag öppnade smset jag nyss hade fått. det var från Mecky.
Hej gumman jag vet att du är själv men chaz kommer om några minuter och gör dig sällskap okej. kom och hälsa på snart gumman jag älskar dig <3
Ibalnd låter Mecky verkligen som min mamma. jag skickade ett svar och sedan sprang jag ner och satte på mig skorna och började gå mot vattenfallet. jag kom snart in i skogen samtidigt som jag hörde hur en bil körde upp vid huset. jag sprang första skogbiten och när jag kom ut på vägen igen gick jag sakta. jag andades sakta och rensade tankarna medans jag såg stigen komma närmare.
- Miranda vi ses igen, sa en papparazzis som åkte i en bil.
- Antagligen, sa jag och skrattade lite.
- Du är inte som dom andra.
- Hur menar du?, frågad ejga nyfiket.
- Dom flesta skulle ignorera oss men du är så öppen.
- Tack, sa jag och log stort samtidigt som han tog ett kort.
Han frågade några frågor och jag svarade och snart kom jag fram till stigen då sa jag hej då och han åkte vidare medans jag sprang vidare i skogen. jag drog åter upp mobilen från bakfickan och såg att jag fått sms från Justin.
Hejsan älskling, jag pratade med Scooter och vi kan spela in låten om några veckor. ses snart <3
jag log och svarade
Åhh vad bra saknar dig redan <3
jag sjönk ner på stenen och andades ut. tankarna stannade och jag slappnade av.
- Miranda om du berättar för Justin så blir det väldigt dåligt för er båda.
jag skrek till efter som jag inte visste att Chaz stod och tittade på mig. jag bet hårt ihop och svalde innan jag nickade.
- Miranda snälla gör det inte svårt för mig, sa han sen och han såg genast ledsen.
- Chaz jag kommer aldrig älska dig, sa jag och blev rädd när hans ögon mörknade.
han kom sakta fram till mig och drog ner mig från stenen. han hade ett hårt tag om mitt hår. min hand la sig på hans och försökte få bort den. han släppte mig och tårarna började rinna ner för mina kinder nästan direkt. han tog tag om min rygg och pressade mig emot honom innan han kysste mig hårt så jag kände blodsmaken i munnen. han kastade ner mig på makren och sparkade mig på revbenen. jag låg kvar och orkade inte ställa mig upp. Chaz satte sig ner och smekte min kind.
- Berätta inte för Justin för då blir det värre för dig och Justin kommer hamna i fara förstår du?
jag nickade och sedan försvann Chaz och jag stängde ögonen. jag lät tårarna falla och det kom bara mer och mer. jag öppnade ögonen efter ett tag och insåg att jag hade somnat.
Miranda vart är du?
det fanns säkert tio sådana sms från Justin och tio från Mecky och till och med Frank undrade vart jag var. jag smsade att jag var på väg tillbaka till dom. Justin svarade att han skulle möta mig men jag svarade inte utan jag bara sköljde av mig i vattnet och sedan gick. jag träffade Justin vid vägen och han kysste mig och jag fick genast ont i läppen efter att Chaz gjort illa mig. Justin märkte att jag ryckte till.
- det är lugnt Justin, sa jag och log innan jag kysste honom igen.
jag tog hans hand och sedan gick vi hem.
Kapitel 77 Our Song
- kommer hon bli bra?
Asså sorry men det blir fel vid mellan rum på den här datorn så nu får det bli så här :/
- ja hon måste bara stanna under uppsyn, sa han och gick ifrån mig.
jag åkte hem igen och Kale följde med in.
Jag ville inte vara ensam med Chaz men ändå visste jag att jag snart var tvungen till det. Justin skulle komma hem vid midnatt och Kale var tvungen att åka runt åtta. jag var rädd men jag hade inget val. Kale sattoch läste tidning bredvid mig i vardagsrummet medans jag satt och läste en bok. jag hörde någon skratta och jag tittade genast upp.
- Vad gulliga ni ser ut, sa Justin och pussade mig på pannan.
- vad gör du hemma tidigt?, frågade jag och kramade om honom.
- jag har rast i en timme så jag ville vara med min Shawty, sa han och blinkade emot mig.
Jag log stort och stängde igen boken.
- Ska du inte märka vart du är?
- sida 340 kapitel 23 rad två, han tittade ner i avgrunden och fasan sköljde över honom när soldaten tittade upp med röda ögon mot honom. räcker det somförklaring?, frågade jag och log stort.
han bara skrattade och skakade på huvudet.
Someone knocked on my door but i turned away
Look me in my eyes and say it's okay
someone stool my heart but thrrew it away
Look me in my eyes and say it's okay
Tell me that this isen't some wicked dream
Tell me you are here to stay
Tell me that I'm yours and no one can
change that couse you love me like no one else
Someone knocked on my door but I turned away
Look me in my eyes and say it's okay
someone stool my heart but thrrew it away
Look me in my eyes and say it's okay
Tell me that this isen't some wicked dream
Tell me you are here to stay
Tell me that I'm yours and no one can
change that couse you love me like no one else
sjöng jag medans Justin rpovade några acord. egentligen bara satt vi och pratade. Justin hade dragit fram en gitarr och sedan börjat spela och orden hade bara kommit.
- Miranda om du gör klart låten kan du göra en ny singel.
- nej det är vår sång om jag gör det måste du vara med.
- lova då?, sa han och jag nickade och kysste honom innan vi fortsatte med låten.
Asså sorry men det blir fel vid mellan rum på den här datorn så nu får det bli så här :/
aja enjoy ;)
kommer imorgon istället
okej ja jag ville helst skriva ett till ikväll men blev lite bråk som ni kan läsa om här
så tyvärr kommer det imorgon istället :/
Kapitel 76 Nightmare
hon muntrade upp mig genom att läsa min favorit barnbok. snart sov jag tryggt i min säng bredvid Mecky utan några bekymer alls.
när jag vaknade på morgonen insåg jag att jag hade somnat med handduken virad hårt runt mig. jag öppnade ögonen och vände mig mot Justin. han låg inte där istället mötes jag av Chaz bruna ögon. han smekte min kind och jag hoppade upp ur sängen och låste in mig i garderoben. jag böt snabbt om till ett par enkla jeans och ett stort svart linne. jag tassade fram till dörren och kollade om Chaz var kvar och det var han. jag satte på mig strumpor och fixade håret och sen gick jag in och la mig i rummet som var fullt med kuddar. jag tittade på bilderna som Justin hade satt in och nu insåg jag att jag hade samma armband på mig på alla tre. jga kände på armen jo det satt där. jag hade aldrig inset att jag aldrig tog av mig det. det var det enda jag hade fått av någon i min familj. jag vet inte vem som skickade den men när jag var runt sju år hade den kommit med posten. den var postad till mig så jag hade tagit det innan Aris kunde slänga den. jag fingrade på armbandet och log.
- Miranda lås upp!, skrek Justin.
jag hade råkat somna om men nu sprang jag till dörren och låste upp till Justin.
- varför låste du?
- mardröm, ljög jag och log blekt mot honom.
han kramade om mig och kysste mig.
jag satt i köket och åt frukost med Mecky. Justin var tvungen att gå på något möte och sedan skulle han möta sina fans så han skulle vara borta i några timmar. Mecky som började bli rundare för var dag som gick höll mig sällskap. jag åt upp det sista av flingorna och sedan tittade jag på Mecky.
- Hur lång tid är kvar nu då?
- tre månader och två veckor är du otålig eller?, frågade hon och skrattade.
jag skakade på huvudet och tittade in i vardagsrummet där Chaz satt och tittade på tv. jag ställde mig upp och la in allt i diskmaskinen. efter det så ställde sig Mecky upp och hon vinglade till lite.
- Mår du bra?, frågade jag oroligt.
- Är lite yr bara kan du ringa doktorn?, frågade hon och satte sig ner igen.
jag nickade och eltade efter telefonen och telefonnummret. Jag letade överallt och nu var bara vardagsrummet kvar. jag gick in och såg telefonen och nummret ligga på bordet. jag tassade fram och tog det och sedan gick jag snabbt tillbaka till Mecky.
- Du har kommit till....
- kan jag prata med Dr. Hellmans
- jag kopplar dig direkt.
det gick fram tre toner och sedan svarade han snällt.
- Jo Mecky min kompis.
- Ja den trevliga unga damen har det hänt något?
- hon är yr, illamående och har huvudvärk.
- kom in genast.
jag la på och drog med Mecky ut till bilen. Kale hade kommit och jag vet inte varför men nu var det bara bra. vi åkte in det fortaste vi kunde och tog med henne in till doktorn. jag fick vänta i väntsalen och Kale satte sig lite längre bort med en tidning. jag väntade i vad som kändes en evighet. snart kom doktorn ut igen.
- hon måste stanna här till barnet föds, hon är sjuk.
- kommer hon bli bra?
- ja hon måste bara stanna under uppsyn, sa han och gick ifrån mig.
jag åkte hem igen och Kale följde med in.
när jag vaknade på morgonen insåg jag att jag hade somnat med handduken virad hårt runt mig. jag öppnade ögonen och vände mig mot Justin. han låg inte där istället mötes jag av Chaz bruna ögon. han smekte min kind och jag hoppade upp ur sängen och låste in mig i garderoben. jag böt snabbt om till ett par enkla jeans och ett stort svart linne. jag tassade fram till dörren och kollade om Chaz var kvar och det var han. jag satte på mig strumpor och fixade håret och sen gick jag in och la mig i rummet som var fullt med kuddar. jag tittade på bilderna som Justin hade satt in och nu insåg jag att jag hade samma armband på mig på alla tre. jga kände på armen jo det satt där. jag hade aldrig inset att jag aldrig tog av mig det. det var det enda jag hade fått av någon i min familj. jag vet inte vem som skickade den men när jag var runt sju år hade den kommit med posten. den var postad till mig så jag hade tagit det innan Aris kunde slänga den. jag fingrade på armbandet och log.
- Miranda lås upp!, skrek Justin.
jag hade råkat somna om men nu sprang jag till dörren och låste upp till Justin.
- varför låste du?
- mardröm, ljög jag och log blekt mot honom.
han kramade om mig och kysste mig.
jag satt i köket och åt frukost med Mecky. Justin var tvungen att gå på något möte och sedan skulle han möta sina fans så han skulle vara borta i några timmar. Mecky som började bli rundare för var dag som gick höll mig sällskap. jag åt upp det sista av flingorna och sedan tittade jag på Mecky.
- Hur lång tid är kvar nu då?
- tre månader och två veckor är du otålig eller?, frågade hon och skrattade.
jag skakade på huvudet och tittade in i vardagsrummet där Chaz satt och tittade på tv. jag ställde mig upp och la in allt i diskmaskinen. efter det så ställde sig Mecky upp och hon vinglade till lite.
- Mår du bra?, frågade jag oroligt.
- Är lite yr bara kan du ringa doktorn?, frågade hon och satte sig ner igen.
jag nickade och eltade efter telefonen och telefonnummret. Jag letade överallt och nu var bara vardagsrummet kvar. jag gick in och såg telefonen och nummret ligga på bordet. jag tassade fram och tog det och sedan gick jag snabbt tillbaka till Mecky.
- Du har kommit till....
- kan jag prata med Dr. Hellmans
- jag kopplar dig direkt.
det gick fram tre toner och sedan svarade han snällt.
- Jo Mecky min kompis.
- Ja den trevliga unga damen har det hänt något?
- hon är yr, illamående och har huvudvärk.
- kom in genast.
jag la på och drog med Mecky ut till bilen. Kale hade kommit och jag vet inte varför men nu var det bara bra. vi åkte in det fortaste vi kunde och tog med henne in till doktorn. jag fick vänta i väntsalen och Kale satte sig lite längre bort med en tidning. jag väntade i vad som kändes en evighet. snart kom doktorn ut igen.
- hon måste stanna här till barnet föds, hon är sjuk.
- kommer hon bli bra?
- ja hon måste bara stanna under uppsyn, sa han och gick ifrån mig.
jag åkte hem igen och Kale följde med in.
Kapitel 75 My promise
skulle jag berättade för Justin eller skulle han bara bli arg?
Jag sträckte mina ben och tittade sömnigt runt omkring mig. jag hade råkat somna framför stenen och nu låg jag precis bredvid vattnet. jag ställde mig upp för att gå hem men det kändes som om någon iaktog mig. jag satte mig på stenen igen. jag frös och tittad in i skogen. jag spände blicken i var jag trodde personen stod.
- det är fegt att gömma sig, skrek jag och personen började snabbt röra på sig.
det kändes äckligt att säga dom orden efter som Aris jämnt hade sagt dom til mig när jag var yngre och gömde mig för honom. jag sköt undan minnet och spände blicken hårdare så jag såg personens konturer.
- Det är ju du som gömmer dig, skrek personen tillbaka och det jag fick kalla kårar.
- Jag har inte gömnt mig på tio år, skrek jag tillbaka och pressade undan tårarna som var nära att falla.
- kom och möt mig då.
rösten dog bort samtidigt som jag ställde mig upp och började gå mot honom. jag stod framför honom och han tände en ficklampa. framför mig stod Chaz även om det inte hade låtit som om det var han så hade jag misstagit det. Chaz lutade sig fram och kysste mig hårt samtidigt somjag började gråta. han torkade bort dom och viskade att allt skulle bli bra. han tog min hand och gick tillbaka mot stenen med mig. han pressade mig emot stenens kalla yta och kysste min hals. hans varma andedräkt gav mig rysningar. han drog upp min tröja lite och började smeka min mage med sina varma händer. han knäppte upp byxorna och samtidigt drog han av mina. jag ville inte så jag stretade emot men Chaz var mycke starkare än vad jag var. hans hand åkte innan för mina trosor och smekte mig. jag försökte putta bort honom men han pressade mig hårade mot stenen. jag grät häftigare och gav ifrån mig snyftningar. han kysste mig en gång till innan han drog av mig trosorna.
jag mådde illa av vad Chaz hade gjort. när han var klar hade han bara gått och jag hade gått ner i vattnet som om det kunde skölja bort mina misstag. jag hade varit otrogen för att Chaz ville ha sex.
Jag skyndade mig hem genom skogen. kvistar fastnade i mitt hår och några rev sönder kläderna jag hade på mig. när jag kommit in i värmen skyndade jag mig til badrummet och hoppade in i en dusch. jag brast ut i gråt igen och sjönk ner på golvet. jag hade lovat mig själv att aldrig bli våldtagen igen men det löfte hade nu blivit brutet. någon öppnade dörren och drog undan drapperiet. Justin stod framför mig. han steg snabbt in och satte sig bredvid mig i duschen. han hade en enkel tröja och karlsonger. man såg hans magrutor när tröjan klistrade sig mot hans mage. jag grät ut i hans famn och jag var så rädd.
- Miranda vad är fel?, frågade han när jag slutat att gråta.
- jag blev våldtagen, snörvlade jag fram.
- vart och vem?, han lät arg.
- vid vattenfallet jag visade dig. han tröck upp mig mot stenen men jag vet inte vem det var, ljög jag.
- jag ska döda honom när jag hittar honom.
- jag försökte få bort honom men han till lät det inte, jag kände tårarna komma igen.
jag kröp ihop i Justins famn och vilade mot honom.
Justin bädade ner mig i sängen och gav mig varm choklad medans Mecky kom med lite mat. båda två satte sig på Justins sida av sängen medans jag låg ner på min. jag låg med ansiktet mot dom och dom sa ingenting. jag hostade och sedan utan att veta varför började jag förklara om vad som hade hänt. jag undvek hela tiden att säga att det var Chaz men samtidigt ville jag det så han kunde sluta. när jag var klar så kysste Justin mig och lämnade mig ensam med Mecky. hon muntrade upp mig genom att läsa min favorit barnbok. snart sov jag tryggt i min säng bredvid Mecky utan några bekymer alls.
Jag sträckte mina ben och tittade sömnigt runt omkring mig. jag hade råkat somna framför stenen och nu låg jag precis bredvid vattnet. jag ställde mig upp för att gå hem men det kändes som om någon iaktog mig. jag satte mig på stenen igen. jag frös och tittad in i skogen. jag spände blicken i var jag trodde personen stod.
- det är fegt att gömma sig, skrek jag och personen började snabbt röra på sig.
det kändes äckligt att säga dom orden efter som Aris jämnt hade sagt dom til mig när jag var yngre och gömde mig för honom. jag sköt undan minnet och spände blicken hårdare så jag såg personens konturer.
- Det är ju du som gömmer dig, skrek personen tillbaka och det jag fick kalla kårar.
- Jag har inte gömnt mig på tio år, skrek jag tillbaka och pressade undan tårarna som var nära att falla.
- kom och möt mig då.
rösten dog bort samtidigt som jag ställde mig upp och började gå mot honom. jag stod framför honom och han tände en ficklampa. framför mig stod Chaz även om det inte hade låtit som om det var han så hade jag misstagit det. Chaz lutade sig fram och kysste mig hårt samtidigt somjag började gråta. han torkade bort dom och viskade att allt skulle bli bra. han tog min hand och gick tillbaka mot stenen med mig. han pressade mig emot stenens kalla yta och kysste min hals. hans varma andedräkt gav mig rysningar. han drog upp min tröja lite och började smeka min mage med sina varma händer. han knäppte upp byxorna och samtidigt drog han av mina. jag ville inte så jag stretade emot men Chaz var mycke starkare än vad jag var. hans hand åkte innan för mina trosor och smekte mig. jag försökte putta bort honom men han pressade mig hårade mot stenen. jag grät häftigare och gav ifrån mig snyftningar. han kysste mig en gång till innan han drog av mig trosorna.
jag mådde illa av vad Chaz hade gjort. när han var klar hade han bara gått och jag hade gått ner i vattnet som om det kunde skölja bort mina misstag. jag hade varit otrogen för att Chaz ville ha sex.
Jag skyndade mig hem genom skogen. kvistar fastnade i mitt hår och några rev sönder kläderna jag hade på mig. när jag kommit in i värmen skyndade jag mig til badrummet och hoppade in i en dusch. jag brast ut i gråt igen och sjönk ner på golvet. jag hade lovat mig själv att aldrig bli våldtagen igen men det löfte hade nu blivit brutet. någon öppnade dörren och drog undan drapperiet. Justin stod framför mig. han steg snabbt in och satte sig bredvid mig i duschen. han hade en enkel tröja och karlsonger. man såg hans magrutor när tröjan klistrade sig mot hans mage. jag grät ut i hans famn och jag var så rädd.
- Miranda vad är fel?, frågade han när jag slutat att gråta.
- jag blev våldtagen, snörvlade jag fram.
- vart och vem?, han lät arg.
- vid vattenfallet jag visade dig. han tröck upp mig mot stenen men jag vet inte vem det var, ljög jag.
- jag ska döda honom när jag hittar honom.
- jag försökte få bort honom men han till lät det inte, jag kände tårarna komma igen.
jag kröp ihop i Justins famn och vilade mot honom.
Justin bädade ner mig i sängen och gav mig varm choklad medans Mecky kom med lite mat. båda två satte sig på Justins sida av sängen medans jag låg ner på min. jag låg med ansiktet mot dom och dom sa ingenting. jag hostade och sedan utan att veta varför började jag förklara om vad som hade hänt. jag undvek hela tiden att säga att det var Chaz men samtidigt ville jag det så han kunde sluta. när jag var klar så kysste Justin mig och lämnade mig ensam med Mecky. hon muntrade upp mig genom att läsa min favorit barnbok. snart sov jag tryggt i min säng bredvid Mecky utan några bekymer alls.
